Okej så jag måste sluta klaga över saker och ting. Det fungerar inte såhär. Jag har henne och det är allt som behövs i stort sett. Jag ska åka och fira min kusin och vara glad, för vem tycker om en sur och trumpen människa?Huvudvärkstabletterna börjar verka ochdet är väl inte annat än posetivt ? Allting kan lösa sig, men varför känner jag mig så misslyckad då?

Känner hur mitt humör kommer vara på den lägsta nivån idag. Jag känner hat mot i stort sett allting förutom mina älskade (VÄNNER). Allting känns så vidrigt idag. Vill inte åka och klippa mig, vill inte åka till min kusin, vill inte att bejja ska komma idag, vill inte ha ont i magen och jag vill mest av allt inte ha huvudvärk. Be mig inte tänka på något posetivt för då tänker jag bara på Älskling och att jag antagligen inte kommer kunna sova hos henne inatt. Om det så blir går jag fan hem till henne klockan sju imorgon bitti och sover vidare, faktiskt! Jag behöver henne lika mycket som jag behöver näring och energi. Jag behöver henne så.... så jävla mycket!Just den här bankande huvudvärken som bara växer allt mer och mer. Det är helt obeskrivligt. Sen känslan av dött i det här huset. Det Finns liksom ingen glädje här längre. Inget liv ingenting. Bara dött och lamt och tråkigt. Är så oerhört less på det här hushållet. Vill bara komma härifrån.. Eller inköpa någonting som bringar det liv igen. För såhär kan det bara inte fortsätta.