Sitter här och har suttit här alldeles ensamen och övergiven på alla hjärtans dag (mitt val). min dag, den dagen som skulle bli så där övervimmlande greatans sjönk till botten i samma sekund som våran musik lärare dök upp, två minuter innan vi haft rätten till att gå. hade känts så skönt att kunna sätta dit henne ba *PANG*. men det gick inte, inte idag. på grund av henne, den där häxan, började jag tjaffsa med Linda och allt blev allmänt skit. Visst steg humöret bit för bit, men när jag skulle hem så sjönk allt jag byggt upp. Jag vet inte varför. allting bara pös ut. Hela vägen hem gick jag och storbölade för mig själv och kände mig allmänt töntig. Sen dök alla minnena upp också, dom som inträffade för två år sedan. Två år sen, det är inte klokt så fort tiden går. så detta ledde till att jag började gråta ännu mera. så när jag kom hem var jag helt röd runt ögonen och pappa förtvivlade sig över att jag inte berättade vad som var felet. till slut skyllde jag på mens- och huvudvärk. han köpte det iallafall, och faktiskt var det en del av sanningen. men inte hela. Sedan så käkade jag lite glass för att tycka synd om mig själv, tur att det var sån där nyttig tofuline så behöver jag inte känna ångest över det också. imorrn blir det hursomhelst träning.