Okej, jag hade hoppats att den här kvällen skulle vara annorlunda! Speciellt med tanke på att jag faktiskt fått träffa klara (Som var grymt gullig när vi kom, fick beröm för att hon ville vara och krama mig så länge). Men som vanligt sitter jag här och tänker och funderar på vad som kommer komma härnäst, när mitt liv ska sätta igång (fastän jag redan är mitt i det), vem den nästa kommer att vara (fast egentligen kommer det inte att komma "den nästa"). Jag vill vara glad och positiv, även i min ensamhet. Men just nu känns inte det som om just DET valet är tillgängligt. Ensamhet, ja Alexandra skriver om ensamhet i hennes blogg... om att sitta ensam i en stor lägenhet när varken mamma eller pappa finns där, att sitta ensam när ingen vän/väninna finns till hands osv. Men min ensamhet känns så förvriden. Här sitter jag, med en mamma i rummet intill och en pappa på nedervåningen, vänner/vänninor ett samtal bort och ett flertal syskon att kontakta... ändå känner jag mig ensam och instängd i mig själv. Kan inte sätta ord på vad det är som är så enormt ensamt, men någonting är det. Och det är just det som är mitt problem, det finns inga ord.

Imorgon hoppas jag iallafall att det blir en bra dag. En bra dag med solsken och skratt. En bra dag där ingenting går fel. Det tråkiga är att jag redan nu känner på mig att min önskning kommer gå i lås.

(Jag önskar du ringde...)

Okej så jag måste bara skriva lite innan jag åker iväg för att vara barnvakt (måste även försöka få i mig någonting att äta). Idag har varit en relativt bra dag, med solsken och allting. Något som på sätt och vis visserligen filat lite på mitt humör är att jag sett tre personer, tre människor, tre idioter som på något sätt fått mig att må dåligt. Fast den glada Cornelia som uppenbarat sig idag har inte riktigt gått ner sig på grund av detta. Istället har jag lyft på hakan och skrattat åt det glada istället. Gjort bort mig har jag gjort också, ett flertal gånger (genom att härma människor som råkat vara i närheten, jag ber så hemskt mycket om ursäkt).

Redigeringen till våran film funkade inte idag. Så jag har faktiskt vandrat lite med Ronny i skolan idag. Även Johanna och jag har samtalat, och det kändes som om det var evigheter sen sist. Skönt. Elak har jag också råkat vara, mot Linn (som jag av en olyckshändelse råkade putta lite fört hårt). Jag tror fanimig att jag fått fläng eller något. Någon sjukdom kanske. Eller så är det bara någonting som brustit (det är det!!!) innuti mig. Men som jag berättade för Nadija, min plan, min skattjakt, min vårdnat, min rehabilitering! Nu ska det här funka. Annars vettesjutton vad jag gör.

FOOOD TIME! Kanske skriver lite senare och berättar hur gudomligt söt min brorsdotter faktiskt är. Kanske kommer det lite pix också.