Lämnad, utelåst, bortglömt.. det finns många ord för känslorna jag hyser över just nu. Många och de är inte direkt positiva. Kan inte gå,stå,sitta,ligga, springa... tankarna finns där ändå, det finns inget sätt att undvika dom. Vad gör man för att sysselsätta sig under de här omständigheterna? Vad gör man för att inte tänka? Vad gör man? ...

Det finns inte längre någonting JAG kan säga, göra eller inte göra. Det finns ingenting förutom dina tankar och dina känslor och dina allting! Jag är som sagt lämnad, utelåst och bortglömd... hur jag än försöker.

Tyck att det är emotionellt, men nu ska jag gå och tycka synd om mig själv ett tag.

Hur ska man ta det, är det någon som har ett expert svar på detta eller måste jag verkligen ta reda på det själv? Den här veckan lär bli väldigt intressant! Nog med klagomål, inte sant? Underbart att jag får mina efterlängtade pengar på fredag, underbart att jag får träffa min älskling på torsdag, underbart att jag ska få prata ut med en av mina närmaste (?) vänner. Underbart att jag inte är utstött i skolan underbart att få leva.

Ännu en vecka passerar utan någon sådär överdrivet speciell händelse. Blir så uttråkad av att inte ha några pengar att ta sig någonstans med, och har inte behovet gått till överdrift när man t.o.m drömmer om pengar i olika sammanhang? Men, som om min ekonomi är sådär värst intressant...

Skolan har kommit igång lite grann, eller? Har gått i 5 veckor ungefär och har fortfarande ingen stressad känsla över mig. Skönt, självklart, men det är någonting som saknas. Jag har inget tvång över att gå hem och sätta mig för att plugga... och det känns konstigt.

Idag vet jag inte alls vad som hände, möjligtvis middag med älsklingen ikväll men vi får se vad som händer och fötter.

Så uppöveröronen förälskad, återigen. Tack, tack älskling! Jag vet inte vad jag hade gjort annars. Om det blivit som jag trodde. Tack, tack älskling!

Okej jag har ingen aning om var jag ska ta vägen... Vad är det egentligen du vill? Säg det rakt till mig istället för att ta en massa genvägar. Jag är rädd, är inte du? Säg vad du vill, bara inte det jag vägrar att höra. Jag vill inte, kan inte ge upp nu. Jag älskar dig för mycket.

Sitter i skolan och är mega trött. Orkar ingenting. Knappt någon sömn inatt och sedan vaknande för tidigt. Vem orkar det egentligen?

Paniken var överdriven imorse när jag trodde jag var försenad, trodde det var torsdag. Men istället börjar onsdagen med att jag glömt mina idrottskläder, pga icke tänkande. Kul. Verkligen. Klarar inte av att inte veta. Vill veta nu, vill veta sen. Vill bara veta men ändå inte. Vet att det här inlägget lär vara komplicerat för er ovetande = alla förutom du. Nej jag orkar inte. Vill inte. Jo! Vill gå hem. Var är det?