Hon vet. Hon, min älskade. Hon vet. Men det kan inte bara vara det. Jag vet. Jag vet inte. Det.. finns inget att säga. Egentligen har jag inte rätt. Nu vet jag vissa som har det värre. Men jag kan inte jämnföra.

idag har varit som alla andra dagar det här lovet. gråa utav förkylning. träffade alla systrarna, och brodern. men allting känns ändå så tragiskt på något sätt. pratade om att det e sista terminen som börjar nu och jag fick en känsla av att jag skulle spy. jag kan inte tänka "ny dag, nya möjligheter" utan... allt leder till att det är en dag närmare slutet. när jag säger att allt känns tagiskt så menar jag nog att jag är en tagisk person. även fast jag inte vill. jag vill vara någon annan. jag vill vara hon den där med leendet som glider förbi och bara skapar glädje hos andra. men jag är inte hon. jag är jag. tragisk .jag vill fan vara det där antidepressiva medlet, ta bort det onda. men jag kan inte. kan ingenting. men säg att vi ändrar allting. att jag skulle vara sån. skulle det då förändra någonting? eller... ärs, jag vet inte alls längre. vet ingenting. blåst. dum. naiv? nej. allt känns bara så jävla patetiskt tråkigt. alla förändras till det goda. blir bättre på deras sämre sidor. men jag då? nej jag förblir bara den jag är. tråkig. dagens sanning. "the moment of...". Jag SCH är - TRÅKIG !vad finns det att göra åt detta fall, inte ett jävla skit. allt är bara skit i min närvaro just nu.- Jag saknar verkligen min bästa vän.- Jag är sjuk (därför kan jag inte träffa henne)- Vissa i min närvaro har... skapat en sjukdom?- Mitt bankkonto står på "saldo 0,00 kr" (20 januari)- Skolan börjar på tisdag = arbete för hela slanten.- Tragiska framtids drömmar som inte leder någonvart.- Har så mycket kärlek att ge, men ingen att ge den till.- Drömmer så konstiga drömmar vilket leder till... urs det vill jag inte ens prata om. så det hoppar vi bara över.positivt? nej, inte för min del. inte just nu.

kan du höra mig ljudlöst gå på det kala golvet.alldeles ensam slingrar jag mig fram, finns inte.jag lovar att allting gör ont, på sitt sätt.i vissa lägen hatar jag allt. var kommer orden ifrån, det vet ingen. inte ens jag.men drömmen tar aldrig slut. och jag vill vara ensam.jag vill vara ensam och älskad samtidigt. ingenting går ihop. jag lovade men ändå brister allt.vill ingenting. vill absolut ingenting längre.

hah. jag ska skratta ondskan i ansiktet ikväll. jag ska le åt de söndertrampade och smöra för de förklädda djävlarna.kanske är det så man ska se på allting. bara göra som lejonen och skaka av manen. för visst har vi alla en man att beskydda. det är trots allt ditt liv. varför inte börja skratta och gråta på samma gång. bara gör allt kaos. göra staden osäker för resten av... ja vad då? happie times are comming, and going. but still, you have your own life to ROCK N ROOLL! (om jag hade kunnat hade jag förstorar den där texten så att hela världen kunde se, hade jag gjort det vid det här laget.)skratta åt det dåliga och skratta åt det rätta.det är ingen annan än du som bestämmer dude .

gamla minnen äter upp mig innifrån. är det inte meningen att dom ska vara lyckliga? någonting att berätta vid den öppna spisen. över de rykande chokladmuggarna. nej. nej. för chokladen har förvandlats till någon äcklig röra. någonting nyttigt. någonting du inte blir fet utav. därför har minnena rätt att äta upp mig. jag vill glömma allt va bantningspiller, bantningskurer och diverse dieter handlar om. varför kan vi inte bara vara vi? varför?kalla det nyttigt. kalla det hälsosamt. men hur mycket förstör det inte? ni tror väl inte att hon står inne vid toaletten och spyr för att vara hälsosam? ni tror väl inte att hon trycker vassa knivar mot hennes hud för att vara nyttig? perfektion syns överallt. överallt. och ändå hör vi en röst inom oss som försöker göra sig hörd. en röst som skriker att det inte finns någonting som är perfekt . men vi låter oss luras. om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen. minnen. där fanns inte det här. där fanns inte "hur du förlorar 13646734673264 kilon på en vecka". där fanns lycka, skratt och glädje. där fanns konversationer om annat än olika dieter. annat än olika GI metoder. visst förstår jag de runda tanterna som får ont i lederna pga vikten. men små barn. tioåringar? dom har inte ens börjat växa innan de slutar. gräv upp mig när det tar slut. när allting stannar och ni insett vilken skam det här är. när kvällstidningar förstår vilken skam "familjen" skapat. berätta det för mig när det första "hur du återfinner kilona"-lägren öppnar. då ska jag skratta er i ansiktet.

.krävs det ett leende för att man ska vara glad? krävs det en tår för att vara ledssen? jag vill krypa ner i den kalla jorden. låtsas om att jag inte finns. önska att någon som älskar mig finner mig. men man kan inte bara ge upp hoppet. kan inte låtsas som om allt är slut när halva evigheten ligger för ens fötter. vi kan leka prinsessor, soldater, kungar. men vi kommer aldrig vara för evigt. kommer aldrig övervinna slutet..