Sitter och lyssnar på Foo Fighters - Everlong (Acoustic), känns helt underbart. Dock drar den med mig till gamla, väldigt väldigt väldigt gamla, minnen, underbara, ledsna, arga och glada minnen. En alltiallo låt helt enkelt. Efter mitt förra inlägg har jag hunnit gå en lång omväg ner till centrum, där stötte jag på Idao som satt och slöade på finkan.. Satt där ett tag och bara pratade och kokades upp i hettan innan jag bestämde mig för att ta lata vägen upp hem (bussen).

   På vägen satt jag och planerade inför imorgon och lördagen den 14 juni tillsammans med Lina! Nu blir det till att hoppas på att det fungerar, och hoppas att någonting händer imorgon!? Känns rätt lamt att inte ha någonting riktigt planerat, men det går som det går. Trevligt sällskap räcker egentligen för mig!

smakprov :

"And I wonder when I sing along with you,
If everything could ever feel this real forever,
If anything could ever be this good again.
The only thing I'll ever ask of you,
You gotta promise not to stop when I say when."

Idag är en varm dag, grymt varm dag! OCH JAG SITTER HÄR!? Ibland undrar jag vad problemet är med mig. "skoldagen" gick ut på att leka Så ska det låta och spela Brännboll, det ena gick bättre än det andra (dock inte pågrund av att jag var med...). Sedan slutade vi. Så jag gick hem tillsammans med Linn och städade rummet lite fort. Nu ska jag absolut ut ut ut! Chingelingling

Nu är det återigen dags för mig att skickas till mitt hemmagjorda lilla rehabiliteringshem. Som backup finns mina små änglabarn och pushar, det vet jag! Problemet är bara att det finns någonting som tar emot, något så otroligt hårt. Som ett stengrepp, jag vet inte vad!

   Imorgon blir starten på någonting nytt hoppas jag. Jag ska bannemig le för hela världen om det så ska vara. Inget mer depp, inget mer emotionellt, inga mer sura miner. Upp upp upp!!!

say goodbye to mr right

lock the door, turn out the light

pack your bags, leave this trap

run away, dont look back

see another day in each new sun

cuz your life has just begun

Hoppsansa, vaknade relativt tidigt för att vara en söndag. En självklarhet då man vet att älsklingsKlara finns i närheten för att göra en sådär överdrivet lycklig. Varför sitter jag då här? Jo, för att resten av familjen envist försöker bevisa att man faktiskt KAN vara ute trots att solen inte skiner på heltid... skitsnack!

   Igår var iallafall en relativt rolig kväll, samtidigt var den rätt annorlunda. Eftersom att alla i mitt hus hade bestämt sig för att se på fotbollen sprang jag över till Linn och satte mig där istället. Vi satt och småpratade lite innan vi bestämde oss för att vandra bort till K-backen för att se vad det var som försegick där, det kom nämligen musik på högsta volym därifrån. Så tillsammans med Simon gick vi dit för att kolla. Det var ett dansband och ett 40-tal fulla vuxna människor, egentligen hade vi ingenting där att göra. Vid en trapp satt två ensamma människor och pratade så vi gick dit med bestämda steg. De här två personerna visade sig vara minst lika fulla och glada i hågen, och väldigt pratglada. Så där stod vi, som fast, med iallafall en man som vägrade sluta prata.

   När fruarna till dessa män tillslut kom och lockade med mat fick vi tillfälle att vandra vidare. Jag och Linn ville visa vilka gentlemän vi var och följde Simon hem. Sedan vandrade vi vidare in i sommarnatten.

    Nedanför oss upptäckte vi ett tält med unga människor i, och eftersom både Linn och jag visade oss väldigt nyfikna igår kväll gick vi dit. Som jag förutspått var en av människorna en viss T som gått i samma klass som Linn en gång i tiden. Vi blev inbjudna till deras såkallade hem och satt där och småfnittrade. Utanför började det gå från "så mörkt som det kan bli" till ljusare och JaoLinn förstod att det var dags för att gå hem. Klockan visade 04.15 sista gången jag såg på den, så så värst mycket sömn har jag inte fått.

