Sitter här, mitt i bläcksvarta natten och har egentligen ingen lust att gå och lägga mig. Så mycket tankar som snurrar omkring i huvudet och jag har egentligen ingen som helst aning om hur jag ska uttrycka dom i ord.

Dels har det med att göra hur mycket jag saknar saker och ting. T.ex Linn som är närmare 35 mil ifrån mig just nu. Hur mycket jag avskyr mina övervakare som inte lät mig åka ner till henne när hon som mest behövde mig. Känns otroligt fel.

Sen har det mycket att göra med gamla minnen som fladdrar förbi då och då. Om hur fort tiden går. Hur jag aldrig mera kommer sätta foten i Futurum som grundstadie-elev, många kanske tycker att det är skönt...men tro mig jag saknar det verkligen. Men så är det med livet, saker och ting går inte att gå tillbaka till. Nu har min datormus lagt av, kanske ett tecken på att jag också ska gå och lägga mig.

Got natt!

Sitter och lyssnar på lite gamla Foo Fighters låtar. Känns skönt och på något sätt befriande, det påminner så grymt mycket om saker som hänt... saker jag klarat av i mitt liv vilket känns otroligt stärkande.

Drömde en så grymt konstig dröm inatt som gjorde mig alldeles svimfärdig när jag vaknade imorse. Det påminde om Juno, eller egentligen drömde jag på sätt och vis om Juno bortsett från att det var JAG som spelade Juno? Jag födde alltså ett barn, fast i min dröm behöll jag det? Det var även en bunt andra saker som hände som jag helst inte vill yttra mig om såhär. Sättet jag vaknade på var inte heller så vackert, jag vill nämligen inte höra några förväntningar på någonting som säkerligen inte ens kommer att inträffa. Fast jag kan ändå inte sluta le åt min moders naivitet.

Tycker förövrigt väldigt synd om henne, Mamma alltså. Hon har världens huvudvärk och då ska såklart våran tvättmaskin gå sönder. Så nu står hon där nere och är alldeles tvär förbannad.

Har ingen som helst aning om vad som händer idag, inte alls. Världens vackraste väder ute, men man har liksom ingen lust att ligga ute och tampas med små krypen som väldigt bestämt ska bita på mig (det vill säga  att jag skämmer ut mig för mina grannar, och nej det är inte lika roligt som det kanske låter...). Så jag väntar hursomhelst hellre till att det svalnar ute så att man åtminstone kan röra sig från tomten.

For so long!

Idag har varit en slö och lat dag, som alltid det vill säga. Tillslut tvingade jag och mamma oss själva till att sätta oss i bilen och göra någonting. Slutmålet blev Enköpng och anledningen till det var att mamma ville ha en slags bildamsugare. Visserligen införskaffade jag mig lite mysiga krämer osv, så jag var på mysigt humör när jag kom hem.

Imorgon åker vi troligen till min moster och på torsdag har vi inplanerat att åka till Kista och se "Mamma Mia" som Alexandra så bra kritiserat. Längtar verkligen till vecka 32, kommer bli så grymt skönt! (visserligen börjar vi skolan kort därefter. jag är nervös, som bara den!)

Känner mig på något sätt nedtryckt av hemligheten min moder berättade idag. Har ingen aning om varför men det känns bara som om jag har minst tio kilo på mina axlar. Om ändå Linn var här, så att man kunde diskutera saken men någon som vet hur det är.

Sitter med nadija och lyssnar på musik, medan Marcus mobbar mig via telefon. Såg precis The Happening, som var bra trots att vi hört dålig kritik. Egentligen har vi inte gjort mycket annat än att se på film. Först Reservation Road sen All the boys want Mandy Lane och sist men inte minst The Happening. Igår var också en typisk filmkväll. Egentligen skulle vi ha sett SAW 4 men det blev istället Trouth about love och Vingar av glas. Jag skulle vilja sova, men vi ska tydligen till Pia? Fattar faktiskt inte vad som händer. Men det är väl bara att följa med trycket antar jag.  Om fyra dagar får jag mina pengar, då kommer jag Linn mitt hjärtegull.  

Aldrig förr har uttrycket "sopa under mattan" klingat så självklart som det gör nu. Jag känner på det, smakar det och andas det, en självklarhet. Allting jag på senare tid vandrat genom har jag upplevt, ångrat och just sopat under mattan. Jag har önskat och hoppats att ingen ska komma åt mig, skakat av mig det som tyngt mina axlar och låtsats som om ingenting har hänt.

Men även i skuggan lyser solen.

Gör mig en tjänst, berätta aldrig vad du finner bland allt damm...

Jag lyckades efter många om och men tvinga upp mig själv ur sängen. Har ingen aning om vad som hänt mig men jag vägrar gå och lägga mig på kvällarna vilket leder till att jag sitter uppe till 3-4-5 någon gång och när jag väl lagt mig till rätta och lyckas somna vill jag inte gå upp morgonen efter, det leder senare till att jag får en förfärlig huvudvärk. Någonting drastiskt måste hända, annars kommer mitt liv stupa (känns som så). Någon som har en idé om hur jag kan vända på mitt liv så att det blir lite glatt?

Ett annat problem som uppdagats är att mitt hår är... ja antingen är det ett stort ruffs eller så har det blivit min värsta mardröm = svintohår!!! (Ni vet när det är sådär torrt och äckligt innan man klipper sig!?). Har ingen lust att klippa av mig håret som jag så fruktansvärt hoppas på ska bli långt, men framtiden ser inte direkt ljus ut för mig. VARFÖR kunde jag inte ha ärvt lite hårkvalité!? Mitt hår är kortsagt tunt och tråkigt, tack så mycket för generna.

(Nu ska jag ner och ta mig ännu en kopp kaffe, har helt tappat räkningen om hur många jag har druckit ... tyck synd om mig!)

En ursäkt, kan man be om ursäkt för det här eller är det totalt meningslöst? Skämms och ställer mig i skamvrån, kanske blir det bäst av att hålla sig undan ett tag. Jag åker mer än gärna ner till Linn och hennes Skövde i ett par dagar. Bara för att komma ifrån, ta hand om Linn och i samma veva bli omhändertagen av henne (vi har blivit duktiga på det på senare tid).

En finurlig liten tanke flög in i mig igår, sådär från ingenstans som vanligt. Det sägs att djur har ett ultimatun - äta eller att ätas. Vi människor har såklart ett gensvar - såra eller att bli sårad. Skillnaden är att i mitt liv handlar det inte om att såra, snarare om ett slags skydd... skydd från det motsatta. Och för att inte uppfattas fel ska jag numera avskärma mig.

Även ikväll blir det movie-time. Igår blev det Jeepers Creepers, idag kommer uppföljaren. Snäll som min Mami är har hon bidragit med lösviktsgodis, något som har varit en dröm för mig i flera dagar.

(förlåt.. )

Huvudvärken har letat sig in i mitt huvud idag, igen, som alltid. (Linn jag tror att du ska komma och dricka kaffe med mig, det släpper alltid då). Vet inte var jag ska ta vägen, var jag ska gör av mig själv. Helst, och då menar jag verkligen prio nummer 1, vore att gå och lägga mig i min säng och låtsas som om ingen, inget, inte ens jag existerar. Låtsas som om allting är bra, som om allting tagit slut.  "Vad har du gjor av dig, för dig, med dig själv?".

Ikväll blir det iallafall mysigt, träffa mina flickor och bara vara. Det är det jag har blivit bäst på såhär på senare år.. att bara vara.

(Panodil hjälper inte mot allting...)