Har fortfarande en ynka pytte nytte liten nerv som sitter någonstans i min kropp och irriterar varenda lilla cell som leder upp till min hjärna. Lovar att de små gubbarna som jobbar där uppe har fullt med ös just nu, fullt ös med att försöka hitta en "happy thought". Det lär bli svårt för dom, men ett glädjande besked lär väl vara att jag snart ska krypa till kojs och låta de små stackarna sova.

Efter den dryga skoldagen tog jag bussen direkt hem till Nadija, hon tog emot mig med öppna famnar och gav mig en kopp kaffe... and that´s all good for me. Sedan fortsatte jag talspråksmaratonet med att säga "Hellre en Tiger i sängen än en i skogen". Nadija förstod snabbt galoppen och kom med den mest roliga jag hört på länge "Hellre än häst i hagen än en i sängen", Big Up to Nadija idag! And Big Up till Lill Mama.

När jag sedan kommit hem och ätit umgicks jag med Lina, Ida och Liza också... Tack tack tack tack tack för att ni finns! Humöret försökte hålla sig uppe så länge dom var här. Vi har även kommit på en sorts.. lek. Vi får inte äta godis, inte dricka läsk och inte äta godsaker... det enda som var relativt okej var glassen och Loka såklart. En grymt stor utmaning för mig då jag helt och hållet älskar allting som innehåller socker. Men det här ska jag banne mig klara av!

Rubriken är iallafall en av saken som får mig att le lite smått sådär. I övrigt känns huvudvärken bakom pannbenet och fötterna vill inte gå dit jag vill. Allting är så otroligt segt och fasten jag försöker och försöker vara glad så vill inte mina läppar le. Förstår inte vad som har hänt med mig, och en älskling sa till mig för några dagar sedan att hon ville att jag skulle gå tillbaka till mitt vanliga jag... jag vet tyvärr inte hur detta ska gå till för jag kommer knappt ihåg hur jag var vid "den tiden". Hemska tanke, hemska hemska tanke. Vet egentligen inte vad som skulle hjälpa nu, kanske en riktig snyggings blick, ett riktigt dåligt skämt eller tre påsar med nya kläder... kanske ska jag shoppa sönder mina sista slantar imorgon med mamma, men jag vet att den lyckan snabbt kommer gå över. Åh, snälla någon ta mig till "the happiest place in the world" eller någonting, för jag vill inte ha mina mungipor hängandes vid knä-vecket längre.