Har ni varit med om när allting kommer på en gång ?  Som ett bombnedslag. Hela ens liv skakas om. Välkomna till mitt liv in that case. Idag vill jag gräva ner mig själv långt ner under jorden där ingen hittar mig, idag vill jag sova igenom hela dagen och låtsas som om ingenting händer utanför mitt fönster. Varför kan man inte göra så? Varför är inte det okej.

Dina jävla ord ekar i mitt huvud, om och om igen. Jag blir bara mer och mer irriterad. Och du, du med dina händer som.. nej jag klarar bara inte av. OCH DU! Du vet inte alls hur jag tänker eller känner, så nej du kan inte säga att du vet, för just nu har du ingen som helst aning om vad som händer. Tro vad du vill, tro exakt precis vad du vill... men du kan sedan inte anta att det är rätt. Det är inte så det funkar.

Hopp. Så gårdagen blev totalt kaos. Jag har ingen aning om hur saker och ting är idag. Ingen aning om vad som kommer hända, allting känns  så långt långt borta. Som om det bara var en hemsk och jobbig dröm, men det var det inte! Jag kommer ta mig till verkligheten.

Jag gick hem till Nadija direkt efter skolan efter att ha haft ett prov som antagligen gick uruselt. Hemma hos Nadija var det lugnt, fram tills att hennes Morfar kom... jag tyckte det var lite små pinsamt att vara där när de har värsta familje reunion (?). Sedan skjussade "deras" pappa ner oss till stationen och Natta gjorde oss en liten tjänst. Tog bussen upp till mig och hamnade på Berget med stort B. Hade jätte mysigt, verkligen. Christoffer ringde och vi vandrade hem till honom för att göra HONOM en tjänst. Stod och pratade lite innan Nadija och jag vandrade vidare, nu var det nästan bestämt att Alex skulle komma hem till mig också. Så vi satte oss vid Annehill och kikade på lite småflickor som sprang runt med två killar, vi hade ingen aning om vilka dessa människor var. Efter en liten stund kom de två killarna och gjorde mig och Nadija sällskap, eller det var väl snarare jag och Nadija som blev DERAS sällskap. Småflickorna blev ledssna och kinkiga och gick därifrån. Efter ca en timme kom även Alex och inte långt efter det joinade Alexandra oss också. Så vi bestämde oss helt enkelt för att gå hem till mig. Där började vi köra Öl spelet, vilket aldrig är bra för min del. Såklart, eller snarare som vanligt, somnar jag in i djup sömn och missar en hel del fakta (som jag catchat upp idag). Vaknade av musik och höga röster och inser att jag fortfarande har besök. Så det är bara att stiga upp upp upp.

Det är ungefär nu någonting går fel. Otroligt fel. Jag hade ingen aning, som sagt, vad som hade hänt och tyckte allting var allmänt roligt. Sedan infaller det stora tunga som bara är jobbigt att till och med tänka på. Allting slutar i skrik och tårar, TRODDE jag! Nej. För mitt i all min ilska berättar Alexandra att Jocke ska komma. (Trevligt sällskap tänker jag) MEN SÅ VAR INTE FALLET! Så ofattbart, så äcklande, så så så... Nu vill jag bara hem till Klara och gosa ner mig i hennes gulliga bebis mage. Vill härifrån. Blir äcklad av att bara inträda mitt rum av den frätande lukten.

(Och som alltid tänker jag aldrig igen)

Så nu sitter jag hemma hos Nadija och det leder till att jag tjockar till mig! Sitter och dricker kaffe och äter glass, mums fili baba! Stötte på sötaste Cayo idag, hon har blivit så vuxen på senaste, känns som om tiden bara rinner iväg (och att jag sitter och åjar mig som en gammal tant!) Ikväll ska jag och Nadija umgås. Såå mysigt! Provet gick åt helvete, men det är sånt man får stå för när man inte har pluggat. NUNNUNUNUNU ska jag ut i solen guys! HA DET BRAIGT!!

Hopp, där sprack mina och Nadijas drömmar om att ha en lite picknick ute i solen, eftersom att solen inte vill titta fram. Visserligen är klockan halv nio på morgonen och man vet aldrig vad som händer med vädret senare. Sitter för tillfället i skolan men vill mer än gärna gå hem, vill inte ha dator kunskap för det suger musten ur mig!!! Lina hade tydligen bestämt sig för att skippa denna lektion, än en gång. 

Vill hem hem hem hem hem hem hem hem hem hem hem!!! Dessutom har jag inte fått en endaste liten sömn inatt. 

Höll på att glömma att berätta om min über roliga dröm jag hade inatt. Drömde att jag var hemma hos Liza och gick in till MR.M och bitchslapade honom på kinden och sa "Det där var för att du inte var man nog att säga det själv!" Sen slapade jag honom igen och sa "Det där var för att du inte lyssnar på din mamma som ställer upp för dig jämt och ständigt, du bara trampar ner på henne". Tredje gången gillt och han skriker och frågar varför och jag svarade "Det där... det där var bara för att!!" sen vände jag på klacken och gick därifrån. Så himla skön känsla att vakna upp till. Drömde en till sak, men det nämner jag ingenting om just nu, jag orkar helt enkelt inte.

Efter att ha varit hemma hos Nady gick jag hem för att följa med modern min ner till centrum. Nytt inköp av naturgodis, shampo, balsam, tandkräm och såklart chilinötter. (Mums fillibaba till det sistnämnda och förstnämnda). Kom sedan hem för att trycka ner en hel skål med sallad och fetaost, vilket kändes både nyttigt och bra för magen. Tycker synd om mig själv idag, har sådan verk i min mage pga vissa saker. Nu hade jag tänkt ta en promenad, säger vi... Måste även plugga inför mediakunspaksprovet imorgon, but its soooo booriiing! Hoppas på att Lina Ida och kanske tillochmed Liza kommer upp ikväll.

(And now my heart went into two parts, thank you MR.)

Sitter hemma hos Nady och käkar chilinötter och har det allmänt trevligt. Fryser dock efter att ha varit ute med Bianca. Skoldagen var kort, trevligt att se Ida´s face igen. Henne hade man saknat!!! Har pratat lite med Nadija, tror hon fattade. Hmm... whats her reaction? No idea. Imorgon är det fredag och jag längtar som bara den! ! ! Fastän jag har prov i mediakunskap....  Nu ska jag återgå till att vara social.. 

Så nu sitter jag här än en gång. Alla dessa tankar som finns där inne. Såg precis Greys, slutet får mig att tänka på dig som allting annat. Så konstigt ibland, att allting får mig att tänka tillbaka. "Im lost and confused". Ibland gör det så ont att höra dig prata. Inte att höra dig prata, å nej, utan det du pratar om. Jag vill inte höra, vill inte lyssna, vill inte delta. Men fortfarande, för det är så jag fungera, finns jag där och står mer än gärna upp för dig. Stödjer dig när du har svårt att gå. För det är sån jag är.

"Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig". It´s written for me/you. Det här håller inte i längden. När är det min tur? Måste jag vänta 16 år till innan det är dags igen? "Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur? Min tur att träffa nån som visste vad jag behövde. Det verkade som mina ensamma dagar föralltid var över. För jag hade himlen runt hörnet, en egen ängel i min säng."