okej, nu är jag lite piggare för att skriva ett riktigt långt inlägg. men av rädsla för att det bara ska bli negativt så... vissa saker har blivit så konstiga. kan inte ta ett förslag, det är bara att jag vet att det blivit annorlunda. klarar inte riktigt det här just nu så.. jag skippar det bara helt och hållet. jag orkar inte låtsas och vill samtidigt inte verka som ett vrak..jag säger bara hejdå.

känns helt rätt i hela kroppen och jag e så jävla slut. ögonen går typ i kors och klockan är bara fem. jag vet inte riktigt om jag orkar förklara hur dåligt det är. samtidigt som allt e så... perfekt ?

jag vill inte höra mer. dra åt. nej. jag menar det inte. men jag ogillar den du blivit och det du gör. ser du? ser du inte vad som hänt pågrund utav dig. och samtidigt kan jag inte sluta älska dig. du är ju min. det kan jag aldrig komma ifrån. jag vill inte höra mer utav det där.dagen har annars, bortsett från när jag varit hemma, varit helt underbart bäst. om man inte tänker på regnet, vinden, och allt kallt. som alltid lyckades hon iallafall värma mig. jag har lovat S. att göra det innan fredag. om jag vågar, gör jag det? måste det nu. jag vågar.

nu ska jag ner till centrum. köpa födelsedagspresent till någon jag för stunden avskyr. men med älskling blir allt bra. hon har makten över det där.

tack alla för igår. hjälpte otroligt.(men tydligen inte tillräckligt för att mardrömmen inte skulle sätta sina spår)känns hemskt att säga men. jag känner ingen ork. ser på spåren och det. det hjälper inte. men jag måste lära mig att kasta saker som gör ont åt sidan. försöka. visst är det ett klassiskt sätt att gömma sig på. men man kan inte kalla det rädsla. det går inte. det är bara en försvarsmekanism. ingenting människor föredrar.tänkte på det igår. visst skulle jag kunna låtsas. sätta på ett leende och sen *poff* skulle allting vara bra. men jag vet att det inte är så. det måste finnas någonting som bygger upp det där leendet. stadgar det. och just den saken saknar jag just nu. jag vet inte vad det är. går inte att sätta ord på. visst blir det inte bättre utav att klamra sig fast vid saker. älta dom tills allting "blir bra" . det gör en bara fullkomligt galen. ännu sämre än vad man redan mår. men samtidigt kan man inte bara släppa dom. olösta. för, som "någon" sa till mig igår, det kommer tillbaka sen. då när man vågar öppna locket så slår det en. piskar. slår. misshandlar. därför ska man aldrig stoppa undan det. låtsas som ingenting. jag vet bara inte hur jag ska göra för att kunna gå vidare. hur jag ska kunna ta det till mig när jag inte har orken. hur jag ska kunna gömma det, lägga det åt sidan, när jag känner sån stor rädsla för att bli... "misshandlad" .det blir till att hoppas på det bästa, antar jag .

Hon vet. Hon, min älskade. Hon vet. Men det kan inte bara vara det. Jag vet. Jag vet inte. Det.. finns inget att säga. Egentligen har jag inte rätt. Nu vet jag vissa som har det värre. Men jag kan inte jämnföra.

idag har varit som alla andra dagar det här lovet. gråa utav förkylning. träffade alla systrarna, och brodern. men allting känns ändå så tragiskt på något sätt. pratade om att det e sista terminen som börjar nu och jag fick en känsla av att jag skulle spy. jag kan inte tänka "ny dag, nya möjligheter" utan... allt leder till att det är en dag närmare slutet. när jag säger att allt känns tagiskt så menar jag nog att jag är en tagisk person. även fast jag inte vill. jag vill vara någon annan. jag vill vara hon den där med leendet som glider förbi och bara skapar glädje hos andra. men jag är inte hon. jag är jag. tragisk .jag vill fan vara det där antidepressiva medlet, ta bort det onda. men jag kan inte. kan ingenting. men säg att vi ändrar allting. att jag skulle vara sån. skulle det då förändra någonting? eller... ärs, jag vet inte alls längre. vet ingenting. blåst. dum. naiv? nej. allt känns bara så jävla patetiskt tråkigt. alla förändras till det goda. blir bättre på deras sämre sidor. men jag då? nej jag förblir bara den jag är. tråkig. dagens sanning. "the moment of...". Jag SCH är - TRÅKIG !vad finns det att göra åt detta fall, inte ett jävla skit. allt är bara skit i min närvaro just nu.- Jag saknar verkligen min bästa vän.- Jag är sjuk (därför kan jag inte träffa henne)- Vissa i min närvaro har... skapat en sjukdom?- Mitt bankkonto står på "saldo 0,00 kr" (20 januari)- Skolan börjar på tisdag = arbete för hela slanten.- Tragiska framtids drömmar som inte leder någonvart.- Har så mycket kärlek att ge, men ingen att ge den till.- Drömmer så konstiga drömmar vilket leder till... urs det vill jag inte ens prata om. så det hoppar vi bara över.positivt? nej, inte för min del. inte just nu.

kan du höra mig ljudlöst gå på det kala golvet.alldeles ensam slingrar jag mig fram, finns inte.jag lovar att allting gör ont, på sitt sätt.i vissa lägen hatar jag allt. var kommer orden ifrån, det vet ingen. inte ens jag.men drömmen tar aldrig slut. och jag vill vara ensam.jag vill vara ensam och älskad samtidigt. ingenting går ihop. jag lovade men ändå brister allt.vill ingenting. vill absolut ingenting längre.