Klockan är bara kvart i två, ska ringa sötnöten om en kvart. Är fortfarande grymt trött, fasstän vi haft långhelg och allting. Känner verkligen att saker ligger på mina axlar, även när jag sover. Upp tidigt för att renovera, lägga sig sent på kvällen och sen upp igen. Inte konstigt att kroppen tröttnar.

Nu ska jag hursomhelst ner och börja måla min säng. puss.

Sötnosen gick precis hem efter en lååång film (Naked Mile, har sett hela nu snutäään). Känns lite tomt, kallt och ensamt just nu. Det är i de här tillfällena man börjar tänka i andra banor och man känner att tårarna ligger bakom och lurar. Lurar på vad ? Varför får de inte bara rinna ? nej, lika bra. Imorrn blir det inte att jag är hemma då Wille, Linda och Klara bara kommer under dagen. Så vid fem kilar jag hem till Ida för lite grill-time. Blir bara så glad att höra att dom vill ha mig där, det e naijs.

Oroar mig lite för att Sötnöten inte kommer få gå ut, tack vare den där jävla lååååååånga filmen. Kändes lite taskigt att bara låta honom gå sådär, utan att jag följde honom. Men kan man inte så kan man inte...

Lämnade tillbaka mobiltelefonen jag hittade i fredags idag. Gunnar. Hah. Fick bara 60 spänn som hittelön. Visst det var ju något, men det kändes ändå snålt. Hursomhelst är de pengarna slut, så fort gick det.

Men nu ska jag kila in till min nybäddade,kalla, säng. Försöka värma upp den går ju alltid. Puuuuws.

Humöret är inte alls på topp just nu, har en usel nack/axel värk och huvudet hänger inte mer någonstand. Måste damsuga mammas bil för att tjäna lite pengar och jag har en känsla av att jag inte kommer få någon hittelön för mobilen, men det e luuugnt (inte).

Gårdagskvällen var iallafall helt okej. Bortsett från att Ida inte mådde så värst bra. Sötnosen kom "lite" för sent hem och självklart följde jag honom en bit.. Trodde det skulle bli "odd moment" med mamma imorse men hon var så vanlig som hon kan bli. Snacka om att jag blev paff.

Var iväg och köpte en jätte obeskön matta idag, men den får vara bra. Kommer köpa ett par sådär grymt sköna tofflor som jag kan glida omkring i där ute. Nu är det alltså bara listerna, sängen och överdrag till soffan som saknas sen är det bara för mig att flytta in. Självklart måste vi mönsterpassa mattjäveln innan vi lägger in den också. Kommer nog gå rätt fort.

Nu ska jag bara gå härifrån utan att vända mig om.

Snart reser jag härifrån och glömmer allting för mitt eget bästa. Inte behöver det vara långt, bara bort från Bålsta. Så otroligt trött på vissa saker, bara vissa saker. De lägger sig platt över allting annat, förvärrar situationerna för övrigt och äter upp vad som finns att äta. Jag blir störd av det här, känner det själv. Inte kan någonting förbättra heller. Därför är jag så otroligt glad över att det finns människor som får mig att, iallafall för ett tag, glömma och få mig att tänka på annat.

Klagosånger överallt jag går, som tinnitus, som ett äckligt pipande ljud, som en infra röd stråle rakt in i hjärnan. Konstigt att jag går runt som en zombie, gör vad som ska göras, säger vad som behövs sägas, skrattar om det ska skrattas osv. Hopplöst känns det iallafall... inte ens det vackra solskenet kan rädda mig, inte ens lukten av grillad mat, ingenting. Inte ens min älskade systers sällskap och stöd. Ingenting.

Ikväll ska jag hursomhelst träffa min sötnos och flumbarnet Ida. Känns iallafall skönt att ha NÅGONTING in planerat för en gångsskull. Valborg lär bli hemma med Klara, kanske kan hon hjälpa mig bara lite grann...

Är det inte det ena så är det fan det andra. Helst hade jag bara sluppit det här, kanske legat i sängen och bara sovit bort hela den här up fuckade veckan. Så otroligt trött i hela kroppen. Kan inte någon bara ta hand om mig, bära bort mig. Bort bara.

Kom precis hem från en dunderlång skoldag, känns ändå rätt okej allting. Ska snart ner och träffa sötnosen och så vidare. Annars har den här dagen snurrat på med väldigt många tankar som springer hit och dit inne i huvudet. Hoppas bara att allting lugnar ner sig snart.

For so long.

Imorrn ska bli första dagen på allt nytt, jag ska flytta om saker i mig och rensa det jag inte vill ha kvar. Allt äckligt surt och beskt ska bort och kvar ska bara finnas bitterhet. En människa klarar inte hur mycket som helst. Inte första gången allting sätts på prov, inte sista heller. Men så länge jag fortsätter kämpa ska ingen bräcka mig. Patetiskt att tro att något sånt skulle få mig ledssen, synd när man inte vet bakgrunden till allt. Hur som helst så ska jag inte sjunka ner, inte igen.

Nu får det fan vara nog.

Allting är fel fel fel idag och helst hade jag bara gått hem och sovit . Fan va jag hatar det här, jag hatar hatar hatar det här. FAN FÖR MIG, FAAN