Deras ord upprepas i huvudet och tankarna far iväg."kanske den här gången, kanske"Hälften av alla ord som ekar är bara önsketankar.Jag kan inte förvänta mig någonting när jag vet hur jag är.Kan inte förvänta mig att det ska försvinna ur världen.Jag hatar det så mycket. Hatar att det är just dom. Hatar att don vet om och inte gör någonting åt det. Hatar att de bara låtsas. Hatar att de tar upp samtalsämnet.

Som ett slag under bältet och jag faller lätt som en pankaka. Hur kan det bli såhär, nu? Så här ska det INTE vara. Helt meningslöst. Allt arbete om självständighet.Sitter här och lyssnar på samma låt om och om igen. Nej inte en sån där deprimerande sak utan Mika - Grace Kelly. Lagar samtidigt middag, se så bra tjejjer är! Är det förövrigt några som vill se på film med mig och cayo [älsklingen] ikväll? Hör av er!

Sitter i skolan och tråkar typ. Brevid mig sitter sötaste Jazzy och Hanna, vid en annan dator alltså. Älsklingen kom inte men jag hoppas på att träffa henne ikväll, eller någonting. Allting känns mycket bättre nu. Är inte ledsen eller någonting! BARA ALLMÄNT GLAD.Det med Emil har löst sig nu, tror jag.. känns iallafall mycket bättre. Nu väntar jag bara på att Simon ska berätta varför i all världen han är sur på mig. Hoppas på att det också ska lösa sig, det gör jag verkligen. Förstår egentligen inte varför det är så konstigt emellan oss nuförtiden. Jag själv tycker det e skit jobbigt men .. vad kan jag, lilla lilla lilla jag, göra åt saken? Hejsanhoppsan nu ska jag sköta mitt skoljobb... sitta inne på playahead.com alltså. hahaha