Jag får inbilla mig piano klinkandetlåtsas som om allting är en film.Snart är slutet, den svarta textenskriker över bilden ; The End.Jag är så arg, jag skulle kunnaskjuta hela världen med ett automat vapen. Jag skulle förvissointe komma långt innan polisen grep mig för livstid. Ibland undrar jag om det inte vorevärt det. Ni skulle slippa attse mina tragiska försök att varanågonting i den här patetiska världen.Skulle det inte vara sköntatt för en gångsskull veta vart ni hade mig ? Bakom lås och bom.Huvudvärken gnager på alla hjärnceller.Vet jag verkligen vad jag skrivereller är allting bara påhitt? Kommerjag vakna bakfull imorgon och tro att allting bara var en typiskmardröm. Nej.. nej.. nej. Det är verkligheten och det är dags att jagtar den till mig. Låtsas nu om att viverkligen var de där kusinerna vi sägs vara. Skulle detta ändå uppstå?Vill bara tacka Cayo så offantligtmycket. Du anar inte hur mycket du hjälpermig när dessa tragiska stunder uppstår.Jag önskar det fanns med jag kunde göra..Idag önskar jag bara att jag fick gå och dö så att ni alla slapp läsa min tragiska blogg.

Igår var en kväll jag sent ska glömma. "Trevliga" människor runt omkring mig ständigt från klockan 17.30 framtill klockan 23.30 Nu frågar jag mig själv ; hur fan stod jag ut!? Hmm, jaja livet är ingen dans på rosor så att säga. Mitt humör idag är inte världens bästa, faktum är att jag inte varit så HÄR nere på så jävla länge. Jag vet varför, vissa av er vet det också. VARFÖR. VARFÖR I HELVETTE ÄR DU DÄR ISTÄLLET FÖR HÄR!? OM JAG VAR DU SKULLE JAG VETA OM. JAG SKULLE VETA ALLTING. MEN DU FINNS INTE HÄR, DU VET INTE ETT SKIT!

Så nu har jag kommit hem ifrån alla Von Maternarna. Det var verkligen grymt trevligt. Lite osäkert i början men pratade mer och mer ju senare det blev. Max Eriksson var grymt söt och trevlig men upptagen. Sen hade jag en Anna till bordskavaljer och en Hanna mitt emot, ingen utav dom snackade vilket var lite tråkigt. Men nu ska jag allt bege mig till sängen och sova GRYMT länge.. försöka att inte tänka på det dära..