Så sitter man här och försöker hitta någonting att klä på sig, men tror ni det går eller ? Var t.om in i mammas garderob och rotade runt efter någonting att låna, icke sa nicke. Jag ska helt enkelt gå naken verkar det som! Visserligen tror jag att det är ett bra tag kvar innan jag ska röra på mig. Nu ska jag ner, få i mig lite och sedan.. leva livet.

Så jag hamnade här trots allt, visserligen har jag haft andra saker för mig idag. Det blir helt enkelt ett "sent" inlägg där jag resumerar min dag och lite tankar ofc. Ja, då vet ni.. Lets start the talking!

Vaknade imorse av någon slags melodi, slog upp ögonen, satte mig upp och la mig sedan ner igen. Hade ingen lust, var trött och ville sova. Fast det visade sig att det bara var en halvtimme senare jag skulle upp ur sängen min. Kändes hemskt att se den vara sådär mysig och go, så jag var tvungen att springa in till huset för att inte få återfall (som med vissa andra saker.) Solen sken och jag kände mig bara gladare och gladare för var minut, tills jag ser vilka två små skitungar som går mitt framför näsan på mig i centrumbacken (ja, jag var fortfarande sur för gårdagen!) Skitsamma tänker jag och skyndar på mina steg eftersom att jag insett att jag var nära på att komma olydligt försent. När jag passerar "de små skitungarna" är ena en total IDIOT och lägger krokben på min stackars fot som jag hade förj. ont i!!! Jag blir skit sur och är en hundradelssekund från att slå till det svinet med min väska, men alldeles innan hinner jag tänka "han är inte värd det" och jag fortsätter mot skolan. Denna händelse förföljde mina tankar under dagen och jag hade väldigt svårt för att dra upp mina smilband. Däremot har jag gjort en upptäckt genom att vara sur, jag arbetar bättre!!  Så under mattelektionen kände jag mig riktigt flitig (så jag tänkte att nu vänder det, nu blir jag glad igen!). MEN min tanke visade sig vara helt åt skogen, efter lunchen satt jag i stort sett i 2½ timme och gjorde absolut ingenting mer än att sura... det var inte alls lätt att vara jag idag.

Efter skolan gick jag, efter många om och men, hem. Satte mig och glodde på Gilmore Girls och OC för att lugna ner mig, och tro´t eller ej det funkade faktiskt[!] (tills mamma sa nej och nekade min fråga). Åt lite middag och sedan bar det av ner till centrum för att möta lite flicks. Alltid lika trevligt att träffa de som får en att må bra. Så nu känner jag mig "harmonisk" igen och ska snart gå ut och filosofera ut mina tankar i min "tanke bok" som jag så vackert har döpt den. (det är alltså ingen dagbok, utan en bok med en massa tankar i... för dig som inte förstod!)

Imorgon blir det lite mys med flickorna igen och jag har verkligen sett fram emot det här. Känns så "härligt". Sen lät det ju inte fel när min mamma berättade att det ska vara solsken och upp mot 10-15 grader under helgen. Hallelujah!

Sitter här och lyssnar på Alex PA låt som har otroligt bra bas, så att man blir sådär skakig i hela kroppen (jag behöver någon slags adrenalin-kick just nu, då passade den bra!).

Jag har kommit underfund med att jag är alldeles för nyfiken av vad som händer i andra människors liv, såpass nyfiken att jag faktiskt ibland glömmer bort mitt egna (alltså, om man tar bort en viss del som jag tänker på 24/7!). Kanske kan vara därför människor ibland påstår att jag inte har något liv (förvisso är det nog jag som använder den frasen mest!?). Idag har varit en både bra och dålig dag. Vaknade grymt trött (jag sa ju att jag inte skulle kunna sova pga det där äckliga nationella provet) i pappas säng, bestämde mig för att klä på mig och gå till skolan. Dum som jag är satte jag på mig den kortärmade jackan jag fått/låna av Linnea, OM jag frös på väg ner? Hmm.. Ner till skolan kom jag iallafall. Efter provet blev vi lite missnödja (fast det märktes inte på mig eftersom att jag var hyper och skrattade åt allting) eftersom att vi haft engelsk prov i åttio minuter för att få rast i tjugo minuter och sedan ha en till engelska lektion på 75 minuter. Fast vi kortade ner den till 60. Men ändå!

