Så sitter man här igen och känner sig sådär lagom, fast ändå så låg. Ja, jag är glad, jag har träffat både Linn, Nadija, Lina och Liza idag, och ja jag är grymt glad över det. Det finns bara ett mörkt moln över mig just nu. Som om det regnar och åskar och mullrar vart jag än går.

"It´s not so easy loving me, it gets så complicated all the things you´ve got to be"

Jag sitter här och tänker på det stackars trollet jag skrev om igår. Jag vet precis vart idén kom ifrån. Vet precis. Och som om han vet vad jag tänker och tycker så kommer han där. Tryck, Boom, FIASKO. Nej, ingen är kanske (som du säger p) så pass bra att denne kan trycka ner mig. Men om denne person nu är jag, hur blir det då? Min hjärna är i total kaos just nu och skulle verkligen behöva gå och vila den, men jag är inte trött. Jag vill skriva av mig. Jag vill inte gå runt och tänka för mig själv. SÅ nu kommer allt, i en enda stor harrang.

1) DU. Jag ber om en endaste liten sak. En mini sak. En obetydlig sak (kanske) i dina öron, en mega stor present i mina ögon. Tillit. Det handlar lite om tillit. Jag ber om en mini sak, och du kan inte ens ställa upp på den? Okej, det är fortfarande en mini sak, men det betyder för mig. Bara att få höra en ringsignal och sen en röst som det känns som om det var evigheter sen jag hörde skulle göra mig så varm innombords. Detta må vara svårt att förstå. Och jag kan inte förklara det bättre än såhär. Ni får tycka jag är larvig som hänger upp mig på det, men det betyder för mig.

2)DU. Du har själv varit med om det. Varit på exakt samma ställe. Mått precis lika pissigt. Så hur du kan gå och trycka ner andra människor en efter en kan jag för all min makt aldrig förstå. Vad fan vinner du på det? INGENTING, absolut ingenting annat än någon slags obehövlig makt. Makt av att kunna såra andra människors känslor. Men vem fan vill ha den makten? Du ska inte säga någonting männska, bara för att du är onaturlig och förstör din kan du inte komma och tro att du vet någonting. Hade kunnat vara vem som helst som sa det, men just att DU, DU som VET kommer och klankar, det går jag inte med på. Och nu när jag vet att jag inte är den enda som fått höra det här, du har sjunkit människa. Sjunkit.

3) JAG.  Jag lyckades, lyckades så hårt. Lyckades så in i helvete hårt. Och jag vet att det mesta berodde på att jag hade sådan enorm lust att kunna ge igen på dom som varit där och klagat på klagoplanket. Men nu har någonting hänt. Någon som lyckats vill lyckas ännu mer. Klagar över någonting som egentligen inte behövs att klagas på. Är det här någonting pga medierna? Troligen.

Nu går jag och hänger mig.

Först och främst vill jag bara tacka Alexander för att han dragit ner det lilla självförtroende jag hade rakt ner i en lerig pöl. Tack. Verkligen. Nu får jag börja om och försöka klättra upp för den hala väggen än en gång, mucho gracias. (förstå ironin över det hela)

Måndag morgon, alltid lika förjävlig i början. Men jag klarade det, like always. Känner mig riktigt duktig i jämnförelse till hostlinaochlizahost. Jag och Bex, right?

Engelskaprovet kändes riktigt nice för en gångsskull. Klarade det förhoppningsvis väl. Fortsättning på torsdag så vi får se. Pratade precis med min kära syster. Bestämde att jag ska åka till uppsala söndag-tisdag nästa vecka. There you go, now you know.

Ikväll ska jag troligtvis ner till Lizafisa och dricka vaniljte, om planerna går som de skall. Just nu är min moder nere och handlar god mat, mmmmmm. Känner mig riktigt störd i huvudet just nu, men då är väl allt som det ska antar jag ?