Igår klockan 22.10 föddes en flicka 3090g och 51 cm lång. Min lilla bäbis har kommit till världen och jag ska ta hand om henne som en liten docka. Lik sin pappa och mamma på samma gång. Äntligen faster och är otroligt glad att ännu ett under besparar mig mitt liv. Underbart, så underbart!

Jag vet inte vad det är som rusat in i mig. Plötsligt kan jag inte förhindra sakerna jag gör. Jag säger saker som inte är menat att säga, saker som bara jag visste om och som nu är ute i det fria. Saker som jag aldrig gjort tidigare händer plötsligt och ingenting blir som jag tänkt att det skulle bli. Gör saker jag inte visste att jag kunde, säger saker som jag förut bara tänkt. Plötsligt har jag ingen kontroll, ingen självbehärskning. Allting bara rasar ihop på ett sätt som ändå inte förstör. Någinting som går att laga. Har någon tagit kontroll över mig, har jag tagit kontroll, vet jag ens vad jag gör längre? Rycker på axlarna och vandrar vidare, vad mer kan jag göra?