Kan bara inte släppa det, inte nu när det var så nära inpå mig. Har lust att gå in i mitt rum och... ah ta det som ligger där inne och bara.. *pfff* SKITSAMMA MED ALLT..nästan allt iallafall...

Men om jag vill göra sanningen till min fördel, hur gör jag då? Hur kan man ändra någon annans uppfattning. Känner mig lagom desperat men.. åh vad jag hatar att ha den här känslan! Ändå saknar jag det när jag inte har den. HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR HATAR DET HÄR!Jag har dig iallafall tillbaka, åh vad jag saknat dina kramar. Verkligen!

Sitter här nu igen, har inte kunnat sova en blund inatt men är ändå rätt pigg. Jo jag lyckades nog sova de där sista tjugo minutrarna. Allting har snurrat runt i huvudet, men ingenting är klart.Jag är grymt trött och det verkar som om detta blir en bad hairday. Ännu ett körsbär på tårtan.Bara tanken av att jag ska stå framför kanske sex personer och babbla på franska får mig illamående. Inte för att jag inte kan utan för att jag verkligen hatar franska.Gladerligen är jag inte ensam om det.Dessutom har vi ett långt tema pass där jag egentligen bara kommer vilja dö. Var någonstans ändrades den inställningen? I vanliga fall hade jag dött FÖR att få vara med på det där tema passet.Men jag antar att det handlar om prioriteringar, precis som allting annat.Funderar över att gå till kuratorn efter min redovisning, dels för att komma ifrån franskan men mestadels för att få prata av mig med någon... men jag vet inte.