Mitt humör vandrade sig uppåt, nästintill högst upp på min humörsskala. Så får jag syn på en sån sak och jag blir illamående, nästintill sjuk i huvudet. Stod och skar sallad och kände hur tårarna ville leta sig fram, men jag höll mig... varför fälla tårar för något som inte spelar någon större roll. För det gör det inte, inte vad jag vet iallafall.. Blir så trött på mig själv.

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Om problemet är sådant att det går att göra någonting
åt det finns det ingen anledning att oroa sig för det.
Om det å andra sidan inte finns någon utväg, någon
lösning, är det också meningslöst att oroa sig
eftersom man ändå inte kan göra något åt det.
Dalai Lama

-------------------------------------------------------------------------------------------

Någon som också känner sig nedstämd och behövd?

Sitter just för tillfället hemma hos nadija och deras underbara MAC. Snart hade vi tänkt röra oss ner till centrum för att inhandla lite fika, frukter, dryck osv för att skapa oss en till mysig picknick. Någonting måste man absolut göra när andra saker är på tok för varma för att syssla med.

Om jag har tur kommer mitt lilla hjärtetroll hem till mig idag, det vill säga Klara.. Världens bästa Klara. Det är någontin speciellt hos henne som får mig att vilja le åt minsta lilla sak. Så underbar, så otrolig.

Någonting i mitt liv står alldeles på tok för stilla. Har ingen aning om vad det handlar om, jag är inte olycklig eller så... bara allmänt rastlös. Samtidigt har jag ingen vidare lust att göra någonting i oro av att missa det jag väntat på. Vad det är jag är så exhalterad över vet jag inte ännu, men någonting är det och jag tänker inte ta några chanser.

Jag saknar Linn och hennes livliga skratt, tanken på att hon snart kommer hem får mig att vilja hoppa högt av glädje och skratt. Snart blir det nattpromenader och sömniga ögon igen. Kan knappt bärga mig.

Nu ska jag ta å dricka upp min kaffekopp och invänta Nadijas moder. Sedan ska jag höra av mig till Lina den fina. For so long lovers.

could it be worse?

Kom för ett tag sedan hem från en mysig picknick tillsammans med Nadija, Lina och för att inte glömma Ella, på den stora ängen vid senior hemmet. Solen värmde samtidigt som friska vindar nuddade våra kinder. Nadija hade med sig lunchen och jag efterrätten. Lite färg har jag minsann fått nu, och mer hoppas jag att det blir.

Åt precis pappas goda risotto och hade det allmänt mys, om man bortser från alla getingar som var ute efter min middag. Nu sitter och i stort sett och väntar på bättre tider, eller snarare att jag ska gå ner och ringa nadija. Men först tänkte jag bara skriva av mig lite.

Det är nämligen såhär : Jag har en vän, eller nej jag har fler vänner men just den här är någon av de mest speciella. Jag nämner inga namn, berättar inte vilket kön eller på något annat sätt beskriver denna person. Jag vill bara berätta att X är alldeles perfekt, alldeles utom sig underbar. Tack så mycket för att du finns/finns kvar/finns överallt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag avslutar detta blogginlägg med lite citat som jag tagit ifrån Erica. Det var någonting som fanns där som passade alldeles perfekt. 

"Gammal kärlek är som gammal vin,
ju äldre desto starkare."
Antonio Perez

"Om vi står emot våra passioner så beror
det snarare på att de är svaga, än att vi är starka."
Francios de la Rochefoucauld

Så, jag hade väldiga sömnproblem igår. Sov i tjugo minuter i soffan innan jag vaknade upp igen. Det var ingen ide att ligga kvar där så efter att ha zappat lite fram och tillbaka på tv:n satte jag mig vid datorn för att se om någon var inne. Men icke sa nicke. Så jag tog till telefonen och skickade runt sms och vipps så hade jag någonting att göra. Tog på mig lite varmare kläder och kilade ner för centrumbacken och mötte Lina och Alex. Vi skulle egentligen ha vandrat bort till Shell, men så blev det inte. Istället gick vi upp till mig och kollade lite på prison break. Lina och Alex åt upp alla bullar och samtidigt satt jag och halvsov. Det var då jag bestämde mig för att jag faktiskt var trött. Fast min efterlängtade sömn blev inte lika skön som jag trott att den skulle bli.

