Solen har ännu inte gått upp helt och hållet, och ändå är jag fullt vaken. Den här dagen känns så mycket bättre än den dessförinnan. Ändå är det någonting som inte är rätt. Vad det är som saknas vet jag inte. Ska väl kanske kila och leta reda på lite saker innan jag går till den där gråa byggnaden som kallas skola.

Så nu har jag trampat i det djupaste av de djupaste hålen. Aldrig trodde de att jag kunde ställa till det såhär, inte jag som tänker på allt. Hälften av delen är mitt ansvar, hälften av en hel, 50 av 100.Att springa ifrån det går inte, det där pipande ljudet som irriterar mina trumhinnor finns där mer än halva min tid på dagen. Det går inte att göra någonting åt. Kan inte stampa på det, inte ens trampa på det. Det är inget prov som gick åt helvetet, ingen text skriven med bläck som gick fel. Riktigt är vad det är, riktigt och ont gör det. Inte bryr jag mig, i grund och botten spelar det ingen som helst roll. Men bara tanken på att jag har en del i det hela att göra, ena foten i spelet, får mig att fortsätta kämpa. Det var inte såhär det skulle bli. Det skulle bara vara en sån där grej man gör sen skrattar åt, ifrån mitt håll. Sedan skulle allting tas så allvarligt helt plötsligt. Inga känslor inblandade var något av det jag minns att du sa, inga känslor. Men vilka känslor var det du menade egentligen? De där sura irriterande små sakerna som besöker mina hjärnceller oftare och oftare nu för tiden eller det där skrattet som bubblar av busighet så fort jag ser…Jag vet inte alls vad du menade, frustrerande är det… så äckligt frustrerande.

Sitter och lyssnar på Snook - Inga problem om och om igen. Så oerhört skönt när han sjunger/skriker ut "se mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, men dom gör lika ont för det." Snacka om att ta orden ur munnen på en. Hellsongs - Jump är också så starkt bra! Idag har varit en kass pissig dag. Allting känns som om det gått fel... även fast det kanske inte har det. (inte hjälper det att någon totalt ignorerar mig, som OM det skulle hjälpa) Känns helt klart som man lever hur som helst. Det dåliga började redan igår, gick och la mig klockan nio pga att jag var så trött, sista gången jag tittade på klockan hade den hunnit bli halv ett. Under hela natten drömde jag samma dröm om och om igen, lika elak var den varje gång dessutom. Vaknade av att min mor och far talar så att hela grannskapet skulle ha kunnat vakna (ungefär). Kommer ner klockan halv sex för att slänga i mig lite frukost men det finns inga flingor. Jag dampar totalt på min far och springer upp och lägger mig igen. Vaknar klockan kvart i sju och somnar om än en gång. Sista gången jag vaknar har klockan inte ringt (jag har som vanligt ställt den fel). Med tjugo minuter kvar innan jag kan gå måste jag packa idrottskläder och slänga på mig kläder + smink. När jag sedan kommer till skolan visar det sig att vi bara har teori på idrottslektionen *weey*. Jag är pank och hungrig, jag är trött, sur och allting är allmänt fel. När jag väl får mat i mig får jag för mycket och sväller upp till en fet ballong. Ni kan kanske förstå hur resten av dagen gick? Dessutom började det snöa när jag och Älsklingen skulle hem ifrån centrum. Vem vill mig det här?

Så grymt hopplösa fall.Inga ursäkter kan någonsinverka när de fortsätter i sammabana.Inte skulle jag någonsinigen tro på deras tomma ord.Hennes jävla blick när hontyst säger ordet hon förbrukat för många gånger.Det som skär och vrider sig är attde sagt samma sak om och om igen.Ändå händer det inte någontingsom skulle göra saken bättre.Så otroligt trött på deras klenaursäkter om att någon gammal släktingfyller år. I hemlighet har dom inteträffat denne någon på flera år,ändå måste de "fira" honom/henne.Om det här fortsätter kan de inte längre få mitt stöd.

tyst runt omkring dig? http://81.233.186.71:8000/live.m3u = för dig som älskar musiiik

Sitter här trött som satan. Gick upp för bara en halvtimme sedan, hade iochförsig velat sova längre men min mor tyckte inte likadant. Troligen pga. att hon fått för sig att jag skulle vara bakis, vilket jag absolut inte är! Det blev nog lite missförstånd igår. Hon kom och hämtade mig vid halv ett och innan dess hade jag hunnit vara sådär grymt trött, det hade sedan övergått till över energi. Därför var jag upptrissad till max på vägen hem vilket hon tog som om jag hade druckit. Förstår egentligen inte hur hon tänker, jag svammlade inte och jag kunde gå rakt såå... det går absolut inte ihop.Grämer mig fortfarande över vissa saker. Inte på det sättet ni kanske tror, utan på ett helt annat sätt. Det är inte som om jag klagar utan.. nej det går helt enkelt inte att förklara utan att använda information. Tyvärr käre läsare. Senare, förutom att träna, ska jag träffa J och Älsklingen. Ska bli mys, älskar att umgås med de där tokstollarna. På tal om tokstolle måste jag även ringa Nea.

Igår var en väldigt..interessant kväll om man säger så. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i ord. Största minnet är fokuserat på en sak, den sak jag kanske borde glömma för dens skull (?). (pinsamt läge cornelia...) Vill helst inte prata om det.. bara fortsätta rakt fram. Idag kom Jessica, söt, till Bålsta.. så självklart ska jag spendera kvällen med henne och Älsklingen, om jag får (a).

Sitter man här igen då. Egentligen borde jag dyka ner i min klädhög inne på rummet och leta reda på det där förbaskade örhänget. Men så länge mamma inte vet att jag har dom lär det inte göra så mycket. Vet trots allt var det ligger någonstans. Snart är det dags för mig att laga food. Idag blir det italienska, vegetariska, hamburgare med ris. I like to make it better. Snart snart snart bär jag mig av i världen och ser den från en annan sida. Ute är det underbart fint väder och *jag nynnar återigen på Älsklingens och min signatur melodin* Nej, nu får jag börja leta efter det där förbaskade örhänget, innan det är försent!