Sen bar vi av till lunchen där det var pasta gratäng, låter jätte äckligt men det funkade faktiskt med lite sallad till! (Dessutom blev jag mätt av morotskakan jag och Idasöt delade på!!). En glad nyhet för dagen : vi har blivit klara med våran musikvideo (men till saken hör att vi inte vet om den riktigt funkar....).

Efter skolan skulle jag gå och hälsa på uppe på Futurum, men såklart fanns det ingen att hälsa på eftersom att niorna i grön var i uppsala, Ida skulle sluta en halvtimme senare och Alex var hemma.. så det var bara att gå hem. Och här hemma blev inte sakerna mycket bättre av två gossipladies som snackat massa skit om mig och mitt.... hmmm liv! Urs urs urs! Så pinsamt.

Nu ska jag nog ta en tripp till duschen!

Sitter här igen (jag har helt enkelt inget liv!!!!). Oroar mig över engelska-nationella imorgon. Hatar prov, jag kommer inte kunna sova inatt (äntligen en anledning till mina sömnproblem!). Fast i övrigt kommer morgon dagen vara lugn.. sen är det fredag och det betyder "nästan" helg! Alltid skönast att vakna på fredagsmorgonen och tänka ÄNTLIGEN!!! Förhoppningsvis har jag ett liv den kvällen (förhoppningsvis sitter jag inte här och ugglar!). På lördag blir det iallafall hem till Ida, så mysigt!

I love it!

Idag såg jag dig, hatade dig och ångrade mig

Hände en jäkligt rolig sak, som jag faktiskt skrattade åt ordentligt! Det ringde nämligen på våran hemtelefon (den är helt störd och tycker inte om att bli talad i) som såklart höll på att krångla sig som vanligt. Så jag ringde upp till numret som varken mamma eller jag kände igen. Tredjegången gillt och det svarar en människa. Eftersom att mamma dammsuger har jag väldigt svårt för att höra vad människan på andra sidan säger. "JAHA, är det Christer" (Mammas chef), människan i andra änden säger nej och någonting mer. Frågar vem jag är och hur jag mår. Jag fick för mig att det var någon som ringt fel och säger "ja jo jag heter cornelia och jag mår bra, men jag skulle bara kolla vem det var hejdå!" Då börjar människan där borta skratta, då hör jag... DET VAR MIN KUSIN och jag hade helt och hållet gjort bort mig totalt. Men skrattade, det lovar jag att jag gjorde.

Snart kommer tiden på dygnet då jag tänker alldeles för mycket

Jag höll inte mitt löfte med mig själv. Känner mig väldigt sårad av mig själv. Så typiskt, känner inte som om jag klarar av något av de mål jag sätter upp (och det gör jag väldigt ofta under den tiden på dygnet när jag tänker alldeles för mycket av någon anledning).

Jag vill skriva om något intressant, inte om hur jag sitter här ensam med min te-kopp och lyssnar på massor av musik (därvid namnet) som Lina har skickat till mig. Intressant, tycker ni det är intressant att jag tyckte det var roligt att en av Linas nya favorit låtar innehåller en låt som vid orginalet är en av MINA favorit låtar (nej!). Tycker ni det är intressant att min te-kopp precis tog slut i slutet av förra meningen? (nej!). Hmm... Nu skriver jag bara för skrivandets skull, för att jag inte har någon lust att gå ner till mamma och glo på något ointressant naturprogram... jag har ingen lust att gå in på skolverkets hemsida för att bli påmind om provet imorgon... har ingen lust att gå ut i mitt rum och ligga och glo upp i taket... har ingen lust till någonting. Känns som om jag skulle kunna gå halva jordkloter för att bara ha någonting att göra. Men det skulle bara resultera i att jag missar provet imorgon och att jag då har god risk att bli underkänd i Engelska A.... tycker ni att jag ska sluta skriva nu!? (ja!!!)... well, det tycker jag med.