Idag, idag händer ingenting. Och för första gången på grymt länge känns det bara såå skönt. Först och främst ska jag äta - ni får ha det så bra.

jag vill så gärna, så jätte grymt gärna, sova. men det går inte. klarar inte av att gå och lägga mig. känner mig så ensam då jag vet att alla ligger och sover. så god natt på er, önska mig lycka till.

to walk away from his anger.

Gårdagen blev helt knas, det verkar som om det blir mer och mer vanligt att oväntade saker händer i mitt liv! Först och främst stekte jag lite i solen innan jag bestämde mig för att gå och möta Nadija. Vi gick sedan hem till Ida på lite kaffe och mys. Åt sedan en mäktig middag tillsammans med Alexandra. Efter ännu en kopp kaffe skulle vi i våran tur möta Lina vilket ledde till att jag och Alexandra splittades upp. (En gång är ingen gång, två är lika med noll.) Jag, Lina och Robin satt och småpratade lite innan jag gick vidare hem till mig.

Sedan kom Alex och Ida hem till mig, eftersom att vi helt klart skulle in till stan idag. Det slutade med att jag inte har sovit en ynka minut den här natten. Så vid halv tolv ikväll har jag varit vaken exakt ett dygn. (grattis cornelia, ännu en sak att bocka av på din "att göra lista".)

Har varit mysigt idag. men varmt! Jag, Alexandra, Alexander och Ida åkte in med tjugo i tolv tåget och gick raka vägen till RICE där det blev lite Sushi och annat gott. Efter att ha strövat omkring i olika sorters affärer utan något som helst resultat slutade det med att vi åkte hem. Den absolut mest tysta tågresan jag någonsin varit med om. Kände hur hela världen var så långt långt borta som det möjligtvis går, kände hur trött jag var i hela kroppen, ögonen och hjärnan. Men jag ska absolut hålla mig vaken, det har jag bestämt med mig själv!

Nu ska jag upp och iväg .... igen.

Wish me luck.

Sitter här i ett skönt fotbad och väntar på att det ska hända någonting. Idag har lilla duktiga jag gjort ett försök till att ligga i solen och få lite färg, men det dröjde inte länge innan min solo karriär tog slut.

Som ni kanske har märkt har jag inte uppdaterat här sen i fredags, vilket mestadels beror på att gårdagen gick ut på att överleva värmen. Satt framför tv:n från klockan 11 till 17/18 snåret. Inte direkt nyttigt, men ingenting fanns att göra tills jag ätit middag och bestämde med Alex att vi skulle ses. Kvällen bestod av kort- och yatzyspel, mobbning inklusive guacamole med nacho chips.

Idag vet jag inte alls vad som händer, mer än att jag ska äta en mysig middag tillsammans med Alexandra på Mai Thai, sen får vi se vad kvällen visar sig att bli.  

Solen skiner och det är upp mot 30 grader varmt ute i solen, och eftersom att världens bästa lina bad mig uppdatera lite här så är det en självklarhet att jag skrivet. Your wish is my command... Snart ska jag kila ner för att kolla mitt bankkonto, ta ut pengar för att sedan ge bort dom.. känns hemskt. Men livet leker ändå! Är fast besluten vid att se livet från den positiva sidan idag, för jag har egentligen ingenting att gräma mig över.

Hoppas verkligen att någonting händer ikväll, för jag har ingen lust vid att allting ska vara så vindstilla.

Pusshej!