Dagen har varit underhållande, fast nu när jag väl sitter här känns allt dimmigt och så långt bort. Åkte hem till Lina efter skolan. Pratade, käkade kärleksmums (för att på sätt och vis fira....) sedan åkte jag hem. Hon hade en dejt med Sandra. På vägen upp spricker mitt däck och hjärtat stannar upp för en stund "var det här något slags tecken" viskar mitt hjärta, sällan sickan säger hjärnan. Jag fortsätter min vandring hem, då till fots. Väl ovanför backen stöter jag på Alexandra och Annelie. Någonting sköljer ner mig, någonting av dåligt samvete.

Väl hemma stoppar jag nyckeln i nyckelhålet och hör larmet gå igång, ensam hemma, perfekt! Glor på OC och blir galen på det lyckliga slutet, av med skiten och ut för att skriva ner allting som springer runt i skallen.

Jag vill inte lura mig själv än en gång, ändå går jag runt och hoppas. Vaknar med hopp i bröstet och somnar med någonting av en besvikelse, "imorgon kanske, imorgon kanske han dyker upp tillslut" tanken är en synd för mig... det är nästintill ett lagbrott att ens tänka tanken. Problemet är att jag idag vet att jag inte kommer somna med besvikelse, där kommer istället önskningarna ta plats. Fåniga små önskningar som egentligen bara är falskspel med mitt egna hjärta som insats. "Jag skulle ju hålla mig ifrån sånt här tjaffs, varför!? Varför lyckas jag alltid falla tillbaka". Det är så galet mycket som ligger framför fötterna på mig, allt för mycket. Tankarna är inte klara, som jag sa... allt känns så dimmigt.

(Låt mig berätta att jag avskyr när jag ser hennes ögon efter ett glas av vad som förstör henne. Avskyr att först behöva lyssna på komplimanger som endast visar sig när ytan bryter upp och sedan hur hon klagar på resten, det som inte passar sig i ögonen. Sist men inte minst kommer hennes ynkliga försök av att ha någonting att må dåligt över. Försöka hitta saker som inte på något sätt stämmer överens med vad det verkliga livet säger. Jag vet att det finns mycket hon skulle vilja göra för att få saker och ting att lösa sig, men just nu finns det bara en utväg för henne... fel utväg. Jag vet att hon inte är fullt medveten om vad hon pratar om, då hade hon aldrig frågat en sån privat fråga.)