Så nu sitter jag här och bara väntar på att morgondagens första strålar ska nudda lilla ynkliga bålsta. Jag bara väntar på att de första tonerna av "ja må hon leva" ska framträda i samband med mina ögons vaknande. YHES IMORRN ÄR DET MIN DAG (mine mine mine mine mine).Har redan tjyvstartat lite med en tröja, ett par skor, örhängen, smink och lite ansiktsmasker. Sounds good, huh? Kaka har det blivit också, känner mig as fet men vad fan!!! man fyller ju bara år en gång om året så. Imorrn ska jag och fika med eventuellt Fiah, Nea och kanske Hanna. Den enda som "sitter säkert" är Linnea. Ska bli jätte mysigt, känns bra att få stå i centrum lite sådära. Det kan man inte neka till! Ska faktiskt kila och sova nu, är så fruktansvärt trött!! Men vi höres, och glöm inte MIN MIN MIN DAG! imorrn, tihi.

Så, nu är det ungefär en kvart kvar innan hon fördärvar vårat hushåll. Tragiskt. Tragiskt. Tragiskt. Satt här för ett tag sedan och funderade på varför mamma reagerar som hon gör när min såkallade farmor komme och hälsar på.. Jag kom fram till att min moder kanske fortfarande försöker bli den där "extra dottern" som farmor alltid velat ha. Förstår hon inte att, även om det låter elakt så, kommer hon aldrig bli den. Det är inte så det ska vara enligt farmor. Egentligen orkar jag inte bry mig, det är bara själva grejjen hur hon behandlat mig och mina syskon under våran uppväxt som stör mig så otroligt mycket. Svårt att förklara. Nu ska jag gå och tvätta ur handfatet *yippey*.

Jag förstår inte varför mamma envisas med att bjuda hem henne när vi alla tycker att det är jobbigt. Man måste, under tiden hon är här, anpassa sig ständigt. Inte ha för hög volym på musiken, prata högre så att hon hör vad man säger, ständigt gå rak i ryggen och prata väl osv. Vem orkar med sånt 24/2? Visst är det mysigt att hon fortfarande lever, men hon är ingen farmor till mig. Det har hon aldrig varit, visst kanske det är så till synes, enligt blodsband osv. men inte enligt varken hennes eller mina känslor. Dessutom förstår jag inte hur mamma står ut! Det är alltid samma sak, ilskan blandat med städningen timmarna innan hon kommer, stressen in till duschen, och sen det där över vänliga leendet som hon på något sätt sminkar dit. Allting är så invant. Idag är det exakt två ynka dagar kvar innan jag fyller år och känslan av lycka finns inte där på grund av att hon ska komma. Kanske att den dyker upp igen, men när hon är här är precis allt tragiskt! Jag ser på henne och tänker "om några år ser jag förfan också ut sådär". SOM OM! Hon är ju förfan 65 år äldre än mig! Men som sagt, när hon är här tvistar hjärnan upp sig och skapar finurliga vägar för att virra bort mig.

Så nu sitter man här hemma och känner sig allmänt, trasig? Den här kvällen har verkligen INTE varit lyckad.. Känns rätt tragiskt att säga så, men jag antar att mitt horoskop hade rätt. Först var jag ner till centrum med bl.a Nea och Fiah, men jag frös och ville in så jag satt och väntade på bussen en halvtimme. Sen när jag väl kommer upp så drar jag till Sara och Sabina där Sara var gone och sådär sen så blev allt knas och jag fick knalla hem. Tur att Karim hade på sin mobil iallafall, då var jag inte lika ensam längre. Nu så underhåller alla mina vänner mig. det är bra det ^^ hahaha

Sitter här och ska soon ner till centrum och shoppa med mor min. Ska bli mys. Är helt upp över öronen glad över att det bara är tre dagar kvar innan jag fyller år. Känner mig som ett litet barn idag. Ikväll vettefan vad som häner egentligen, kanske ska över till Sara och Sabina på lite mys träff. Vet egentligen inte vilka som ska dit men, vi får la se.. Lite komiskt att både jag och Simon drömt att Cayo hade kommit hem. Antar att båda saknar henne lika mycket, fast jag lite mer.Igår var det mys pys på Teatern. Innan insläppet gick jag Nea och Linda för att käka på Donken' vilket innehöll en väldigt äcklig toalett. Senare kilade vi för att Linda skulle köpa godis [tog slut på mindre än en kvart säkert]. Och in bar det. Satt brevid Snuttän och Niklas. De garvade i stort sett hela tiden. Men roligt var det. I slutet var det ungefär 10 minuter kvar innan pendeln skulle gå så jag och bland annat Snuttän sprang som satan, och hann! Grymt trött på vägen hem, det var jag inte ensam om.Idag har dagen varit allmänt seg och startade med att jag inte fick i mig någon frukost+att jag var försenad+att mamma skulle klaga på mig. Kommer till skolan och inser att vi inte har våran första lektion förens klockan fem i halv elva. *yippie*. Dessutom var det NO. Men det funkade antar jag. Resten av dagen vet jag egentligen inte vad som har hänt. Känns som om jag tappat minnet eller någonting liknande, scary larry! Hursomhelst så ska jag kila. See ya later.