Den här dagen (What to say, what to say!?). Ja okej. Så jag vaknade klockan sju av att pappa smäller igen garagedörren. Fast, jag började inte förrän tio så självklart somnade jag om när jag insåg vad klockan var. Sen pallrade jag mig upp för sängen vid kvart i nio, drog på mig kläder och sprang ner till skolan i "högklackat" (alla som känner mig rätt är att de högsta klackarna jag kan gå i är typ en millimener höga). Väl där nere visade det sig att jag och min filmgrupp inte kunde göra något med våran musikvideo förrän imorgon, yey! Well, ut på trappan i solskenet och snacka massor av skit och sedan Idrott. Där var jag skit dålig på pingis, men ägde på bedminton. Sånt man får ta ibland. Något som däremot kändes hemskt var att vi pratade kost och att hamburgare och pizza i stort sett bara var luft.. ingen näring alls! Vad tror ni jag och min mamma åker och handlar för mat!? (hamburgare, iklädd stora mjukisbyxor och linas skor... kände mig jätte fräsch). Men men, vad ska man göra åt saken!? Orkade ändå inte äta upp, slängde mer än hälften.

Så, nu sitter jag fortfarande och grinar över att min kära lärare ringde hem till min mamma och frågade ut henne om varför JAG varit grinig i skolan (vilket jag inte ens har den här veckan). För det första förstår jag inte varför hon inte pratar med MIG i första hand och för det andra förstår jag inte hur hon kan vara så sent ute (det var i själva verket FÖRRA veckan jag var grinig på allting!!!!!!) Hmmm, kommer ta ett gravallvarligt snack med henne imorgon alltså. Sådär gör man ju bara inte!?

Nu ska jag försöka få tag på någon, jag måste ut ur detta brutala hem som bara orsakar irritation och psykstördhet!

Okej, jag hade hoppats att den här kvällen skulle vara annorlunda! Speciellt med tanke på att jag faktiskt fått träffa klara (Som var grymt gullig när vi kom, fick beröm för att hon ville vara och krama mig så länge). Men som vanligt sitter jag här och tänker och funderar på vad som kommer komma härnäst, när mitt liv ska sätta igång (fastän jag redan är mitt i det), vem den nästa kommer att vara (fast egentligen kommer det inte att komma "den nästa"). Jag vill vara glad och positiv, även i min ensamhet. Men just nu känns inte det som om just DET valet är tillgängligt. Ensamhet, ja Alexandra skriver om ensamhet i hennes blogg... om att sitta ensam i en stor lägenhet när varken mamma eller pappa finns där, att sitta ensam när ingen vän/väninna finns till hands osv. Men min ensamhet känns så förvriden. Här sitter jag, med en mamma i rummet intill och en pappa på nedervåningen, vänner/vänninor ett samtal bort och ett flertal syskon att kontakta... ändå känner jag mig ensam och instängd i mig själv. Kan inte sätta ord på vad det är som är så enormt ensamt, men någonting är det. Och det är just det som är mitt problem, det finns inga ord.

Imorgon hoppas jag iallafall att det blir en bra dag. En bra dag med solsken och skratt. En bra dag där ingenting går fel. Det tråkiga är att jag redan nu känner på mig att min önskning kommer gå i lås.

(Jag önskar du ringde...)

Okej så jag måste bara skriva lite innan jag åker iväg för att vara barnvakt (måste även försöka få i mig någonting att äta). Idag har varit en relativt bra dag, med solsken och allting. Något som på sätt och vis visserligen filat lite på mitt humör är att jag sett tre personer, tre människor, tre idioter som på något sätt fått mig att må dåligt. Fast den glada Cornelia som uppenbarat sig idag har inte riktigt gått ner sig på grund av detta. Istället har jag lyft på hakan och skrattat åt det glada istället. Gjort bort mig har jag gjort också, ett flertal gånger (genom att härma människor som råkat vara i närheten, jag ber så hemskt mycket om ursäkt).

