Så jag önskar med hela mitt liv att du fanns här igen och gjorde allting bra. Varför, varför krashar allting och möglar ihop? Allting skulle ju bli bra... Vart gick allting fel? Hur jag än gör blir det fel för någon, och genom att det blir fel för någon blir det fel för mig. Jag kan alltså aldrig göra rätt ? Alla blir bara sårad, snacka om vem det är som är hemsk. Det här är en anledning till varför jag verkligen hade behövt dig här nere. Det skulle vara lite lättare och kanske skulle jag förstå råden du ger mig. Jag har ingen aning! Jag vet inte vad jag vill bli, vad jag ska gå för utbildning, vem jag är, hur jag ska vara, vad jag ska göra... jag vet ingenting och det känns som om den enda som har kontrollen över det är du, även om jag aldrig träffat dig har du kontrollen över mig. Så nu ber jag dig snällt och fint att försöka hjälpa mig att rätta till alla felen jag har gjort. Och enligt er är det inte direkt "några" fel.. utan snarare många. På toppen av moset så får jag verkligen inte tankarna (i skolan) att sluta snurra runt någon som jag kallar P. Han är överallt, vart jag än går så är han där och min blick fastnar på hans måltavla. Hela jag bara skriker att jag vill ha honom där,eller här. Var ? Jag kände mig verkligen ensam idag, as larvigt men jag kan hursomhelst inte rå för det. Det var min idé, det hela, men på något konstigt sätt vart det fel... även där alltså. Som jag säger, jag gör bara fel hur jag än gör det. Allt jag önskar just nu är att någonting skulle kunna bli som jag vill att det ska vara, för just nu är precis allting ett bombnedslag känns det som.Vet att den enda som egentligen kan göra någonting är jag, men jag vet verkligen inte vad det är jag KAN göra. ;Men ingenting går att ordna över en natt.hjälp, någon?