"Förnuft och Känsla", jag känner inte igen mig i någon av dom. Känner mig vilsen i pankakan helt enkelt. Idag har jag varit i skogen och lekt tillsammans med Ida, vettesjutton hur det gick för vårat lag men vi ställde iallafall upp för laget bortsett från vissa andra. Sedan bestämde jag mig för att åka buss till mitt andra hem och träffa Nadija. Väl där tjockade vi oss med mackor och ägg, sedan även kokosbollar och bananer...  hon åt pga den kommande veckan, jag åt pga mitt föredetta liv.  "Föredetta liv!?" tänker ni kanske, och jag kan bara förklara det kort på detta viset - jag känner inte längre igen den människa jag är i detta nu, jag kärleks-hungrar inte längre, kan vara elak mot människor fastän jag egentligen inte vill det, står upp för mig själv och andas luften som finns kring mig. I vanliga fall skulle jag alltså hålla käften och antagligen lida av syrebrist.

Nu sitter jag istället här med massor av möjligheter jag inte visste fanns, jag sitter här och den enda jag egentligen behöver ha överseende med är mig själv. Visst visst är det såhär en människa ska känna osv, men när allting upptäcks på en och samma gång blir det lite smått som en chock. En liten chock. "Aha, nu då", jag har inte den blekaste var jag ska ta vägen härnäst.

""inspärrad i en kärra på fyra hjul och du våldtar mina tankar om och om igen. "vad är det med mig? jag ska ha glömt dig vid den här tiden". bankande slag bakom mina revben, "jag vill inte vara i samma kropp som dom där tankarna!" skogen där utanför drar förbi mitt bilfönster, varför var jag tvungen att dumma ner mig i den där personen för? kan han inte bara låta mig vara! Plötsligt kommer allting tillbaka, hur han kunde kolla på mig.. sådär... hur hans kläder luktade, hur strävt men på samma gång lent hans hår var. Hur besatt han var i den där maträtten, eller hur dålig humor han hade. Allting slår mig, först med högern sen med vänstern för att senare bli sparkad i magen. Jag måste ut ur bilen.... letar efter fortast möjliga utväg... ingen, ingen alls.. jag får helt enkelt sitta här och bli nerslagen av mig själv.""

Väggarna runt omkring mig kryper sig tätare,

luften tjocknar och tankarna snurrar i ett.

Hjälpt mig ut, hjälpt mig att andas, hjälp mig att se klart.

Aldrig kan jag sätta mig ner och bara va,

allting måste vara enligt min livsplan.

Kom svep mig under fötterna.

Ingenting blir någonsin som man vill att de ska bli. Helst hade jag spolat tillbaka tiden och gömt mig vid varenda brott jag någonsin gjort, mina brott mot mig själv. Jag är trött och det känns inte som om mitt liv för tillfället leder någon vart. Allting kör ihop sig, allting slutar med ett enda stort förbud. Finns det ingen reset-knapp jag kan få trycka på?

Få se nu. Vi var lediga i torsdags så jag spenderade kvällen tillsammans med Liza och lite Ida+Paula. Riktigt mysigt. Kändes skönt att få sova tillsammans med Liza som på gamla goda dagar! I fredags... i fredags var jag hemma hos Liza igen, kollade på lite tecknade klipp osv, sedan följde M och Liza med hem till mig. Mamma skjussade ner dom och jag somnade med bums. Igår gick jag ner, efter att ha varit social mot familjen, till Lina och sedan "hem till" Bejja. Fick skjuss hem av Kalle och M kom hem till mig och sov. HAN sov, jag låg vaken hela natten - av mina anledningar.

Imorgon är det någon slags utedag och exakt ALLA sviker mig. Kommer sluta med att jag kommer helt själv. Riktigt besviken...tack!

Slutade vid tolv, eller egentligen vid halv tolv men sak samma. Skulle ha gått på något möte tillsammans med Robin A och lärarna men det blev inställt. Så då kilade jag upp och hem till Nadija. Så nu har jag tjockat upp mig med glass och ät allmänt tillfredställd med tillvaron. Senare ska jag träffa lite människor och ha en trevlig kväll, förhoppningsvis! Imorgon är det ledigt och allmänt härligt. Ska va lite trevlig mot nadija nu, tjollahopp! 