Idag vettesjutton vad som händer. Möjligtvis att jag vandrar för att träffa Ida lite senare, när brodern min + familj bestämt sig för att röra sig hemmåt. For so long ska jag ta mig en kopp kaffe och läsa lite bok UTE, för att bevisa att jag kan vara utomhus även fast solen inte skiner 24/7.

Adjöss

Jag vill börja med att tacka gud för att han gav mig Linn, sen vill jag tacka Linn för att du fick mig att följa med, sen vill jag tacka Linns familj som ville ha med mig. Tack!

Har inte uppdaterat nu på några dagar, känns som om jag har stora anledningar till varför. I torsdags skulle det varit en bra och lycklig dag, men med tanke på att mamma och pappa åkte till farmor och kom hem med lite dåliga nyheter blev kvällen kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Själva dagen började iallafall med att jag åkte hem till Nadija så att Alex kunde färga mitt hår, sen blev jag en finsk hemmafru av någon anledning... jajja. Kom hem, där jag la mig och försökte få lite extra färg. Sedan gick jag över till Linn och bråkade lite med Moa i den lilla poolen. Kom hem och upptäckte till min förskräckelse ett tomt hus - mamma och pappa var som sagt i uppsala på sjukhuset. Så, jag drog på högsta volym och drog hit Nadija. Vi satt och pratade lite allmänt tills hennes moder kom och hämtade henne.

   Jag väntade väntade och väntade på att mamma och pappa skulle komma hem - väntade så mycket att jag somnade. Sedan hör jag mitt i allt mitt drömmande en bildörr som smäller igen. Kvällen blev iallafall som så att jag och Linn vandrade fötterna av oss till Shell för att handla Glass och Ramlösa. Sedan tillbaka för att mötas av två människor som var väldigt runda om fötterna. Vi fick även en varsin cider innan vi tog farväl av varandra, jag och Linn då alltså.

6/6 - sveriges nationaldag. Jag gick upp tidigt som sjutton för att packa ner de sista sakerna innan avresa. Hemma hos Linn var det fullfart med att packa in alla saker i bilen, sedan blev det av till båten. Rasande fart till Lindholmen där vi stannade och stekte i solen. Mycket mat blev det. Väldigt mysig kväll tillsammans med Linn faktiskt.

NU ska jag ner och leka med min största kärlek - Klara! 

The feeling that I'm feeling now that I don't hear your voice
Or have your touch and kiss your lips 'cause I don't have a choice
Oh, what I wouldn't give to have you lying by my side
Right here, 'cause baby
(We belong together)

When you left I lost a part of me
It's still so hard to believe
Come back baby, please
'Cause we belong together

Who else am I gon' lean on when times get rough
Who's gonna talk to me on the phone 'till the sun comes up
Who's gonna take your place there ain't nobody better
Oh, baby baby, we belong together

I can't sleep at night when you are on my mind
Bobby Womack's on the radio saying to me:
"If you think you're lonely now"
Wait a minute this is too deep (too deep)
I gotta change the station so I turn the dial
Trying to catch a break and then I hear Babyface
I only think of you and it's breaking my heart
I'm trying to keep it together but I'm falling apart

I'm feeling all out of my element
I'm throwing things, crying
Trying to figure out where the hell I went wrong
The pain reflected in this song it ain't even half of what I'm feeling inside
I need you, need you back in my life, baby
(We belong together)

måste bara få skriva av mig om dig. du har gjort mig så otroligt glad. plötsligt känns alla problem, allting bara, så långt långt långt borta. Framför mig har jag ett stort groteskt smil som täcker hela mitt ansikte. Jag saknar att ha dig sådär nära som vi var förut, då när det bara tog tre minuter att träffa dig, att ens se ditt ansikte. Nu känns det så långt borta och tillfällena då vi ses blir kortare. Men det bästa, det absolut bästa, det är att jag alltid... var jag än går, har dig i mitt hjärta. Jag vet att du finns där, att du fortfarande andas och att du fortfarande kan skratta.

Jag älskar dig Linn. 12 år och frammåt, visst?