19 veckor kvar på himmelriket. skulle inte kunna kalla det någonting annat. det här är verkligen "time of my life" och jag har inte förstått der förens nu. men det gäller att ta vara på den lilla tid som är kvar. oroar mig för älskling. hon förstår inte hur vacker hon är, på både insidan och utsidan. och jag säger inte bara vacker för att jag vet att du tycker om det utan för att du verkligen ÄR det. det måste du förstå någon gång. ibland är jag rädd för att berätta det där ärliga svaret på dina frågor. rädd för att du antingen bara ska ta det som ett "bra svar" eller att du ska springa därifrån. jag vet att du inte skulle göra det, men tankarna drar iväg med mig hack i häl. gjorde inte det där "busiga" idag, känner min stolt.

Pigg och glad än så länge, lovar att det snart är att ändras på. Ska snart kila iväg och börja göra mig iordning, har bara ingen ork. Men men. Hoppas det går lite bra på franska provet idag iallafall... ärs vem fan lurar jag? det kommer gå åt helvettet. Hursomhelst läste jag om någon jävla klimatförändring, oftast brukar jag hålla mig undan dom där artiklarna men den här gick inte att se bort ifrån. Graderna kommer ha ökat mellan 2 till 4,5 grader fram till år 2100. Egentligen borde jag inte bry mig, lever inte ens då. Men det är bara själva tanken på hur allt kommer att sluta. Och ordet sluta påminner mig om att jag inte kan fortsätta prata om det här.

Om jag hade tänkt mig för innan jag slängde ut ett sms på det där sättet. Det blev som en stor kraft som tog tag i mig. Hur ska det bli, jag vet inte. Vad ska det bli av mig? Jag vet inte. Vet ingenting. Allt jag vet är att för första gången på väldigt länge mår jag bra utav allting. Även om jag har mina små karuseller i skolan när mitt humör går upp och ner och upp och ner igen. Det är så det är bara. Imorrn ska jag ner till Kalmarsand. Jag vet inte vad som händer, det vet inte någon annan heller. Allt jag vet är att jag vill, jag vill bara se om jag kan få min vilja igenom. Se om jag har någon respekt alls därifrån. Vet att alla tycker det är så fel, men jag orkar inte bry mig just nu. Vet att många blir besvikna, men det är väl egentligen ingenting att bli besviken på? Det är inte som om jag försöker skaffa mig en dödlig sjukdom eller så. Vill bara vara lite busig och göra fel. Vill göra fel. Så är det bara.Sweet dreams are made of this.

Borde egentligen plugga stenhårt på min franska, men jag har då ingen ork alls till att ens titta på verben. Sitter istället och fipplar med min iPod. Imorrn, jag vet inte hur jag ska göra. Om jag träffar "den där" kan jag se till att inget SÅNT händer och jag får det jag vill ha. *tänka* får helt enkelt se hur jag gör. ska ändå dra vid 5 tiden så vad spelar det för roll egentligen?Skit nöjd över alla saker jag införskaffat idag. 1 par nya jeans, 2 par tröjor, 1 kofta, 3 par strumpor, 1 klocka och lite hår saker + brunkräm. * tack mami * Nej nu måste jag absolut engagera mig i den där jävla boken.

Skriver ett snabbt inlägg innan jag drar vidare till skolan. Måste bara berätta hur otroligt mycket jag hatar min tandläkare. Ger mig hoppet om att få bort den här jäveln och sedan gör han det bara värre, som alltid. Har så fruktansvärt ont. Kan inte äta någonting. Går på alvedon. Får huvudvärk och på allt det håller jag på att bli förkyld, kul? nej. dessutom tror jag att jag har bestämt mig för att det inte blir någonting imorrn. *här ska det stå en sak som jag tog bort.* Men nu ska jag fila lite på det sista sminket och dra iväg till en lång dag i skolan. wish me luck.

nu går jag och lägger mig med dom här tankarna. rätt åt mig.

(det sjuka är att jag saknar honom. vad det är jag saknar vet jag inte jag bara saknar för saknandets skull. men jag antar att det var för att tillvaron med honom var så svindlande. jag levde som betty spagetti. jag visste vad han ville och jag var med på att ge det. jag visste och han visste, så varför var det så otroligt fel?)den vassa sanningen är att jag vet vad som skulle hända. jag skulle fastna på samma spik än en gång. duscha varenda dag för att känna mig ren. och samtidigt som jag vet hur dåligt jag mådde vill jag inget annat än att hamna på samma plats. vad är det med mig? varför är jag så lätt att trycka ner? jag vill det här mer än något annat samtidigt som jag aldrig skulle kunna göra om det. förstår ni vilka problem jag skapar åt mig själv. det är som bäddat för d e p r i s s i o n e rjag saknar min Älskling. jag vill bara kunna sitta här och krama sönder den flickan. hon får det där konstiga att försvinna. saken är den att bara tanken av henne gör mig tårögd ända in till roten av ögat. jag vet inte varför. det bara finns där."saints who don't wanna be found."

Jag förstår inte att en människa kan vara så vilsen som jag är. Huxflux så har jag ändrat uppfattning om saker och ting. Börjar bli som den där människan jag inte ens tycker om. Känner mig piss elak mot allt levande. Vet inte vad det är med mig. Absolut ingen aning.Hur kommer det sig att man verkligen, verkligen , vill göra förbjudna saker? Springer runt och tror att jag skulle kunna förbi se saker. Det finns där mitt framför mig. Svindlar för tanken, mår illa över mig själv. Men jag vill, jag vill för att jag vet att det är fel . Kan det verkligen vara så farligt när man vet . Fel fel fel fel . Får jag gråta nu när allt är berättat?