Finns egentligen inte så mycket att säga, och som Nadija söt skriver så finns det efter ett tag inga ord. Speciellt inte när man måste hålla sig undan från att skriva vissa saker. Den här "bloggen" är egentligen jävligt kall, om jag får uttrycka mig så. Jag skriver inte vad som egentligen sker i mitt liv i rädsla för att fel personer ska få reda på fel info.  (Nu har jag det iallafall skrivet)

Dagen har gått långsamt fram. Träffade nya läraren Sara och ja, det finns inga ord. Skönt att få träffa alla igen dock, det gör mig på bra humör. Skippade idrotten och tjockade oss på Cafe Valhall istället, "håltimme" i 4 timmar när jag tänker efter. Mysigt att få sluta tidigare första dagen också. Nu ska jag försöka sova, bara glömma att den här dagen ens klev in i mitt liv. Eller kanske hellre glömma gårdagen. Hej då på er.

"du vet när man får hopp tillbaka men inte riktigt vågar tro på det.. och man tror att man inte tror på det att man skiter i det totalt. sen när det visar sig att man haft fel så blir man ändå så jävla besviken ? " någon som förstår?