.Av kroppens egen styrka. Basen pulserar mot tinningarna. Plötsligt får fingrarna liv, börjar trumma mot den blanka bordsytan. Bakom de stängda ögonlocken bildas färger som aldrig skådats. Kroppen bildar adrenalin. Ut, jag vill springa ut och släppa allting. Leka rock n roll. Plötsligt börjar även fötterna röra sig under bordet. Snabbare snabbare snabbare. Ingenting spelar längre roll, bara basen fortsätter pulsera. Fortare fortare fortare. Färgerna blir bara starkare. Allting snurrar runt runt runt. Sen plötslig tystnand. Nyvaknande. Nyfödd. Allting känns nytt när ögonen möter ljuset i lektionssalen. Plötsligt tar allting slut och återgår till det vanliga. Men i tankarna går det inte att misstänka ett avtryck av musiken. Fossil. Fortfarande pulserar basen, fast i lägre ton. Allting finns kvar. Som ett fastbränt minne. .

så trött på det här ständiga hostandet. ingenting hjälper idag. idag är absolut allt piss med mig. jag vet, VET, att det finns andra som mår ännu sämre. bara så irriterande. just sista veckan på lovet. suck.finns så mycket som börjat röra sin inne i min hjärna. som inte ska röra sig alls. det blir alltid såhär när jag är ensam. alltid. allt känns som avskavt nagellack. jobbigt och fult och.. ja allt vad avskavt nagellack står för. jaa... jag ska väl inte sitta här och sprida negativt pulver över sverige. en sak är iallafall säker, jag lever. tusan så jag lever säger jag bara! ännu är ni inte av med mig, det lär dröja ett tag så.

men jag orkar inte låtsas.