Så jag sitter fortfarande här och grämer mig. Kan man inte gå tillbaka i livet, ändra saker och sådär? Och jag går och lägger mig med för stor ånger.

Ingenting går bra, absolut ingenting. Det kan väl inte bli värre nu, eller ? Jag gör bara misstag efter misstag efter misstag. Plötsligt gör jag också saker som jag för länge sedan hade slutat med. Men bara för att få bort alla känslor, för att kunna tänka på annat.Fick iallafall träffa Adam idag, det kändes bra. Han gav iallafall omgivningen lite färg, annars var allting bara grått och tråkigt. Har börjat gråta för allting idag, människorna i min omgivning måste tycka jag är galen. Ingen börjar väl gråta för att det kommer en fläck på tröjan till exempel? Jag förstår inte vart någonstan det gick fel. För det här har inte pågått sen igår, det här har funnits här i flera veckor. Bara att min älskling har kunnat trolla bort det. Nu är hon också besviken på mig och.... det leder bara till att brista eller bära. I mitt fall brista. Hoppas verkligen att saker och ting har ordnat sig till imorrn men det tror jag inte. Saken är den att jag antagligen får gå ner ensam till UM ensam, hade helst velat ha dig där då men det går ju inte för sig...Jag är trött på alla misstag nu, kan ingen lära mig att göra rätt.. för jag tror fan inte att jag kan det.