Ibland undrar jag hur jag klarar av att vara jag. Jag kan gå från hyffsat glad till den argaste myran i stacken. Jag tar snart ett psykiskt självmord och går in i trans. Allt allt allt har gått fel sen min kääääära farmoder satte sin fot i vårat hur. Det blev plötsligt dödsdömt. Ja självklart överdriver jag. Men jag känner mig så himla utanför.

Som om den magiska fen sitter på knä för häxan och totalt glömmer prinsessans existens. Och han, den såkallade tappra riddaren han sitter bara och kollar på. Den enda som visar att hon lider är den inlåsta prinsessan, och hon kan inte göra ett skit. Hon kan bara sitta på sin pall och vänta på att håret ska växa tillräckligt mycket så att hon kan ta sig ifrån det kalla fortet.

Förstår ni hur psykad jag blir av att vara här?

Någon djävel har satt upp en Vodoo bild på mig och kastar ständigt hårda pilar på mig. Inte nog med att jag praktiskt taget är INLÅST här hemma, okej det är i respekt men ändå, så ska även min FARMOR sova i samma hus som mig.. Nu tänker ni säkerligen att jag är världens elakaste människa och att alla farmodrar är jätte söta och snälla. Men sådant är inte fallet! Linn vet hela grejjen. Jag säger bara ; tyck snälla synd om mig (lite?). Jag orkar inte.

Min mamma är en av mina bästa vänner, ändå är vi så totalt olika varandra. En av anledningarna till att vi är bästa vänner är för att utan henne skulle jag inte funnits, och hu så världen skulle se ut då (skämtosido). Nej, hon är en god lyssnare... ehm till och från. Och väldigt smart... när det väl gäller. Hon är GRYM på att spendera pengar, och då menar jag värre än t.ex Linn. Men det bästa av allt är att jag Alltid Alltid Alltid VET att hon finns där. Och på din stora dag vill jag verkligen tacka dig! TACK.

Den här dagen har gått bra, so far... Känner mig nedstämt och stampad på. Det är aldrig kul att vara kring folk som förnedrar en, drar ner en i skiten och får en att känna sig helt totalt hopplöst misslyckad. (Lajz knows the story). Jag blir väldigt trött på människor väldigt enkelt. Speciellt om dom är som du.

Just nu går jag omkring i en kropp och låtsas leva. Känner mig helt tom på insidan och saknar den där känslan att verkligen verkligen verkligen bry sig om någon med hela ens liv som beskydd. Och när jag tänker blir allt så tyst, det finns ingenting där innuti. Bara tyst. Inte ens en gnutta avund. Ingen kämpeglöd. Bara tyst. Kanske är det därför jag alltid går omkring med musik i öronen, för att döva den tomma tystnaden. URS jag har blivit so emotionell på senare tid, why mama?

Please, take me away.

Kom hem för sisådär en timme sen efter att ha "hängt" (som det så häftigt heter) med Liza och Lina sötnötar. Idag har det mest varit lugna gatan. Gick jätte bra att gå upp imorse och ta bussen till Liza fisa. Där bjöds jag på macka och oboy, sedan bar vi av till sschoool. Inte mycket jobb (egentligen) och vi slutade 1½ timme senare. Då gick jag , fisa, och Ida till centrum och jag bjöd fisa på en Islatte innan jag tog bussen hem. Eller ah hem och hem är inte sant, för när jag kom till smultronstället mötte jag Nadija och vi fortsatte helt enkelt hem till henne där det blev kafferep, hah. Efter ett tag kom även Alex och höll oss sällskap. Mysigt pysigt. Kom hem perfekt till OC och käkade lite innan jag försvann igen. Såklart ner till Centrum och LIZALAJN. Haha..  ( Blev förövrigt glad när mamma sa att det syntes att jag mådde bra, det kan ju inte vara negativt direkt)

Nästa stopp blir troligen sängen. Good night sweethearts.

Hade en mysig kväll tillsammans med Liza igår. Kom till henne vid fyra tiden, gick och köpte en good hamburgare på grillen. Sedan kom syster yster och återlämnade min kära mobil-laddare. Linnea ringer och berättar att hon ska ner till centrum så jag och liza träffar även Linnea, Emilia och Linda ett mini tag innan de kilar vidare. Då stöter vi på plutt paret Ida och Jesper, men där hände det ingenting alls. Så vi kilar hem till Liza och försöker hitta någon som är intresserad av att träffa oss och som samtidigt har någonting som händer i närheten. Men nej nej. Istället ska vi gå och möta oldschool Jesper och springer samtidigt på Cayo och Frida. Eftersom att Jesper är tråkig och ska hem följer jag och Liza med Cayo och Frida till Shell och köper ett grillkorvmeny. Mums så gott det var.

