Just nu suckar jag över allting, drar en stor suck och hoppas det ska gå över. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja än att gå tillbaka i tiden, så långt som det bara går. Men saker händer, och det finns ingen tidsmaskin... det är någonting jag har förstått nu.

Jag blir så otroligt trött på alla dessa människor som man tror man kan lita på sedan vänder en ryggen. Sånna människor som man aldrig gjort något ont, som försöker se så bra ut själva och därför pratar en massa skit. För det första skaffa er ett liv, för det andra kan ni sluta prata med mig för jag vill verkligen inte ha någonting mer med er att göra. En vänskap bygger i första hand på förtroende, och du... DU som man aldrig skulle tro något sånt om, du kan speciellt dra åt helvete!

Dagen idag har varit den värsta på länge, helgen som passerat har varit den värsta på länge och jag känner hur hela mitt psyke håller på att kollidera med mig själv. Vaknade imorse med nackspärr och hade med den anledningen ingen lust att gå på första lektionen och sov därmed fram till nio. Då sprang jag upp och gjorde iordning mitt bleka fejs så gått det gick. Sedan kom jag till skolan. Där träffade jag Ida, och jag blev överlycklig innuti. (Tack tack tack tack!!!) På engelskan hade jag oturen att sitta vid samma bord som en viss människa, vid lunchen hamnar denne person vid samma bord, i diskussions grupperna efter att vi kollat på Änglagård hamnar jag i samma grupp som dig. Det är som om "han där åvan" vill "mucka gräl" med mig. En glad nyhet för dagen : Rhebecca fyller 17, grattis stumpan.