Vaknade halv tio, somnade om, vaknade tio, somnade om, vaknade halv elva, somnade om, vaknade elva och det var lika bra att stiga upp. Solen sken och jag tänkte mig en lugn förmiddag där man kan dra ut på frukosten för att njuta av solen, men så PANG förstördes min lilla dagdröm när min moder kom upp. "Kan du städa det, plocka undan där, damsuga här" osv. Tillslut blev det kortslutning i min hjärna och allting svartnade för mina ögon. Läskigt faktiskt! Men jag lyckades sätta mig ner och mamma kom med ett glas vatten, sedan var det bara upp å sätta igång igen.

Nu har hon lyckligtvis åkt ner till centrum och jag har förhoppningsvis gjort alla de uppgifter hon lämnade efter sig. Så jag tänkte att jag sätter mig här och skriver lite innan hon återvänder med skrik och slammer. Tänk att någon som varit så gullig dagen innan kan vakna och beté sig som ett monster. Hmm.... Well well, jag vet hur hon blir när det är gästis-time.

Igår var jag i Kista med mor min. Såg på "Nu eller Aldrig" (som faktiskt visade sig vara över mina förväntningar! See it, du skrattar och gråter och får saker att tänka över). Sedan gick vi lite i affärer, införskaffade två linnen och Amy Winehous - Back to Black!  (Riktigt bra, har gått på repeat ett antal gånger sen jag kom hem.) När jag väl kom hem träffade jag Linn på en liten kort promenad och sedan blev det prat och plannering fram till klockan halv två någon gång!? Då tyckte vi det var dags att bege oss till våra enskilda sängar.

Idag kommer vara en lång och förjävligt tråkig valborg på väldigt länge! Jag ber bara om lite... lite.. lite medlidande!

Så Cayo har fått mig att ändra mitt sätt att se på livet. Istället för att deppa ihop totalt över att vara "ensam och bortglömd" ska jag lyfta huvudet och le som bara den. Det är sommar, solen skiner, ute är allt folk. Jag är FRI och tjej i mina bästa år. Varför inte satsa allt och bara leva livet, när jag väl kan det! Ingen ide att bli grå och gammal redan nu.

Now im going down to my mama, and eat some food!

Jag trodde jag hade kommit förbi den här fasen när jag mår som en överkörd kanin (dina ord gör inte direkt saken bättre).

Det är ett år sen jag kände den här känslan, som om allting runtomkring mig rör sig och jag står orörlig som en mittpunkt. Hatar det här, vill ta mig ur.

Jag förstår inte varför jag har så otroligt svårt vid att vara tolerant, min hjärna krashar så fort saker och ting inte är som jag vill att de ska vara. Så otroligt trött på mig själv. Vet inte hur många gånger jag har gått förbi spegeln idag och velat slå sönder människan som befinner sig mitt emot mig själv. Så otroligt trött. En plastikoperation skulle inte sitta fel just nu.

Egentligen handlar allt om att jag vill kunna starta om på nytt, glömma allt gammalt skit och bli lycklig igen. Problemet är bara att det gammla hinner ikapp och påminner mig om det som jag helst av allt bara vill radera ut ur min skalle. Jag orkar inte ta mig tid att gå igenom allting för att SEN kunna kasta det i soporna. Vill trycka på delete-knappen och aldrig se tillbaka, men jag har tydligen glömt bort var just den knappen sitter vilket är precis typiskt mig. Bara ännu ett tecken på att jag inte är mentalt redo än, redo för att glömma och gå vidare.

Trots att jag stött på allt nytt, allt fräscht, allt oväntat och allt jag velat ha är det ändå någonting som ständigt håller mig från att le helhjärtat. Hade det blivit som jag önskat skulle jag vid det här laget slutat bry mig totalt och kunnat skratta åt ditt fåniga lilla sätt att försöka få mig nedvärderad (jag hatar att du faktiskt lyckas just nu).

Kan alla mina hjärn-spöken bara försvinna, imorgon är sista arbetsdagen för den här veckan och jag vill mer än gärna ha förmågan att skratta resten av veckan. Kan någon snälla bryta den här förbannelsen?

Ingen egentlig energi till att skriva om mitt förtillfället gråa liv. Det är faktiskt grymt tråkigt att ligga i en soffa och se på tre olika serier i rad och inte kunna gå ut och ta frisk luft, att inte kunna gå och träffa någon, att inte kunna göra någoning utan att bara känna sig steriliserad. Imorgon har jag bestämt att jag SKA pallara mig till skolan utan någon om helst tanke på mitt tillstånd. Jag MÅSTE göra det där Engelska Nationella provet... dessutom måste jag komma ner och klippa i mitt ljud osv.

