Har mått bättre än jag gjort idag. Men sånna här dagar är det bara att låtsas som om dom inte funnits. Ett speciellt tack till alla som fanns där idag, oerhört stöttande. Hade bland annat ont i huvudet, magen och armarna. Sen brände tårarna, av någon anledning, bakom ögonen hela dagen fram tills ishallen. Råkade,av en olyckshändelse, smacka in en dörr i Simons skalle. Hade satan så dåligt samvete efter det. Har fortfarande det. Det var då allting släppte. Sen så ordnade iallafall alla mina älsklingar det för mig. "Suddade" bort min sura min. Sitter och pratar med Älskling i telefon om alla hjärtans dag. Urs va äckligt ensamt det kommer kännas när hon på kvällen (kanske) kommer vara med HENNES pojkvän. YUÄCK YUÄCK YUÄCK YUÄCK. Tur att man har lite vänner iallafall. Kanske ska man busa lite också. Men det får vi se imorrn helt enkelt. Nu ska jag kila. Adios.