kom precis in från en mysig promenad med älsklingen. gash va längesen det känns som om det var, troligen för att det ÄR längesen... gick vanliga rundan runt viby sådär.

sen ringer man en viss person som verkar varit på as dåligt humör. vill inte att det ska vara såhär, hur kommer det sig ?

jag saknar dig!

okej, så jag har med måtta vant mig vid att han är där. och så poff så försvinner han i tre dagar och det känns som en evighet. saknar det där leendet som gör mig trygg när allt här hemma bara är knas. konstigt konstigt att man kan fästa sig så hårt, ohällsosamt dessutom. varenda kroppsdel bara skriker efter honom att komma tillbaka, jag tror jag är sjuk...

tankarna vandrar vidare till framtiden, har vi någon sådan?

har ingen vidare lust till någonting idag. ingenting går som jag vill och då är det ingen ide att ens försöka. vill vill vill att han ska ringa, bara ringa och säga "jag kommer och räddar dig nu". men i vilken världsdel händer det? ingen ide. kan lika gärna gå till sängs igen.

Okej så min dag har svängt upp ner höger och vänster hela dagen. Ändå har någonting legat i luften hela dagen, någonting tungt.

Så min kväll ser ut såhär : sitta le och vara social. mmmmmysigt, nje inte så himla faktiskt. Imorrn lär jag dock ta hand om trädgården, tjäna lite parra hö hö hö. ingenting speciellt. segt segt segt.

så var det bara tre veckor kvar.

Var tog solen vägen? Var tog allt det där som fanns igår vägen? Allting *poff* bortblåst som om det bara var någonting jag drömt. Känslan är som den när man drömmer att man får någonting man så länge velat ha och vaknar med ett leende på läpparna tills man inser att det bara var en enkel, simpel, dröm. Ont gör det, ont som satan. Just nu har jag god lust att promenera ner till centrum och göra någonting riiktigt dumt. Men frågan är om jag ens har orken till det?

Okej, dagen startade iochförsig rätt så bra. Visste vad jag skulle sätta på mig och hade ingen som helst press på mig. Kommer till skolan, och visst är det trögt och långsamt men bara av att se älsklingens leende när hon kommer gör mig varm. Mja, visst  var det lite drygt att elevrådet skulle ha möte på just den flexen jag hade behövt men det där ordnar sig väl? Sen rullar allting på och plötsligt står jag där. Med mungiporna ner till knäna och huvudet stor som en ballong. Rusnings tiden försvann och allt gick bara långsamt långsamt långsamt. Jag vet inte om det har med hennes ansiktsuttryck att göra eller om det bara är en sån dag idag. Jag vet ingenting längre. Jag har det jag behöver men ändå saknas någonting, någonting som egentligen inte har någon betydelse. Men vad det är kan jag för alla hjärtanes inte komma på.

Har du svaret?

Ja precis, äntligen börjar saker och ting ordna upp sig och det känns så himla skönt. Keep going. Det enda som känns som en liten börda är skolarbetet, men om det "privata" funkar så lär det gå bra där med. Eller det hoppas jag iallafa... En liten kick är det ju alltid att få pengar. Inte för att jag kommer kunna använda dom eller så, men jag har dom iallafall. Vad som känns mest just nu är att det bara är några veckor kvar innan skolan slutar, för första gången känns det tungt. Kommer verkligen sakna alla, även de där som man kanske inte kommer hyper bra överens med. Det ordnar sig alltid. Kommer verkligen aldrig glömma.

Var ner och shoppa lite nytt idag också. Strumpor mestadels men även ett par blå shorts och brun dekorerade lakan. Så nu fick mitt rum ännu ett lyft. Nu ska det bara till en TV och voila, ett helt perfekt rum. Kanske ska inviga det på något sätt också? Hmm.. värt att tänka på.

Så gräbbar, vad händer i helgen?

okej, känns som om mitt korthus precis rasat ihop. jag är den där lilla arbetsmyran som får kämpa för att luta rätt kort mot rätt kort. tårarna har bränt bakom ögonen hela dagen idag, och det känns inte rättvist mot mina kära syskon. jag vet bara inte var jag ska göra av allting.

jag hade  hoppats på att äntligen bli lycklig, antar att jag hade förstora förhoppningar.

nu har denna arbetsvecka gått förbi, nice baijs. bara lite surig över vissa saker som jag inte riktigt förstår? jag bara orkar inte. Idag kommer iallafall Adam, ska bli så mysigt pysigt. Köpte sängen igår, kanske inte riktigt vad jag väntat men det är iallafall en SÄNG! så jag är så gott som utflyttad nu.

for so long.