Så jag gjorde det ändå, och här sitter jag och skäms med en kaffekopp mellan händerna och tankarna flygande lite varsom. Hjälpte dig ur din egna knipa och nu kommer ångesten. Varför är jag så snäll för? (du skulle aldrig göra detsamma för min skull, intesant?) Varför går jag på samma nit om och om igen?  (Trots alla distriktioner om att jag tofflar.) Varför tillåter jag mig själv att hamna i den här situationen? (fan fan fan!!!)

Antar att det är min desperation efter dig, antar att en del av mig fortfarande andas för dig. Ingenting kommer någonsin bli detsamma, aldrig.

Skapligt bra dag idag, trots allt. Kom till skolan där jag möttes av en stackars liten Ida, med ett underbart halsband hon fått av sin älskling... (så otroligt avundsjuk på deras relation!) Hade även idrott där jag som vanligt visade hur grymt dålig jag är på pingis, men vad gör man inte för "familjen". Kom sedan hem efter sisådär en kvarts powerwalk. Slängde mig på sängen, ville bara sova bort allting som börjar bitas så fort jag inträder mitt hem men icke... Nu sitter jag här och lyssnar på när "the oldies" sitter och små pratar om gamla minnen, i "the oldies" gruppen ingår min mamma, min moster och deras kusin (eller som jag säger ;min låtsas mormor). Hade hoppats på att få införskaffa en liten slant, men det skiter sig nog.

Har kommit in på en rätt knas period nu, låg och plannerade min bantningskur in i benmärgen... vaknade imorse och tvingade mig själv att dricka ett glas mjölk, insåg i skolan att jag faktiskt var tvungen att få i mig någonting så Linda M (söt) betalade en smörgås (som jag så gulligt lärt mig att säga istället för the M word.) åt mig. Drack även cola, vilket var ett stort minus i mina ögon. Nu har jag även tvingat i mig två koppar svart kaffe. Ni skulle ha sett deras förvånade blickar när jag tackade nej till kakorna de köpt, som om jag var duktig. Saken är den att jag vill inte vara såhär, vill inte vara en såndär som sitter och räknar kalorierna, vill kunna strunta i vad jag stoppar i mig - men jag måste få ett slut på det här. Annars kommer jag aldrig kunna bli nöjd över mig själv. Im so sorry.