Är inte direkt aktiv här när solen tittar fram där ute, då finns det så mycket andra saker att göra istället. Dessutom har det inte varit rätt ställt här hemma, så jag har helst varit ensam/med vänner istället för att ens vara innuti det här förskräkliga huset. Jag har ingen som helst lust att stanna kvar här nu alltså, hon håller mig hårt som jag vet inte vad! ! ! Så antingen ställer jag mig upp och sover hos Liza i helgen, bara för att få lite and-rum ELLER så ber jag snälla Tommy komma och hämta mig härifrån och sover hos syster-yster i helgen... där är det iochförsig inte heller så speciellt bra, hon förstår inte heller fastän man kanske kan tycka att hon SKA göra det.

Hade precis världens samtalt med Liza, älsklingen försökte peppa mig för att komma hem till henne i helgen och käka chips med dipp för att tjocka oss osv... problemet är ju bara det här sovförbudet som kommit att förstöra allting för mig. Fast som jag sa, isånnafall går jag hem till Liza på morgonen, kommer hem sover och går hem till Liza med en gång. Kanske att jag duschar och äter frukost men inget mer. Pallar inte den här hetsade luften som jag andas här hemma. Den enda som verkligen hjälper mig just nu, känns det som, det är pappa. Pappa och hans nya glada humör.

Är det NÅGON som kan hjälpa mig? Någon som vet hur man tar itu med sina föräldrar för att de ska förstå att man faktiskt inte är så himla liten längre!? För jag orkar seriöst inte mer...

Sitter i skolan, övertid! Vilken brist på fantasi (förstå rubriken!!!). Nej, jag sitter och väntar på att Ida ska åka och jobba... hade lovat henne det! Har upptäckt att det är mycket saker på gång, aronsborg på onsdag, något spec möte på torsdag, ledighet på fredag och friluftsdag på måndag om en vecka. Känns lagom skönt på sätt och vis faktist!!!

Igår var en mysig kväll, spelade fotboll tillsammans med Ida Kalle Liza Lina och Fredrik. Jag och Ida var himmelskt grymma alltså! Höööh.

ett minus har dock dykt upp, allting kaosar @home.

Vaknade imorse men kände mig fortfarande lika trött som när jag gick och la mig igår kväll. Inte alls roligt, inte någonstans. Upp o möts av världens tråkigaste föräldrar, sen var det bara till å städa rent mitt äckliga rum.  Som tur är finns mina flix, så jag gick och mötte Liza och Nadija för en liten träff i centrumbacken (eftersom minigolfen var upptagen). Det var varmt och skönt. Sedan gick jag tillsammans med Nadija hem, eller vi gick varsinna håll vid smultronstället...big deal! När jag kom hem skulle jag ha kollat på greys, men tv:n var som vanligt upptagen. Så jag svalkade mig med glass och värmde upp mig själv med Kaffe. Kanske blir jag ytte pytte lite piggare av det, för jag orkar inte ha dom här ögonen idag!

Någonting annat har även pressat sig in i skallen på mig, det stör mig otroligt mycket! Ingen aning om vad jag borde göra åt saken men... ah. Det löser sig, tror mest det är min sömnbrist som spökar.

Jag har inte varit speciellt aktiv de senaste dagarna. Vet att jag var in i fredags och babblade om att det var så rörigt osv. Saker och ting löste sig! Torsdagen, ja... den gick ut på att träffa Ida, fira lina lite smått sådär bara och möta Nady (återigen tillsammans med Lina). Nu sitter jag här, är ett vrak sen gårdagen. Höll mig vaken från halv sju på morgonen till halv sju på morgonen (?), hård dag för någon som inte är van vid hårda tag alltså! Köpte världens mega bästa födelsedagspresent till Lajnalizm.. hoppas du blev NÖJD gumman! Hahaha. Vaknade imorse av att lillsötnosen gnisslade tänder, Lilla lilla lilla Lina... Orkar faktiskt inte skriva en bok idag.