Sååå, igår blev en spännande kväll. Vaknade vid ett av att en massa människor skickade sms till mig. Så det var bara att pallra sig upp, skagig i benen pga en grymt äcklig dröm! Sedan ringde Linnea och bjussade mig på middag. Så det var bara att klä sig och sätta sig på bussen till hagviken. Trevlig kväll tillsammans med Linda och Emilia, vilket det inte är ofta man träffar. Jo, sedan var det så att våran inbjudan till Finkan drogs tillbaks, och stämningen blev en aning depp. Vad skulle vi nu göra? Eftersom att ingen hade någon bättre ide än Emilias åkte vi ner till Centrum. Där nere stötte vi på två vänner till the little trio. Så vi bjöd själva in oss till "repan". Men av någon anledning blev både jag och Linnea segast av alla. Så vi skulle röra oss hemmåt. Ett minus uppstod då jag kände hur blöta mina skor var, hur kall jag var om benen och hur mycket jag frös. Så jag fick dra på mig mina jeans över mina leggins. Mötte Lina gjorde jag även, och vi kilade hem till henne och drack citron-te. Fick skjuss hem av mamma sent sent sent iklädd Linas mjukisbyxor, Linas lite förstora skor och Linas strumpor. Kort sagt, jag äger för tillfället en del av Linas garderob.

Idag vaknade jag sådär lagom tidigt av att Ida skickar sms. Men av ren trötthet somnade jag om. När jag sedan vaknade "på riktigt" var det bara att pallra sig upp och städa mitt bombnedslag till rum. Kändes faktiskt skönt att damsuga det där råtthålet. Sen kom Ida och Lina förbi på te och bulle. Alltid lika trevligt att ha de flickorna här. Vi satt, som vanligt, och samtalade om allt möjligt. T.ex vad vi gått igenom under helgen. Sedan planerade vi även frammåt i tiden. Kändes skönt. Nu sitter jag här, måste egentligen göra klart den där engelskauppgiften som faktiskt är försenad (och som tillochmed Lina har gjort). Men jag har ingen lust. Och jag känner dessutom bara stor ångest över att gå till skolan imorgon.

Fick syn på denna genom Linn och tyckte den var riktigt ärlig :

ångest är när man spelar trummor och slår på precis allt,

förutom trummorna

Som ni kanske märkt har jag inte varit den bäste på att blogga de här två dagarna (?). Inte haft någon vidare lust, till någonting alls. Igår vaknade jag med en huvudvärk som sedan förföljde mig hela dagen. Kom hem, gick och la mig, vaknade och satt och kollade på Dirrty Sexy Money (som förövrigt var över förväntningarna). Imorse trodde jag att huvudvärken skulle förfölja mig igen, men det finns visst någonting som heter alvedon, (thank god). Idag började vi med vårat lilla projekt i skolan. Vi ska spela in en musikvideo till Lating Kings - Det är knas (måste lyssna på låten, för jag har faktiskt aldrig riktigt hört den). Det gick bra, tills vi skulle importera filmen in till datorn och allting bara hakade upp sig. Men tillslut så lyckades faktiskt jag och Emmelie riktigt bra. Sedan satt jag och väntade på alex i en halv evighet. Tillslut fick jag åka hem. Mötte Nadija och pratade lite och tillslut så kom jag faktiskt dit jag skulle - hem!

Så nu har jag lyckats ställa mig i duschen, gjort mig ren och fönat håret. Grattis Cornelia, du har lyckats bli fräsch!

Står (ja faktiskt jag står upp och skriver) i skolan och har allmänt tråkigt. Egentligen borde jag fokusera på en engelskuppgift vi har till imorgon men har ingen som helst inspiration. Imorse när jag vaknade hade jag verkligen ingen som helst lust överhuvudtaget att gå till skolan, men så kom jag ihåg fika med Ida och nästintill sprang upp för sängen. Så slog det mig, idag är idag.. idag är alltså DEN dagen. Får se om jag klarar av den. Jag och Ida har även kommit fram till att talet Nio har någon slags koppling till mig, interesting facts about my life haha.

Ronny är som vanligt dum i huvudet och roade sig med att rita snoppar på min arm (?) förstår inte riktigt det roliga i det hela.

Nu ska jag kila, for so long! Rapporterar mer senare.

Jag förstår mig fortfarande inte på människor, på hur dom tänker. Att sitta och snacka om någon som man vet är i ens närhet, det är så respektlöst! Jag reagerar speciellt nu eftersom att det faktiskt är en människa som jag bryr mig om, som jag vet har det rent förjävligt just nu. Så sitter ni där, på era taniga små arslen och tror att ni är så mycket mer än vad ni egentligen är. Att ni tror överhuvudtaget att ni har makt, makt!? Makt över vad då? Brunkrämen eller? Jag tycker så synd om dig, jag skulle kunna göra vad som helst för att få ur dig ur den här situationen. Just nu, just nu för tillfället drar jag er alla med en kam! Just nu för tillfället hatar jag er.

Klarar inte av mer av det här snart! Känner hur tårarna bara bränner bakom ögonlocken, och varför gör dom det? VARFÖR? Jag har ingen som helst aning, alls. Allting känns bara så grymt pissigt dåligt just nu. Dessutom snöar det utomhus - gå och dö eller ngt

Just nu suckar jag över allting, drar en stor suck och hoppas det ska gå över. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja än att gå tillbaka i tiden, så långt som det bara går. Men saker händer, och det finns ingen tidsmaskin... det är någonting jag har förstått nu.

Jag blir så otroligt trött på alla dessa människor som man tror man kan lita på sedan vänder en ryggen. Sånna människor som man aldrig gjort något ont, som försöker se så bra ut själva och därför pratar en massa skit. För det första skaffa er ett liv, för det andra kan ni sluta prata med mig för jag vill verkligen inte ha någonting mer med er att göra. En vänskap bygger i första hand på förtroende, och du... DU som man aldrig skulle tro något sånt om, du kan speciellt dra åt helvete!

Dagen idag har varit den värsta på länge, helgen som passerat har varit den värsta på länge och jag känner hur hela mitt psyke håller på att kollidera med mig själv. Vaknade imorse med nackspärr och hade med den anledningen ingen lust att gå på första lektionen och sov därmed fram till nio. Då sprang jag upp och gjorde iordning mitt bleka fejs så gått det gick. Sedan kom jag till skolan. Där träffade jag Ida, och jag blev överlycklig innuti. (Tack tack tack tack!!!) På engelskan hade jag oturen att sitta vid samma bord som en viss människa, vid lunchen hamnar denne person vid samma bord, i diskussions grupperna efter att vi kollat på Änglagård hamnar jag i samma grupp som dig. Det är som om "han där åvan" vill "mucka gräl" med mig. En glad nyhet för dagen : Rhebecca fyller 17, grattis stumpan.

Hold me now, im six feet from the edge and im thinking "mayby six feet aint so far down".

Jag blir så trött på folk som säger saker för att i andra sekunden säga emot sig själva. De kan inte hålla sig till en sak, utan klagar för att sedan säga att det inte spelar någon roll. Trött på folk som inte kan stå för att de faktiskt i grund och botten gör fel och trött på folk som tror de kan göra som de vill utan att folk faktiskt känner saker och ting. Trött på alla dessa jämnförelser och liknelser som inte ens håller i längden. Eller ursäkter som kommer på tok försent, tänk innan handlingen.

Nej nej absolut, jag är inte så duktig jag själv.