Men om jag vill göra sanningen till min fördel, hur gör jag då? Hur kan man ändra någon annans uppfattning. Känner mig lagom desperat men.. åh vad jag hatar att ha den här känslan! Ändå saknar jag det när jag inte har den. HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR!Jag har dig iallafall tillbaka, åh vad jag saknat dina kramar. Verkligen!

Sitter här nu igen, har inte kunnat sova en blund inatt men är ändå rätt pigg. Jo jag lyckades nog sova de där sista tjugo minutrarna. Allting har snurrat runt i huvudet, men ingenting är klart.Jag är grymt trött och det verkar som om detta blir en bad hairday. Ännu ett körsbär på tårtan.Bara tanken av att jag ska stå framför kanske sex personer och babbla på franska får mig illamående. Inte för att jag inte kan utan för att jag verkligen hatar franska.Gladerligen är jag inte ensam om det.Dessutom har vi ett långt tema pass där jag egentligen bara kommer vilja dö. Var någonstans ändrades den inställningen? I vanliga fall hade jag dött FÖR att få vara med på det där tema passet.Men jag antar att det handlar om prioriteringar, precis som allting annat.Funderar över att gå till kuratorn efter min redovisning, dels för att komma ifrån franskan men mestadels för att få prata av mig med någon... men jag vet inte.

Så jag sitter fortfarande här och grämer mig. Kan man inte gå tillbaka i livet, ändra saker och sådär? Och jag går och lägger mig med för stor ånger.

Ingenting går bra, absolut ingenting. Det kan väl inte bli värre nu, eller ? Jag gör bara misstag efter misstag efter misstag. Plötsligt gör jag också saker som jag för länge sedan hade slutat med. Men bara för att få bort alla känslor, för att kunna tänka på annat.Fick iallafall träffa Adam idag, det kändes bra. Han gav iallafall omgivningen lite färg, annars var allting bara grått och tråkigt. Har börjat gråta för allting idag, människorna i min omgivning måste tycka jag är galen. Ingen börjar väl gråta för att det kommer en fläck på tröjan till exempel? Jag förstår inte vart någonstan det gick fel. För det här har inte pågått sen igår, det här har funnits här i flera veckor. Bara att min älskling har kunnat trolla bort det. Nu är hon också besviken på mig och.... det leder bara till att brista eller bära. I mitt fall brista. Hoppas verkligen att saker och ting har ordnat sig till imorrn men det tror jag inte. Saken är den att jag antagligen får gå ner ensam till UM ensam, hade helst velat ha dig där då men det går ju inte för sig...Jag är trött på alla misstag nu, kan ingen lära mig att göra rätt.. för jag tror fan inte att jag kan det.

Nej nej, jag kan inte direkt klandra.. jag menar om JAG hade vart utav det könet hade jag tänkt likadant. ser mig i spegeln ; det där, det där, det där, det där, det där , det där & det där vill jag ändraJag hade lovat mig själv, att vad som än hände skulle jag aldrig tillåta mig att påverkas utav någon annans tankar. Men där gick det fel igen, om jag inte kan hålla mina löften till mig själv, vems kan jag hålla då?Tårarna brände bakom ögonlocket; Är du ledssen?; Nej jag är trött.Jag hade lovat, och se hur snett det gick..Förlåt Cayo...

Så där satt jag igår med gröna ögon och blå ögd blick... Vad ska jag tänka nu? Ska jag må på något speciellt sätt eller ... Ska jag vara ledssen ? Jag vet varken ut eller in... varken av gårdagens samtalsämne eller dagens.. Så jag har sagt det nu, men jag fick inget vidare svar tillbaka.. eller var det bra ? Jag vet inte, jag vet varken in eller ut. Jag tror jag är vilsen i världen just nu . AAAAAAAOOCH!!!

Så jag önskar med hela mitt liv att du fanns här igen och gjorde allting bra. Varför, varför krashar allting och möglar ihop? Allting skulle ju bli bra... Vart gick allting fel? Hur jag än gör blir det fel för någon, och genom att det blir fel för någon blir det fel för mig. Jag kan alltså aldrig göra rätt ? Alla blir bara sårad, snacka om vem det är som är hemsk. Det här är en anledning till varför jag verkligen hade behövt dig här nere. Det skulle vara lite lättare och kanske skulle jag förstå råden du ger mig. Jag har ingen aning! Jag vet inte vad jag vill bli, vad jag ska gå för utbildning, vem jag är, hur jag ska vara, vad jag ska göra... jag vet ingenting och det känns som om den enda som har kontrollen över det är du, även om jag aldrig träffat dig har du kontrollen över mig. Så nu ber jag dig snällt och fint att försöka hjälpa mig att rätta till alla felen jag har gjort. Och enligt er är det inte direkt "några" fel.. utan snarare många. På toppen av moset så får jag verkligen inte tankarna (i skolan) att sluta snurra runt någon som jag kallar P. Han är överallt, vart jag än går så är han där och min blick fastnar på hans måltavla. Hela jag bara skriker att jag vill ha honom där,eller här. Var ? Jag kände mig verkligen ensam idag, as larvigt men jag kan hursomhelst inte rå för det. Det var min idé, det hela, men på något konstigt sätt vart det fel... även där alltså. Som jag säger, jag gör bara fel hur jag än gör det. Allt jag önskar just nu är att någonting skulle kunna bli som jag vill att det ska vara, för just nu är precis allting ett bombnedslag känns det som.Vet att den enda som egentligen kan göra någonting är jag, men jag vet verkligen inte vad det är jag KAN göra. ;Men ingenting går att ordna över en natt.hjälp, någon?