Stackars stackars mig som sitter här och har ont överallt, både psykiskt och fysiskt. En dag har gått, sex dagar återstår och jag jublar av lycka. Idag har jag varit hos bror min och firat hans 31 års dag. Gav honom en ynklig äggklockan bestående en bad anka. Adam tyckte iallafall att den var rolig och jag antar att det är ett plus. Till en början var allting okej, trevligt att träffa alla ochsåvidare. Sedan blev allt bara jobbigt, ungefär samtidigt som allting började kännas. Inte blir det bättre av att människorna runt om kommenterar det och säger "jasså du är i den veckan på månaden". JA! (kan ni bara sluta påminna?)Märks dessutom att jag är otroligt lättsårad just nu. Räckte med att Adam puttade på mig och ville att jag skulle sluta be om kramar för att mina ögon skulle tåras. Känns verkligen hur larvigt som helst. (Fick till slut en kram, efter många om och men.) På vägen hem satt jag och lyssnade på samma låt om och om igen tills mamma lackade, eftersom hon hörde musiken. Ville bara att Farmor skulle hoppa ur bilen, störde mig på hennes närvaro under hela dagen. Varför vet jag inte. Det är väl bara saken att jag vet en massa saker som jag inte borde veta om. Hemma i Bålsta bestämmer sig min mor för att vi ska åka och handla. Turen som jag inte äger idag visar sig än en gång då jag letar efter mina bortsprugna föräldrar och möter Micke, Slim, Erik och Kim i en utav gångarna, säger ingenting utan skämms mest för min utstyrsel. Möter dom än en gång i kassan och vill mest försvinna under jorden. Inte för att jag bryr mig utan för själva saken att jag inte ens hälsade. Visserligen kanske det var bäst så. Så nu sitter jag här med huvudvärd, magvärk, fotvärd och hjärtekross. Tre saker skulle jag behöva nu. Älskling, choklad eller *dendära*. Fy på mig. Fy fy fy!

Så jag skulle vara hemma och bara ta det lugnt ikväll men tydligen fick jag inte det. Eller fick och fick. Sitter helt inne i min melodifestival när Älskling ringer och tvingar mig hem till Björn. Ikväll. Igen. Visserligen var det rätt skön stämmning men jag hade hellre bara varit hemma och tagit det lungt med min mor, faktiskt. Känns grymt. Konstigt mot Linnea. Men jag får väl prata med henne helt enkelt och försöka förklara. Imorgon fyller bror år så vi ska dit och fira honom. Ska ge honom en grymt söt äggklocka. Kanske inte världens roligaste present, men bättre än ingenting. Och vad kan man förvänta sig från en barnbidragsspenderandesyster ? Nu är det dags att sova.

Igår hamnade vi trots många om och men hemma hos Björn på LAN (jag och älskling lanade dock inte).Hjälpte pontus att installera något spel, satt sedan och ägde alla på tecken, ni vet nintendo spelet. Så grymt duktig jag är. Fick problem än en gång och vet inte hur jag ska bli av med dom. Jag orkar inte med en gång till... vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte bara .. låta det vara? Tack och lov att jag har älskling. Gick hur som helst därifrån någon gång vid halv tre/ tjugo i tre. Sov hos älskling och gick hem imorse vid halv tolv. Kom hem, fanns ingenting att äta så jag skippade det och gick för att städa istället men det var så tråkigt så jag gick in i duschen istället.Sen ringde Länne och pratade med mig, halvtimme senare går jag hem till henne och käkade frukost där istället. Kom hem vid sex tiden, Pizza till middag (inte gott idag) så jag sparade en rejäl bit. Ville inte sitta och kolla på DC så jag gick upp för att ställa tillbaka mina saker som de stod innan (hade försökt att möblera om). Så nu sitter man här igen och vet inte vad jag ska hitta på. Men lugnt lär jag iallafall ta det med den här magvärken.... Stackars mig.

