Har kommit på gåtan varför jag så plötsligt blivit så "rebellisk" av mig. På vägen hem i kylan, den outhärdliga som kommit, slogs en glödlampa på. Plötsligt kom jag underfund med att jag växt upp med en så otrolig press på mig, att vara så bra som jag bara kan... det vill säga inga snedsteg alls. Som ett bombnedslag fanns det bara där framför ögonen. Därför är jag som jag är just nu, jag vill göra så mycket fel som möjligt men ändå inte vara det svarta fåret. Konstigt sätt att se det på, vem vill egentligen vara dålig?

Ännu en sak har skakat om min dag idag, jag hade faktiskt glömt bort hur jävla bra det känns att ha vänner, även om det kan uppstå komplikationer så är det så fruktansvärt skönt att ha dom där. Plötsligt faller bitarna på plats. Självklart klagar jag inte över att umgås med älsklingen, han är helt underbar! Men för mycket av det goda skämmer. Är så glad att vi äntligen tog tag i saken och träffades idag, Cayo! Verkligen. Sen vill jag bara tacka Linn för att hon vill dricka Choklad med mig imorrn, jag vill även säga till Linnea och Linda att jag saknar er otroligt mycket och längtar verkligen till på Söndag och hoppas på att det blir av. Saknar även Alexandra, var har du tagit vägen gumman? Jag hör så mycket och undrar vad det är som händer?

Äntligen, känner att någonting är på gång!

Varför ska jag försöka leva upp till deras "regler" när de ändå följer någon , från min sida, dubbelmoral? Så typiskt! Sen förväntas jag göra saker som de ändå inte bryr sig om, som de bara kommenterar när jag inte gör dom. Visst visst, jag hade lovat mig själv att inte klaga.. men är det här att klaga? Eller är det bara brist på uppfostran?

Fleppig, visst visst! Men ni har egentligen ingen aning, ingen som helst. Ni bara tror ni vet, men egentligen inte. Knappast. Speciellt inte du, p.

Jag trodde, levde på förhoppningar, att den här dagen inte skulle bli såhär...dålig. Men tydligen. Endast för att NI lever i eran ***** dubbelmoral! Men ni ska få se, ni ska allt få se... nu ska ni få äta era ***** bullar!