Är inte direkt aktiv här när solen tittar fram där ute, då finns det så mycket andra saker att göra istället. Dessutom har det inte varit rätt ställt här hemma, så jag har helst varit ensam/med vänner istället för att ens vara innuti det här förskräkliga huset. Jag har ingen som helst lust att stanna kvar här nu alltså, hon håller mig hårt som jag vet inte vad! ! ! Så antingen ställer jag mig upp och sover hos Liza i helgen, bara för att få lite and-rum ELLER så ber jag snälla Tommy komma och hämta mig härifrån och sover hos syster-yster i helgen... där är det iochförsig inte heller så speciellt bra, hon förstår inte heller fastän man kanske kan tycka att hon SKA göra det.

Hade precis världens samtalt med Liza, älsklingen försökte peppa mig för att komma hem till henne i helgen och käka chips med dipp för att tjocka oss osv... problemet är ju bara det här sovförbudet som kommit att förstöra allting för mig. Fast som jag sa, isånnafall går jag hem till Liza på morgonen, kommer hem sover och går hem till Liza med en gång. Kanske att jag duschar och äter frukost men inget mer. Pallar inte den här hetsade luften som jag andas här hemma. Den enda som verkligen hjälper mig just nu, känns det som, det är pappa. Pappa och hans nya glada humör.

Är det NÅGON som kan hjälpa mig? Någon som vet hur man tar itu med sina föräldrar för att de ska förstå att man faktiskt inte är så himla liten längre!? För jag orkar seriöst inte mer...

Sitter i skolan, övertid! Vilken brist på fantasi (förstå rubriken!!!). Nej, jag sitter och väntar på att Ida ska åka och jobba... hade lovat henne det! Har upptäckt att det är mycket saker på gång, aronsborg på onsdag, något spec möte på torsdag, ledighet på fredag och friluftsdag på måndag om en vecka. Känns lagom skönt på sätt och vis faktist!!!

Igår var en mysig kväll, spelade fotboll tillsammans med Ida Kalle Liza Lina och Fredrik. Jag och Ida var himmelskt grymma alltså! Höööh.

ett minus har dock dykt upp, allting kaosar @home.

Vaknade imorse men kände mig fortfarande lika trött som när jag gick och la mig igår kväll. Inte alls roligt, inte någonstans. Upp o möts av världens tråkigaste föräldrar, sen var det bara till å städa rent mitt äckliga rum.  Som tur är finns mina flix, så jag gick och mötte Liza och Nadija för en liten träff i centrumbacken (eftersom minigolfen var upptagen). Det var varmt och skönt. Sedan gick jag tillsammans med Nadija hem, eller vi gick varsinna håll vid smultronstället...big deal! När jag kom hem skulle jag ha kollat på greys, men tv:n var som vanligt upptagen. Så jag svalkade mig med glass och värmde upp mig själv med Kaffe. Kanske blir jag ytte pytte lite piggare av det, för jag orkar inte ha dom här ögonen idag!

Någonting annat har även pressat sig in i skallen på mig, det stör mig otroligt mycket! Ingen aning om vad jag borde göra åt saken men... ah. Det löser sig, tror mest det är min sömnbrist som spökar.

Jag har inte varit speciellt aktiv de senaste dagarna. Vet att jag var in i fredags och babblade om att det var så rörigt osv. Saker och ting löste sig! Torsdagen, ja... den gick ut på att träffa Ida, fira lina lite smått sådär bara och möta Nady (återigen tillsammans med Lina). Nu sitter jag här, är ett vrak sen gårdagen. Höll mig vaken från halv sju på morgonen till halv sju på morgonen (?), hård dag för någon som inte är van vid hårda tag alltså! Köpte världens mega bästa födelsedagspresent till Lajnalizm.. hoppas du blev NÖJD gumman! Hahaha. Vaknade imorse av att lillsötnosen gnisslade tänder, Lilla lilla lilla Lina... Orkar faktiskt inte skriva en bok idag.

Så. Jag vet inte om jag ska vara överlycklig eller dunderarg. Allt är en stor röra  och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ut härifrån. Kan inte prata med henne heller, inte säga det jag egentligen vill säga utan bara ta genvägar ständigt.  Det löser sig, och om det inte gör det löser det sig ändå... min plan B är att rymma hemmifrån imorgon.

NU måste jag plugga....

Jag förstår inte hur man kan tänka så ologiskt som jag faktiskt gör. Första delen av provet vettefan hur det gick, min hjärna vill inte tänka, vill inte fundera ut onödiga uträkningar. Det här kommer defenetivt gå åt IG. Del två, den delen då man ska använda miniräknare. Första orden "rita en kvadrat bestäm basen och höjden själv, rita sedan en till kvadrat med basen 2cm större än den andra och 1 cm mindre höjd." vad är meningen med att ödsla tid på sånt där? Hade lika gärna kunnat göra som Lina, skippa det helt och hållet. Jag KAN INTE tänka logiskt, det är en gen som inte kom med vid min födsel.

Igår var iallafall en rätt härlig kväll. Var inte så fullt glad på mamma, men det gick över efter att ha babblat med Lina i telefon och träffat Nadija en snabbis. Nu sitter jag i skolan, och tankarna är större än vanligt idag. Nu sitter jag bara och väntar på att saker och ting ska gå undan.

