Hold me now, im six feet from the edge and im thinking "mayby six feet aint so far down".

Jag blir så trött på folk som säger saker för att i andra sekunden säga emot sig själva. De kan inte hålla sig till en sak, utan klagar för att sedan säga att det inte spelar någon roll. Trött på folk som inte kan stå för att de faktiskt i grund och botten gör fel och trött på folk som tror de kan göra som de vill utan att folk faktiskt känner saker och ting. Trött på alla dessa jämnförelser och liknelser som inte ens håller i längden. Eller ursäkter som kommer på tok försent, tänk innan handlingen.

Nej nej absolut, jag är inte så duktig jag själv.

Har ni varit med om när allting kommer på en gång ?  Som ett bombnedslag. Hela ens liv skakas om. Välkomna till mitt liv in that case. Idag vill jag gräva ner mig själv långt ner under jorden där ingen hittar mig, idag vill jag sova igenom hela dagen och låtsas som om ingenting händer utanför mitt fönster. Varför kan man inte göra så? Varför är inte det okej.

Dina jävla ord ekar i mitt huvud, om och om igen. Jag blir bara mer och mer irriterad. Och du, du med dina händer som.. nej jag klarar bara inte av. OCH DU! Du vet inte alls hur jag tänker eller känner, så nej du kan inte säga att du vet, för just nu har du ingen som helst aning om vad som händer. Tro vad du vill, tro exakt precis vad du vill... men du kan sedan inte anta att det är rätt. Det är inte så det funkar.