Först vill jag bara hälsa till Lina att hon MÅSTE bli frisk för att jag saknar henne så himla mycket. Dessutom tycker jag så grymt synd om henne. Ingen borde behöva stå ut med dom där sjukdomarna. Inte för att hon har AIDS eller något men, ändå. Jobbigt.

Kom precis hem ifrån Alexandra, eller ah typ iaf. Gick ner och såg hennes grymt fräscha lägenhet, små snackade och sedan tog vi bussen upp till Alex och Annehill. Så satt jag och pratade massor med Alex. Kändes riktigt skönt, som om man kan andas igen. När jag sedan var på väg hem ringde Cayo, och det kändes så himla skönt att få prata med henne. Det blir alltid evigheter mellan oss, och det är inte helt OK för mig. Men vi lever så olika nuförtiden... det är så synd!!!

Nu sitter jag och väntar på mat, för efter maten ska jag gå och träffa Nadijasötnötigaungjävel!!! Blev så grymt orolig inatt när hon inte svarade när jag ringde. Kändes som om någonting hade hänt. Därför var det en otrolig lättnad när hon slog en pling till min mobil och förklarade att hennes mobil bara var död. Kände mig som en hönsmamma, men det blir så när man bryr sig om någon så mycket som jag bryr mig om henne och andra älskade.

Hur frågar man någon vad det är som håller på att hända?

Godmorgon på er.

Hade en riktigt trevlig kväll med Nadija-älsk igår. Grymt kul när vi kom fram till att alltid när vi plannerar saker så blir det alltid ändrade planer och vi går åt skiljda håll. Men det gör ingenting, för vi båda vet att vi tycker om varandra ändå (så puttinuttigt). Kom hem till Max vid halv tolv och råkade tydligen somna, det är någonting jag inte alls kommer ihåg. Men säger han det så är det nog så. 1,5 timme. Sen bestämde vi oss nog för att helt enkelt sova. Då var klockan närmare fyra.

Vaknade imorse vid tio tiden. Jag hade ingen ork alls att gå hem, ingen ork att lyfta på benen och gå till bussen. Så jag låg kvar där och tänkte på allt och ingenting fram till tolv tiden. Då var det lika bra att gå upp. Max hade nämliga inga planer på att vakna, och jag hade inte hjärta till att väcka honom heller för den delen. Så, jag gick upp, skrev en lapp och smög ut så att ingen, ingen, ingen skulle veta att jag gick därifrån. Blev överlycklig när bussen kom som den skulle, blir överlycklig när saker och ting blir som man vill. Så nu ska jag snart iväg och träffa Alexandra. Måste bara fixa en del innan.

Puss.