Jupp. Om ungefär en timme drar jag här i från. Sätter mig på en buss och bara chillar med lite music. Kommer nog vara rätt skönt ändå. Och tack gode gud för att pengaproblemet löste sig - thank you mum.

Plötsligt försvann bara allt mitt glada humör ut i intet. Well, thats the way life goes. Nothing we can do about it.

Jaha. Så satt jag här. Om några timmar sitter jag på en buss mot min kära syster i uppsala. Mysigt pysigt, får se vad vi ska hitta på då. Men, inte för att vara elak, så längtar jag mer till på tisdagen. Blir lite smått irriterad över hur mamma ska komma och lägga sig i mitt LIV/LOV. Alltid, alltid, alltid är det så. Hon säger något i stil med "Ring Andrea/Kulan/Bejja, hon ville att du skulle ringa." Så ringer man och alltid säger dom "Nej men mamma undrade om du fick vara här några dagar." Därför kan jag för hela mitt liv inte förstå varför hon klagar över att jag aldrig är hemma? It´s so damn irritating! Okej om jag inte hade haft något liv och bara satt hemma och degade, vid det tillfället hade jag förstått om hon ville ha iväg mig.

Imorgon fyller söta bror min år. Den skithögen är i Umeå så jag har därmed bestämt mig för att inte köpa någonting. Hade möjligtvis gjort det om han a) hade önskat sig någonting och b) om jag hade haft pengar för att köpa det han önskade sig. Så är inte läget och därför blir allting = 0.

Jag upptäckte igår att det bara är två veckor kvar till min födelsedag. Och för första gången på väldigt länge sitter jag och hoppas på att jag får det jag verkligen har önskat mig, en tv till mitt urtrista rum. Det tråkiga med att vara uppspelt över en sån grej är att den oftast aldrig kommer gå i uppfyllelse, och det irriterar mig. Någonting mer som irriterar mig är mina kära syskon. Jag går och önskar mig en digitalkamera i upp mot tre/fyra år, men inte har jag fått någon. Så jag tänker "okej, antagligen är det en för dyr present.. det är lugnt". Min mami fyller år och hon har inte önskat sig någonting vidare speciellt. Och vad bestämmer dom sig för att köpa? Jo, EN DIGITALKAMERA! Är det här någon slags ut..mobbning?  (Nu låter jag som en missnöjd liten brat, men ingen kan ju vara perfekt)

För att skriva om någonting intressant, som kanske inte är så intressant, var jag hemma hos Liza igår igen. Vi kollade på melodifestivalen, och var det någon mer än jag som vaknade och nynnade på "jag vill haaaaaa, kebab pizza". Urs, urs och återigen URS vad jag skrattade. Riktigt ful låt. Tänk om Sverige hade röstat fram det till vårat bidrag. Genant.