Igår var en mysig kväll. Linn kom och sympati-drack te med mig. Åt godis gjorde jag också. Det var mysigt! Att kunna prata sådär mycket som på gamla goda dagar. Så grymt sällan det händer nuförtiden, tråkigt!!!

Nu ska jag försöka smyga ut, utan att någon märker.. Wish me luck!

Börjar med att berätta att jag faktiskt känner mig som "a freak on a leash". Jag vaknade i torsdags och kände hur förkylningen sakta men säkert började sätta sig på mina organ. Hade ingen ork till någonting egentligen, men följde trots allt med till Uppsala och "firade" min såkallade "moster". Kom hem och stupade i sängen med bums. Igår vaknade jag lika illa därann men kämpade mig ändå ner till skolan. Höll ut från kvart över åtta och höll mig i sju timmar. Efter skolan träffade jag Nadija som varit borta hos sin syster hela veckan. OM jag hade saknat henne, kändes nästan som om jag blev frisk bara av att se henne.

Senare när jag väl kommit hem åkte mamma och jag ner till centrum, köpte middag + godis (mitt förslag där, förlåt kära diet). När vi sedan kom hem hyrde vi en film genom SF anytime, fast varken min mor eller jag fattade handlingen. Sedan kom iaf Nadija och Lina hit, drack lite te och snackade om massor av saker. Idag vaknade jag och förkylningen har nu satt sig i min hals = jag kan knappt prata utan låter som ett freaki´n messed up kid! Fast det är på samma gång rätt roligt faktiskt!

Så ikväll blir det antagligen till att vila upp mig, för jag tänker INTE låta såhär under valborgsveckan! Så jag ska väl bege mig för att trycka i mig min femte kopp te för idag! Uj uj uj..

For so long!

Härom dagen inträdde en av mina väninnors badrum för att ta en uppfriskande dusch. Runt omkring mig låg alla möjliga hår- och hudprodukter kringspridda, sånt som behövs för att spackla över alla såkallade ”fel” hos en kvinna. Mitt i min beskådning fick jag en känsla av att någonting inte passade in, som om jag lekte finn fem fel. Där, mitt framför mina ögon och i kanten av badkaret stod den, en korg full av bad leksaker. Då kom jag plötsligt på att min väninna faktiskt har en lillasyster på tio år, jag log och slog på duschen. Men tanken på korgen med leksakerna släppte inte riktigt från min hjärna, den började istället utvecklas och jag tänkte tillbaka på hur det var när jag var tio år. Lekte jag fortfarande med leksaker då eller hade jag redan blivit manipulerad av alla reklamer med tusentals av fejkade kvinnor under tonvis av smink?

   När man är tio år går man i fyran, och ja man leker fortfarande med leksaker. Men i min generation måste någonting ha gått snett, för jag minns mycket väl att jag redan i fjärdeklass började måla mig. Dessutom kommer jag ihåg att många av mina klasskamrater började köpa stringtrosor och vissa köpte även bh: ar som de generöst proppade med alla de möjliga olika innehåll, allt ifrån papper till strumpor. Nu idag kan jag inte förstå det fenomenet, jag skäms nästan för hur det måste ha sett ut. Samtidigt tycker jag att det är hemskt. När jag ser flickor inte äldre än tolv som använder så mycket smink, som frågar äldre om cigaretter och som skryter om att de förlorat något av de värdefullaste de har, sin egen oskuld. Visserligen har jag det väldigt svårt för att tro på det sistnämnda, men man vet aldrig. Givetvis finns det även pojkar som tror sig vara så mycket äldre än vad de egentligen är.

   Allting har runnit så långt ner i åldrarna. De som för några år sedan tyckte att det var fel att femtonåringar drack skulle idag få sig en hjärtattack om de såg vad jag har sett. Idag är det nästan sällsynt att en femtonåring håller sig från att dricka eller ens testa alkohol. Detta är ett faktum vi måste inse och jag tycker att det är nödvändigt att vi sätter stopp för det innan det går för långt. Dessvärre kan det vara så att allting gått för långt, så långt att det inte finns en chans på miljonen att vi kan sätta stopp för det. Jag ber bara er därute att hålla ett extra öga på de små liven, de är trots allt de som ska ta över en dag i framtiden.

Tänk att en så liten sak som en korg full av leksaker kan få en att tänka ett snäpp djupare.