Redigeringen till våran film funkade inte idag. Så jag har faktiskt vandrat lite med Ronny i skolan idag. Även Johanna och jag har samtalat, och det kändes som om det var evigheter sen sist. Skönt. Elak har jag också råkat vara, mot Linn (som jag av en olyckshändelse råkade putta lite fört hårt). Jag tror fanimig att jag fått fläng eller något. Någon sjukdom kanske. Eller så är det bara någonting som brustit (det är det!!!) innuti mig. Men som jag berättade för Nadija, min plan, min skattjakt, min vårdnat, min rehabilitering! Nu ska det här funka. Annars vettesjutton vad jag gör.

FOOOD TIME! Kanske skriver lite senare och berättar hur gudomligt söt min brorsdotter faktiskt är. Kanske kommer det lite pix också.

Vill kunna säga att gårdagskvällen är ett minne blott, men det är den inte. Vaknade imorse med ögonlock stora som golf-bollar. OM jag hade lust att gå till skolan och se ut som ett freak!? (jag tror ni vet svaret på den frågan) Men jag tvingade mig upp och kände mig som en präktig liten miss duktig under-cover! Visserligen var inte skoldagen särskilt jobbig, speciellt inte med Lina Liza och Ida som mina högra händer. Det känns skönt att bara genom en blick kunna säga "fråga inte" och de förstår. Dagen spenderades genom att gå igenom fornsvenska på svenskan (och jag kunde faktiskt säga att jag visste vad trädet Agnetha stod och babblade om var för slags träd, fast det kommer jag såklart inte ihåg längre.) sedan blev det lite engelska där vi försökte trägla oss igenom en förhandstitt på Nationella provet (som infaller på torsdag klockan 8.15, tänk på mig) och såklart mediaproduktion där vi försökte få ihop våran musikvideo (jag lovar, det är skit svårt utan låt!!!!?!??!!). Efter en "hård" dag med mycket "hårt" arbete ringde jag Mamma( inte ville jag vandra upp för centrumbacken) och bad henne komma ner för att vandra lite med mig nere i centrum. Det slutade med en slags "palestina-sjal", en skjorta och en t-shirt (visserligen kom t-shirten från ELLE, så den räknas inte). Dessutom fick jag Mamma att köpa en paj åt mig. Tack mamma! Väl hemma smockade jag i mig fika med Kaffe (behövde det efter allt från gårdagens kväll). Dessvärre kollade jag även på OC och råkade hamna vid det avsnittet där Marissa faktiskt dör. Eftersom jag är en nykomling  till OC (relativt ny) strömmade tårarna ner för kinderna, fast jag var förberedd! Detta betyder bara att jag MÅSTE se avsnittet imorgon med. Sedan satte jag mig alltså här. Efter en middagsmåltid bestående av skinka och melon, kan låtas märkligt men det var faktiskt gott! MUMS!

På tal om morgondagen måste jag skvallra om att jag faktiskt ska få träffa Klara och vara barnvakt tillsammans med mamma. (Detta är en otroligt stor nyhet inom våran familj så nu sitter alla och ringer runt för att gossipa om den stora nyheten. Med tanke på att min bror är väldigt mån om sitt barn och ser helst att han eller Klaras mamma Linda tar hand om Klara.) Förhoppningsvis är hon sådär kramig och go som man vill ha henne jämt. Fast det kanske är bäst egentligen om Mamma åker själv, för jag känner på mig att jag kommer äta upp henne inom två röda!

Måste även skvallra om vilka roliga SMS jag fick av Liza idag. Jag har i hennes ögon blivit känd för att inte svara på hennes SMS. Oturligt nog hamnade min mobil ute i mitt rum och jag inne i det stora röda huset... vilket ledde till att jag inte alls såg att hon hade skickat sms (inte heller att Lina hade skickat eller att Linnea hade ringt). Så hon bombar min mobil med en massa "tyck synd om mig"-SMS. Hon erbjöd mig t.om en tia ifall jag svarade. Synd fan att jag missade det sms:et, jag som är pank!

Nu ska jag ner och försöka hitta något passande till min nyinköpta skjorta. Sen ska jag troligtvis röra mig för att möta Lina. Fow so long!