FÖRLÅT LIZA MEN DET FUNKAR INTE FÖR MIG!

Så kom precis hem från en mysig kväll med Liza och Lina, sötnosarna själva. Jag blir helt galen på mitt humör som aldrig vill bestämma vilken nivå det vill ligga på. Den här dagen har varit full med problem, ännu mer pilar mot våran "kära" nya lärare. Tack för att du förstört lagandan. Hmm... Sen blir jag otroligt ledsen på mig själv att jag utsatt mig för fara. Att jag visat mig som en jag vet inte vad för andras ögon. Det börjar spåra ut, what am i suppose to do? Jag kan inte få bort texten som tydligen är skriven i pannan. Ändå är det jag som själv satt dit den.

Just nu saknar jag närhet, hmm undrar var jag fick tanken ifrån *Linn*. Fast ändå inte. Vet att jag klarar mig själv och att mina ben är stadiga nog att stå på . Men någonting saknas, någon att tänka på, någon att drömma om. Och för att vara ärlig känns det helt och hållet ensamt. Saknar systra mi också. Varför varför varför bor du i Kallhäll din stropp? Du gör ensamheten oumbärlig.. Nu ska jag fortsätta dricka upp mitt te och hoppas på att morgondagen blir en bra dag...

FÖRLÅT LIZA :P