Har inte uppdaterat här sen i söndags (pågrund av det otroligt vackra vädret som kommit för att göra oss lyckliga) och  Lina tyckte tydligen att det var dags att uppdatera nu. Were shall i begin? I måndags vaknade jag nästintill av mig själv, med solskenet i mina ögon (förstår inte hur vissa kan tycka det är en jobbig sak!?). Gick ner till skolan med musiken i mina öron och ett leende på läpparna. Skolan gick fort, relativt fort iallafall, och sedan gick jag hem till Lina för att glassa på hennes baksida. Det lyckliga i historien var att jag faktiskt fick färg! Sen gick jag hem och städade mitt rum eftersom flickorna bestämt att de skulle bli tebjudning hemma hos mig. Så så fick det helt enkelt bli!

Tisdag, igår. Vaknade och sprang ner till skolan. Hände egentligen ingenting direkt intressant under dagen, mer än att våran mattelärare hade en otroligt FUL tröja på sig (men det kan kanske inte han rå för!? haha). Gick hem och oroade mig otroligt mycket för vad mamma skulle säga om min mobilräkning, men jag lyckades nätt och jämt skratta bort allting. Åkte och hyrde film, "Good luck Chuck" & "Nannies Diary". Skrattade rått åt bådera. Mys dag med mamma igår helt enkelt, fick till dagens stora ära sova i pappas säng (vilket är som himmelriket för mig!!). Hade dock lite svårt att sova, måste få klart min text!!! Orkar inte ha alla dessa ord i skallen!

Idag vaknade jag av den klassiska fågelsången med solsken in i rummet. Käkade en grymt god frukost bestående av hallonyoghurt och Special K Apple (try it!!). Gick till skolan, mötte en väldigt märklig figur med pupiller stora som golfbollar... det var lite smått läskigt faktiskt! Hon såg ut som självaste djävulen (?). Såg på film och fick reda på världens mest roliga sak under dagen, Lina förstå att du kommer bli mobbad. (HA HA). Massage på idrotten, vilket man inte tackade nej till, lite snack med flickorna och sedan en hemresa i solskenet. Snart snart ska jag åka och göra mig fin i håret för att sedan gratta Farmor på hennes dag. Varför vet jag faktiskt inte, men det är väl någon slags respekt eller något.

IKVÄLL BLIR DET DEFENETIVT TV TITTANDE!!!

Gårdagen var en dag för sig alltså... Så svårt att förklara hur vissa saker går till. Gick efter gårdagens inlägg ner mot centrum (i förtid för att mötas av ensamhet) och väntade på att Lina, Ida och Liza skulle komma hem ifrån diverse saker. För att tiden skulle gå lite fortare pratade jag med älsklingskossan i telefon om alla möjliga saker, t.ex att man tydligen ska ta livet av sig när man är arton "för då har man inget kvar att leva för". Den som kom på den idén måste vara bakom flötet alltså. När Liza och Lina väl kom hem gick jag hem till Liza i fem minuter, sedan rörde vi oss mot centrum och Lina (det blev mycket "gående" igår). Lina och Liza smällde i sig var sin pan pizza och Lina hade grymt svårt att bestämma sig för klädsel (fastän det bara skulle vara vi tjejer, tönt!). När DE sedan var klara vandrade vi vidare mot Statoil och Kalmarsand. Kom hem till en tom och stor lägenhet och placerade oss nästan på en gång i soffan med varsitt glas och en kortlek, ni kan kanske räkna ut vems idé det hela var! Oturligt nog blev saker och ting väldigt olyckliga och jag hamnade i säng en kvart innan klockan hunnit slå tio. Cornelia Trött, Cornelia Vila, Cornelia blääää... Så jag la mig i sängen, gick upp vid halv ett (tror jag) då Lina och Liza skulle dra sig hemmåt. Lyssnade på Idas söta prat och tjaffsade lite med Idas Kalle. Sedan bestämde vi oss alla tre för att gå och lägga oss, det lät alldeles förträffligt bra i mina öron. Vaknade första gången vid 8.10 av att solen skiner in genom fönstret, somnar om, vaknar, somnar om, vaknar och svarar på Lizas SMS osv. Tillslut kom Ida in till mig. Vi käkade lite frukost (Cathi kom och höll oss sällskap, eller kanske lite tvärtom!) sedan gick vi hem till Lina, jag och Ida. Hemma hos Lina blev det mycket snack om kvällen innan tills Liza kom och vi vandrade till Infra Park för lite fetto mat. Mysigt. Sedan gick jag hem, där jag möttes av en urgullig liten kille som råkar vara min systerson. Så nu har jag smällt i mig massor av (äcklig) mat, ska gå och möta Alex och sedan blir det nog sängdags för mig!

Over and Out.