(bara för att den berörde.)En ett år gammal lapp som jag hittade på mitt rum: "Du kanske inte är som jag föreställer mig i mitthuvud, för i mitt huvud är du perfekt! Men ingen är perfekt, och absolut inte du. även fast jag vill det."

jag blir förbannad över att dom styr och ställer över mig för att sedan ge mig bortförklaringar. de bestämmer saker som man inte har en enda aning om. visst, de är mina föräldrar men ger det dom rätten att hålla undan saker för mig? jag är en helt egen individ med ett alldeles personligt privatliv. dom vet det, vet att jag har andra saker för mig ibland. och därför har de ingen rätt att bara.... bestämma utan att informera. faktumet är det att jag också har saker att prioritera.

.Av kroppens egen styrka. Basen pulserar mot tinningarna. Plötsligt får fingrarna liv, börjar trumma mot den blanka bordsytan. Bakom de stängda ögonlocken bildas färger som aldrig skådats. Kroppen bildar adrenalin. Ut, jag vill springa ut och släppa allting. Leka rock n roll. Plötsligt börjar även fötterna röra sig under bordet. Snabbare snabbare snabbare. Ingenting spelar längre roll, bara basen fortsätter pulsera. Fortare fortare fortare. Färgerna blir bara starkare. Allting snurrar runt runt runt. Sen plötslig tystnand. Nyvaknande. Nyfödd. Allting känns nytt när ögonen möter ljuset i lektionssalen. Plötsligt tar allting slut och återgår till det vanliga. Men i tankarna går det inte att misstänka ett avtryck av musiken. Fossil. Fortfarande pulserar basen, fast i lägre ton. Allting finns kvar. Som ett fastbränt minne. .

så trött på det här ständiga hostandet. ingenting hjälper idag. idag är absolut allt piss med mig. jag vet, VET, att det finns andra som mår ännu sämre. bara så irriterande. just sista veckan på lovet. suck.finns så mycket som börjat röra sin inne i min hjärna. som inte ska röra sig alls. det blir alltid såhär när jag är ensam. alltid. allt känns som avskavt nagellack. jobbigt och fult och.. ja allt vad avskavt nagellack står för. jaa... jag ska väl inte sitta här och sprida negativt pulver över sverige. en sak är iallafall säker, jag lever. tusan så jag lever säger jag bara! ännu är ni inte av med mig, det lär dröja ett tag så.

men jag orkar inte låtsas.

.jag hade glömt hur det känns att sakna någon från roten ur benet. hur mång månader är det nu? beror detta på mig? hur kommer det sig att allt känns så fel, när det ska kännas rätt ? röda naglar på utnötta bokstäver. jag hade glömt vilket trolleri kärleken gör med en. nej, jag spiller inte mer tårar. men lyckans stig verkar inte gjort någon verkan på mig. jag börjar förstå nu, varför man aldrig ska ge någon man älskar löften. det är så svårt att hålla dom när det kommer till kritan. kanske borde jag ha sett detta tidigare. men det e svårt att veta när man är så oförstående som jag. så tillslut står man där, med svaret i sin hand och vet inte var man ska göra utav det. ljudvågorna som svallar i mina öron är tysta. nej det är jag som blivit döv. jag ser inte längre en betydelse i allting. tror bara vad som ska hända och väntar på att någon annan ska ta min plats. känns som om allt är rabbel. men jag vet att bokstäverna betyder för mig. någonstans..

jag längtar tills min förkylning är över. tänkte bara skriva ett till utav mina alster. Jag kastar glaset mot stenarna, munnen vill inte öppna sig och ögonen vägrar att hålla undan de frätande tårarna. Jag vill skrika att du bara ska försvinna och sluta göra mig illa men jag får inte, det är emot min lag och jag vet att det bara leder till ännu ett av våra såkallade tonårsbråk. Så jag ser istället glaset, i slow-motion, splittras mot de sylvassa stenarna och jag tänker att där, där din jävel. Det var mitt hjärta du fick mig att kasta. Sedan blir allt svart och du får mig än en gång att förlåta dig, dig och dina jävla misstag.

nu har man varit nere i gamla centrum. bytt byxor. fått kläder och är allmänt nöjd. bortsett från värken jag har. skulle verkligen kunna amputera bort den delen utav mig just nu. eller kanske inte, vill helst ha den kvar. funderar starkt på att göra någonting, fast jag vet att jag egentligen inte orkar. nej jag kan verkligen inte sitta här något mera just nu.for so long suckers.