Dagen har varit underhållande, fast nu när jag väl sitter här känns allt dimmigt och så långt bort. Åkte hem till Lina efter skolan. Pratade, käkade kärleksmums (för att på sätt och vis fira....) sedan åkte jag hem. Hon hade en dejt med Sandra. På vägen upp spricker mitt däck och hjärtat stannar upp för en stund "var det här något slags tecken" viskar mitt hjärta, sällan sickan säger hjärnan. Jag fortsätter min vandring hem, då till fots. Väl ovanför backen stöter jag på Alexandra och Annelie. Någonting sköljer ner mig, någonting av dåligt samvete.

Väl hemma stoppar jag nyckeln i nyckelhålet och hör larmet gå igång, ensam hemma, perfekt! Glor på OC och blir galen på det lyckliga slutet, av med skiten och ut för att skriva ner allting som springer runt i skallen.

Jag vill inte lura mig själv än en gång, ändå går jag runt och hoppas. Vaknar med hopp i bröstet och somnar med någonting av en besvikelse, "imorgon kanske, imorgon kanske han dyker upp tillslut" tanken är en synd för mig... det är nästintill ett lagbrott att ens tänka tanken. Problemet är att jag idag vet att jag inte kommer somna med besvikelse, där kommer istället önskningarna ta plats. Fåniga små önskningar som egentligen bara är falskspel med mitt egna hjärta som insats. "Jag skulle ju hålla mig ifrån sånt här tjaffs, varför!? Varför lyckas jag alltid falla tillbaka". Det är så galet mycket som ligger framför fötterna på mig, allt för mycket. Tankarna är inte klara, som jag sa... allt känns så dimmigt.

(Låt mig berätta att jag avskyr när jag ser hennes ögon efter ett glas av vad som förstör henne. Avskyr att först behöva lyssna på komplimanger som endast visar sig när ytan bryter upp och sedan hur hon klagar på resten, det som inte passar sig i ögonen. Sist men inte minst kommer hennes ynkliga försök av att ha någonting att må dåligt över. Försöka hitta saker som inte på något sätt stämmer överens med vad det verkliga livet säger. Jag vet att det finns mycket hon skulle vilja göra för att få saker och ting att lösa sig, men just nu finns det bara en utväg för henne... fel utväg. Jag vet att hon inte är fullt medveten om vad hon pratar om, då hade hon aldrig frågat en sån privat fråga.)

Så jag har inte direkt haft någon vidare kontakt med folket genom dumburken, men nu ska ni allt få er en uppdatering!

Lördagen gick till att för det första umgås med syster yster min som kom hit till Bålsta. Prat och skvaller om ingenting och allting på samma gång. Efter middagen drog jag tillsammans med Nadija ner till Lina och hade en grymt mysig kväll med lite flickor. Vid en tidpunkt hade vi tänkt dra vidare, men efter en kort promenad förstod vi att det var lönlöst! Så vi vandrade tillbaka och fortsatte att ha det allmänt trevligt på Linas baksida. Senare kilade jag och Nadija upp till Ronny och var lite hoppsomhepp rastlösa. Nadija drog hem och jag somnade framför någon Film de hade bestämt sig för att se. När jag vaknade upp runt fyra tyckte jag det var en ide att gå och lägga sig i en ordentlig säng, sagt och gjort.

Söndagen vaknade jag upp i Ronnys rum och hade egentligen ingen som helst aning om vad jag hade där att göra. Åkte hem, för jag skulle ju vara hemma ensam, och fortsatte till Solna och träffade min solstrole Klara. Fikade och mös rent allmänt i solen/blåsten. Införskaffade ytterligare ett par skor, som jag är på tok för nöjd med! Mmm-mmm-mm. Sedan åkte vi tillbaka hem till Bålsta och min mage tyckte det var dags för någonting rejält att smälta, så det fick bli vårrullar med sallad. Min tidiga middag ledde till en tidig träff med Lina. Jag cyklade ner och ungefär samtidigt åkte Ida hem till sin Kalle. Snackade om massor av saker, familjefejder, olycklig kärlek, lycklig kärlek, sommaren osv osv... väldigt mysigt och väldigt trevligt! Senare åkte jag och bytte lite saker med Nadija och gossipade lite om kvällen innan. Sedan var det sängen som väntade mig..

Idag vaknade jag upp med ett ryck, ett glatt ryck utan några tankar om vad jag skulle hitta på för klädsel! (Rena lyckan för mig!!) Kom ner till skolan och in på lektion. Har varit en relativt lugn dag i skolan. Våran lärare har hittat på en egen lektion där vi sitter och pratar om rättigheter för tjejer osv, jag finner det väldigt mysigt då jag pimplar en grymt god hallonjuice, tacka fan för det alltså. Dessutom är det ett ämne som jag från och till faktiskt intresserar mig för. Vi kom även fram till att jag INTE ska bli dagisfröken (Lizas förslag på mitt framtida jobb) men däremot kanske Hudterapeut. Det lät klatschigt och var något som jag kunde tänka mig, då slog det hårt i magen att jag gick på fel program. Men men, roligt har jag iallafall!

Efter skolan var det hem, plugga, mamma-dotter tid och sedan ut med Linn för att snacka om allt allt allt! Vi hamnade i mitt rum och umgicks som så vi umgicks förr i tiden. Älskar när hon ringer/skickar sms och berättar att hon tänkt spendera natten i bålsta, mitt hjärta hoppar högt i halsgropen.

Nu ska jag ner, göra en kopp te, skriva mer och bara... lugna ner mig.