Var ner till centrum med mor min. Fick, eller ska få, en grymt fin figur sydd jacka från High Light. Grymt nöjd, trots priset som fick mig att få en klump i magen. Ska kila igen. Förstår inte varför dom ska komme när jag är UPPTAGEN! Jävla divor.

Sitter här och har suttit här alldeles ensamen och övergiven på alla hjärtans dag (mitt val). min dag, den dagen som skulle bli så där övervimmlande greatans sjönk till botten i samma sekund som våran musik lärare dök upp, två minuter innan vi haft rätten till att gå. hade känts så skönt att kunna sätta dit henne ba *PANG*. men det gick inte, inte idag. på grund av henne, den där häxan, började jag tjaffsa med Linda och allt blev allmänt skit. Visst steg humöret bit för bit, men när jag skulle hem så sjönk allt jag byggt upp. Jag vet inte varför. allting bara pös ut. Hela vägen hem gick jag och storbölade för mig själv och kände mig allmänt töntig. Sen dök alla minnena upp också, dom som inträffade för två år sedan. Två år sen, det är inte klokt så fort tiden går. så detta ledde till att jag började gråta ännu mera. så när jag kom hem var jag helt röd runt ögonen och pappa förtvivlade sig över att jag inte berättade vad som var felet. till slut skyllde jag på mens- och huvudvärk. han köpte det iallafall, och faktiskt var det en del av sanningen. men inte hela. Sedan så käkade jag lite glass för att tycka synd om mig själv, tur att det var sån där nyttig tofuline så behöver jag inte känna ångest över det också. imorrn blir det hursomhelst träning.

Har mått bättre än jag gjort idag. Men sånna här dagar är det bara att låtsas som om dom inte funnits. Ett speciellt tack till alla som fanns där idag, oerhört stöttande. Hade bland annat ont i huvudet, magen och armarna. Sen brände tårarna, av någon anledning, bakom ögonen hela dagen fram tills ishallen. Råkade,av en olyckshändelse, smacka in en dörr i Simons skalle. Hade satan så dåligt samvete efter det. Har fortfarande det. Det var då allting släppte. Sen så ordnade iallafall alla mina älsklingar det för mig. "Suddade" bort min sura min. Sitter och pratar med Älskling i telefon om alla hjärtans dag. Urs va äckligt ensamt det kommer kännas när hon på kvällen (kanske) kommer vara med HENNES pojkvän. YUÄCK YUÄCK YUÄCK YUÄCK. Tur att man har lite vänner iallafall. Kanske ska man busa lite också. Men det får vi se imorrn helt enkelt. Nu ska jag kila. Adios.

Kom precis ut från en skön dusch. Har innan dess varit hemma hoss Länne och tagit det lugnt. Somnade nästan de sista tjugo minuterna. Har varit trött ungefär hela dagen + hela dagen igår. Så mycket som rör sig inne i huvudet, speciellt det här med sommaren och att det är sista terminen med mina älskade. Det kommer kännas så.. tomt sen. Visst är det inget att weina över nu, men man tänker verkligen på det konstant. Middag blev äcklig blodpudding, men det fick gå för den här gången. Ska snart gå och ringa älsklingen och se hur hennes dag har varit, och ja mamma jag kanske går och träffar henne för att hon är världsbäst. Jag har förövrigt ett problem jag måste lösa, alla (`v´)-s dag.Så idag har varit en lång dag, men vad har varit dess höjdpunkter? - Macka + Oboy med Älsklingen- Lännes spasmer i rumpan- Älsklingens återfunna tofflor.

Okej så jag måste sluta klaga över saker och ting. Det fungerar inte såhär. Jag har henne och det är allt som behövs i stort sett. Jag ska åka och fira min kusin och vara glad, för vem tycker om en sur och trumpen människa?Huvudvärkstabletterna börjar verka ochdet är väl inte annat än posetivt ? Allting kan lösa sig, men varför känner jag mig så misslyckad då?