gjorde bort mig idag. men det är bara en sak man skrattar åt när man är jag. inget illa menat alltså. jag har svårt att sluta skriva. känner mig inte lika ensam när jag låtsas att det här är en människa och ingen... blogg ? det är aldrig roligt att vara så ensam som jag e just nu. alla ligger och sover, ingen skriver på msn eller pa. saknar alla så himla mycket. visst finns det få man saknar sådär extra mycket men... saknad känner jag för alla. visst vore jag dum om jag sa att jag saknade skolan, men jag saknar gemenskapen och är otroligt rädd för att börja gymnasiet. men man vänjer sig väl med tiden, som alla säger. men det är just, om jag börjar i uppsala? rädd för vårterminen också, alla nationella som man ska göra. kommer det gå bra eller skita sig? visst fick jag as bra på både engelskan och svenskan men... hmm det går bra. det måste det helt enkelt göra.. eller ? urs, har ingen ork i kroppen alls. sen vet jag att så fort jag blir helt frisk ska jag ner till SATS och det gör mig ännu mera... trött ? har ingen ork alls som sagt. men det ska bli skönt att äntligen få börja. har inte fått innan pga åldern men, this year. kanske vore det en ide att sova på saker och ting.godnatt och sov så gott, gott folk ^^

House - den där jävla överdoktorn som inte kan någonting verkar ju helt dum i huvudet. fan hela serien går under om inte cameron stannar kvar. eller ? hatar fan chas ,eller vad han nu heter, nu. gå in i en pakt sådär, urs! haha grymt geekigt att .. ärs skit sammen.imorgon ska jag ner till centrum, tänkte fixa med byxorna jag fick utav mor som, lyckligtvis, var förstora. (hoppade runt av lycka i hela huset) sen ska jag försöka hitta en födelsedagspresent åt mor, medan jag fortfarande har pengar. måste försöka få tag på Nathalie också, hun' where are ya ? mja, annars får vi helt enkelt se.

Livet är inte alltid lätt, lyckligt eller underbart. Livet kan vara påfrestande – både smärtsamt och jobbigt. Man lär sig av sina misstag, och det finns alltid en mening till att man gör dem. Det kan vara både gott och ont. Ingen är som sagt "perfekt". Även fast folk tror att dem är det. Ingen ligger "högre" än andra, ingen är heller större eller bättre. Två personer gav dig livet för en anledning, du lever bara en gång. Kasta allt som får dig att må dåligt åt sidan, håll huvudet högt. Faller du, res dig upp igen – ilska, orolig eller gråtfärdiga ögon. Gå vidare, det finns så mycket mer som livet kan erbjuda. Bry dig inte om hur folk är, säger eller gör. Lev efter dina regler. Och definitivt inte efter andras, stå på dig. Du är stark .. även fast du själv inte är medveten om det.Lär dig.

sjuk är jag igen, fast jag var nog aldrig riktigt frisk ändå? glad hursomhelst att mor min inte väckte mig ur min såkallade skönhetssömn. vaknade inte förns vid tretiden. kändes då som om solen redan var på väg ner. tycker synd om min cayo som fortfarande har sin ögoninflamation. här sitter vi, två sjuklingar och kan inte göra någonting åt saken. så patetiskt det känns. min dag har inte varit annat än seg. kunde inte ens sitta vid den här dumburken mer än tjugominuter innan jag kände mig seg i hela kroppen. läste tre sidor ur den nya boken sen var jag för trött för det också. har ingen ork. känns som någon, jag vet inte. dödsdom? känner mig som en gammal tant. har hunnit tänka mycket också. minns gamla minnen man trodde var borta. kommit på olika händelser som skulle kunna hända osv. känner mig helt knäpp. jag har tur iallafall att House drar igång ikväll. sen ska jag titta på Boston Public också. drömde en såndär konstig dröm inatt också. vaknade och trodde verkligen att det var sant. tog ett tag innan jag förstod att ingenting hade ägt rum. vi åkte på en klassresa till Thailand. flera stycken utav dom i klassen rövades bort av män i kostymer och solglasögon och camilla hade ingen kontroll alls. så vi begav oss ut och skulle leta reda på dom som var borta, däribland var linnea nathalie nördis osv. det var hursomhelst konstigt och allt slutade med att vi kom hem rena och skinande. men just den där känslan att "tänk om vi inte hittat dom" fanns kvar i hjärnan och.. ah nej det var lite läskigt bara.sen dyker den där känslan av hat upp. jag hatar dom. nej jag hatar den. jag hatar hatar hatar just den röda som alltid finns där. det värsta är när dom påstår att dom ska sluta, ha uppehåll, och han fortsätter. jag vet vad som finns där. bakom allting står den och stinker. man tycker att jag ska vara emot allting som ens har volym eller procent i sig. egentligen är jag det. jag är rädd för att bli en utav alla i massan. men jag vet att jag inte behöver, att jag skulle kunna släppa allt om jag bara behövde det. det är just att jag inte är i behov utav att sluta än. jag vet att jag förmultnar kroppen snabbare men. det går liksom inte att bara släppa ? det värsta med dom är att de gör en massa löften som de sedan. ja jag vet inte var dom gör av dom. de försvinner bara ut i intet. jag hatar det. jag hatar när de talar illa om mina syskon. när de klankar ner på dom. jag kan inte göra någonting åt saken heller. för då hånar dom mig. vill att jag ska stå på deras sida. visst var det lättare när hon fanns här och beskyddade. jag vet att det bara var därför dom höll sig undan. hon kunde sätta stopp för allting men det kan inte jag. har inte den styrkan. jag önskar bara att, det minskade i antal gånger. att hatet som bubblar upp i mig när jag ser deras stora pupiller skulle försvinna. rädslan sitter i. men jag har nog blivit rätt duktig på att, förneka.