Hur gör man för att återgå till sitt normala stadium? Hur får man tillbaka den glädje man känt? Hur mår man bra... några bra svar? KOMMENTERA!

Tänk er att ständigt behöva vara med den person ni hatar mest, välkommen till mitt liv! Hon är en riktig pina. Jag har försökt bli av med henne men kommer inte på något sätt. Jag vill inte sugas in i samma saker som hon blir insugen i. Vill bara inte ha henne här.Saken är den att jag hatar hennes patetiska sätt att höras på. Hatar hur hon klagar över sig själv jämt och ständigt. Ha lite attityd tjejjen. Men hon fegar ur. Om och om igen. Jag hatar henne, jag hatar henne mer än de uppblåstbara människorna som inte har några känslor, hatar henne mer än kvinnomisshandel och djurplågeri. Jag hatar henne.

Och åter sitter jag här och uppdaterar min kära blogg. Älskling klagade över att jag weinade för mycket, så dår får jag väl sluta med det då. Min mor var otroligt snäll idag och köpte fem nya par trosor. Två par rosa, ett par gröna och ett par svarta och ett par svart och vit rutiga. Alltid trevligt att uppdatera sig. Gud så roligt det ska bli imorrn i kvarnkojan. Känner verkligen hur glädjen sprudlar.

NP:et idag gick bra, skulle jag tro. Vill inte hoppas eller tro någonting. Det såg lite roligt ut när hela storaarbetsrummet var fullt utav datorer, LAN ? Nu sitter jag här och är otroligt friskluftssugen. Men vi skippar det för idag. Har så fruktansvärt tråkigt, kommer inte göra någonting på hela dagen... låter väl .. skoj? Njae inte direkt faktiskt. Hade lust att träna igår, men idag känns det bara som om huvudvärken går och blir mer och mer påträngande. Vill inta ha det såhär, har haft huvudvärk i över fem dagar. Värre än mensvärk. Helt klart.Så vad handlade NP:et om då? Jo man fick skriva antingen en debattartikel eller en slags berättelse om ett minne man har sen var det tre eller två val till, men jag kommer fan inte ihåg vad det var. Körde hursomhelst på berättelsen och berättade om när min syster gifte sig. Kändes som ett lagom bra minne så. Utnyttjade nästan hela tiden som var 3 Timmar så det kändes lagom bra. Sedan skulle vi stanna kvar och kolla på Shakespeare in love, även fast det verkar som om de flesta fick sluta efter tre timmars arbete. Men så var alltså inte vårat fall. Och inte förens 1 ½ timme in på filmen valde jag att skolka resten av dagen så nu sitter man här och är allmänt tjurig för att det inte finns någonting att göra. Visst skulle jag kunna arbeta med min engelska som jag halkat efter med, men jag har ingen ork. Jag skulle kunna åka ner till SATS och köra lite med roddmaskinen, men jag har ingen ork till det.. speciellt inte om jag ska åka ner ensam.. känns inte direkt lockande. Så jag skulle kunna gå ner och göra en till kopp te, men jag är inte sugen.Allt jag vill göra är att typ sitta och snacka med någon och.. jag tror jag saknar Älsklingen. Har vant mig vid att vara med henne, eller åtminstonde träffa henne, varje dag. Saken är väl den att imorrn kommer vara detsamma som idag. Det valet har jag nästan, iallafall med lite hjälp av min mor, gjort själv. På lördag har jag verkligen ingensomhelst lust att åka in och sjunga för min kusin. Visst han fyller femton osv. Men jag orkar inte, eller jag vill snarare inte. Kommer sitta där och bara önska mig hemmåt för att kunna springa till Cayo och parta istället. Men vi får se hur det här utvecklas. Kanske kommer de ställa in fikat osv. pga. förkylning eller liknande. Man kan ju alltid hoppas. Det lite mer hemskare (och nu tänker ni "men gud kan det vara hemskare än så?" ja det kan det) är att min syster kommer på lördag och henne har jag inte träffat på minst två veckor, men ändå har jag ingen som helst lust att sitta och lyssna på "åh jag har gått upp i vikt" eller "ååh kolla, ser du att jag gått ner i vikt?" eller "kolla va brun jag är" eller liknande, jag tror ni förstår vinkeln. Jag har bara ingen lust till någonting. Skulle helt klart kunna springa ut och slänga mig i snön. Men det skulle inte hjälpa till någonting.+ Imorrn kommer jag vara tvungen att ta mig till kvarnkojan och ha det "mysigt" som alla lärarna säger. Herregud, tror dom själva att högst 24 15/16 åringar tycker det är mysigt att sitta uppe vid någon jävla lada och grilla korv medan man fryser arslet utav sig? Inte direkt va. Jag tycker verkligen synd om de jävlarna som sitter och bestämmer över oss barn, för de gör så himla mycket fel. Om de bara visste.