Tvångstankar om saker jag måste ha. Du är överallt nu, vid ögonhinnan, vid minnena, vid sömnen, vid vaknandet... Och jag som hade lovat mig själv.Stunden inne på idrottsplatsen stannar,alla är som stelfrusna, någon ropar på mig. Kallar på mig, säger mitt namn om och om igen som om det gällde livet. Sakta förstår jag att det bara är mina inre tankar som plågas i själselden. Påfrestande tankar om att jag aldrig kommer lyckas som människa, att de stunder jag känner nära verkligen är alvedon. Mina tankar slingrar sig iväg till drömmarnas land och inbillar sig saker som aldrig skulle hända. Så onödigt att lägga livskraften på allt det där. Så onödigt allting är ibland. Allting som jag är riktigt säker på är att jag älskar er, ni.. ni som bara råkar finnas.

Jag, rubriken säger i princip allt.Till och börja med är jag osams med en av mina närmsta vänner. Det gick skitpå handbollen. Min älskling mår inte bra(tro mig jag märker!!!) Det blev bråki klassen pga. klasströjan. Hade söndermammas julpynt och fick ont i foten. Allt går fel idag och jag hade likagärnakunnat gått och lagt mig redan när jagvaknade. Men då hade jag iochförsiginte kunnat rösta på skoltröja.Hoppas att ju närmare jul jag kommerdesto bättre kommer jag må. Imorrn behöver jag inte alls vara i skolan mycket. eller joo.. eller jag vetinte.Ska hursomhelst till tandläkaren..