Sedan går vi och sätter oss vid järnhandeln för allvarligt prat. Efter ett tag börjar det kylna så vi går hem till Liza igen där vi sitter och småpratar med hennes broder. Kvällen slutade med att vi somnar till Face Off vid sextiden på morgonen. Och trots att vi inte hittade någonting att göra så hade jag ändå väldigt mysigt, jag led dessutom inte när Liza ätit en kaviarmacka... jag överlevde den trots allt. Tack Liza.

Imorgon börjar våran APU-vecka och jag står utan prao. Detta leder till att jag måste gå ner till skolan klockan tolv med ett förslag till ett projekt. Jag och Liza har därmed bestämt oss för att göra ett radio program, men vad ska det egentligen handla om? Ja eftersom att vi inte kommit på det än, och vi måste alltså veta det till tolvslaget imorgon, så måste jag gå upp tidigare än Liza för att åka hem till henne. TACK SÅ MYCKET! Haha.

Det ordnar sig nog. Det ordnar sig iallafall bättre än andra saker.

Kom hem med världens huvudvärk och magvärk idag. Inte hjälper det att man sover heller, det blev bara värre. Just nu sitter jag och funderar över hur många gånger jag tänkt "om man ändå kunde ta sig härifrån" bara den här lilla veckan. Jag är så grymt trött på det mesta, inte människorna men.. det där andra allmänt jobbiga sakerna. Känns åtminstonde skönt att vi kommit igång med våran lilla redaktion i skolan. Vi gör någonting.

Nu sitter jag och väntar in tiden då jag ska slå ett samtal och fråga en grymt pinsam fråga. Kommer aldrig aldrig aldrig våga. Men jag måste.

Ska återgå till min sköna sömn. Bye bye

Kom precis in från en iskall kväll vid Annehill. Haha vilka losers vi är Nadija, men jag tycker om dig ändå ^^

Förstår inte alls hur jag ska klara dagen imorgon, 8 hela timmar i skolan? Det är helt galet långt, i jämnförelse till förr. Men det är väl bara att bita ihop antar jag, och förhoppningsvis mår jag inte dåligt imorgon. Känner hur jag börjar bli sjuk, men ska försöka hålla mig frisk... vill verkligen inte ligga hemma och tycka synd om mig själv (det är enda gångerna det är OKEJ att jag tycker synd om mig själv!!) Nej nu ska jag vara firsk och pigg och allt vad det är. Börja ta hand om mig själv kanske? Men samtidigt har jag ingen lust, ingen lust till någonting. Ser mig själv i spegeln och ser hur mycket jag går ner mig själv, trampar, stampar sönder det sista som finns kvar. Men jag ska hålla mig uppe, it´s not a time for a breakdown.

Kanske får jag bara den här känslan med tanke på att jag sitter och deppar ihop tillsammans med Coldplay, men dom är ju så fruktansvärt bra!!

Nu ska jag gå och klättra upp!

Finns egentligen inte så mycket att säga, och som Nadija söt skriver så finns det efter ett tag inga ord. Speciellt inte när man måste hålla sig undan från att skriva vissa saker. Den här "bloggen" är egentligen jävligt kall, om jag får uttrycka mig så. Jag skriver inte vad som egentligen sker i mitt liv i rädsla för att fel personer ska få reda på fel info.  (Nu har jag det iallafall skrivet)

Dagen har gått långsamt fram. Träffade nya läraren Sara och ja, det finns inga ord. Skönt att få träffa alla igen dock, det gör mig på bra humör. Skippade idrotten och tjockade oss på Cafe Valhall istället, "håltimme" i 4 timmar när jag tänker efter. Mysigt att få sluta tidigare första dagen också. Nu ska jag försöka sova, bara glömma att den här dagen ens klev in i mitt liv. Eller kanske hellre glömma gårdagen. Hej då på er.

"du vet när man får hopp tillbaka men inte riktigt vågar tro på det.. och man tror att man inte tror på det att man skiter i det totalt. sen när det visar sig att man haft fel så blir man ändå så jävla besviken ? " någon som förstår?