Som ni kanske märkt har jag inte varit den bäste på att blogga de här två dagarna (?). Inte haft någon vidare lust, till någonting alls. Igår vaknade jag med en huvudvärk som sedan förföljde mig hela dagen. Kom hem, gick och la mig, vaknade och satt och kollade på Dirrty Sexy Money (som förövrigt var över förväntningarna). Imorse trodde jag att huvudvärken skulle förfölja mig igen, men det finns visst någonting som heter alvedon, (thank god). Idag började vi med vårat lilla projekt i skolan. Vi ska spela in en musikvideo till Lating Kings - Det är knas (måste lyssna på låten, för jag har faktiskt aldrig riktigt hört den). Det gick bra, tills vi skulle importera filmen in till datorn och allting bara hakade upp sig. Men tillslut så lyckades faktiskt jag och Emmelie riktigt bra. Sedan satt jag och väntade på alex i en halv evighet. Tillslut fick jag åka hem. Mötte Nadija och pratade lite och tillslut så kom jag faktiskt dit jag skulle - hem!

Så nu har jag lyckats ställa mig i duschen, gjort mig ren och fönat håret. Grattis Cornelia, du har lyckats bli fräsch!

Står (ja faktiskt jag står upp och skriver) i skolan och har allmänt tråkigt. Egentligen borde jag fokusera på en engelskuppgift vi har till imorgon men har ingen som helst inspiration. Imorse när jag vaknade hade jag verkligen ingen som helst lust överhuvudtaget att gå till skolan, men så kom jag ihåg fika med Ida och nästintill sprang upp för sängen. Så slog det mig, idag är idag.. idag är alltså DEN dagen. Får se om jag klarar av den. Jag och Ida har även kommit fram till att talet Nio har någon slags koppling till mig, interesting facts about my life haha.

Ronny är som vanligt dum i huvudet och roade sig med att rita snoppar på min arm (?) förstår inte riktigt det roliga i det hela.

Nu ska jag kila, for so long! Rapporterar mer senare.

Jag förstår mig fortfarande inte på människor, på hur dom tänker. Att sitta och snacka om någon som man vet är i ens närhet, det är så respektlöst! Jag reagerar speciellt nu eftersom att det faktiskt är en människa som jag bryr mig om, som jag vet har det rent förjävligt just nu. Så sitter ni där, på era taniga små arslen och tror att ni är så mycket mer än vad ni egentligen är. Att ni tror överhuvudtaget att ni har makt, makt!? Makt över vad då? Brunkrämen eller? Jag tycker så synd om dig, jag skulle kunna göra vad som helst för att få ur dig ur den här situationen. Just nu, just nu för tillfället drar jag er alla med en kam! Just nu för tillfället hatar jag er.

Klarar inte av mer av det här snart! Känner hur tårarna bara bränner bakom ögonlocken, och varför gör dom det? VARFÖR? Jag har ingen som helst aning, alls. Allting känns bara så grymt pissigt dåligt just nu. Dessutom snöar det utomhus - gå och dö eller ngt

Just nu suckar jag över allting, drar en stor suck och hoppas det ska gå över. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja än att gå tillbaka i tiden, så långt som det bara går. Men saker händer, och det finns ingen tidsmaskin... det är någonting jag har förstått nu.

Jag blir så otroligt trött på alla dessa människor som man tror man kan lita på sedan vänder en ryggen. Sånna människor som man aldrig gjort något ont, som försöker se så bra ut själva och därför pratar en massa skit. För det första skaffa er ett liv, för det andra kan ni sluta prata med mig för jag vill verkligen inte ha någonting mer med er att göra. En vänskap bygger i första hand på förtroende, och du... DU som man aldrig skulle tro något sånt om, du kan speciellt dra åt helvete!

Dagen idag har varit den värsta på länge, helgen som passerat har varit den värsta på länge och jag känner hur hela mitt psyke håller på att kollidera med mig själv. Vaknade imorse med nackspärr och hade med den anledningen ingen lust att gå på första lektionen och sov därmed fram till nio. Då sprang jag upp och gjorde iordning mitt bleka fejs så gått det gick. Sedan kom jag till skolan. Där träffade jag Ida, och jag blev överlycklig innuti. (Tack tack tack tack!!!) På engelskan hade jag oturen att sitta vid samma bord som en viss människa, vid lunchen hamnar denne person vid samma bord, i diskussions grupperna efter att vi kollat på Änglagård hamnar jag i samma grupp som dig. Det är som om "han där åvan" vill "mucka gräl" med mig. En glad nyhet för dagen : Rhebecca fyller 17, grattis stumpan.

Hold me now, im six feet from the edge and im thinking "mayby six feet aint so far down".

Jag blir så trött på folk som säger saker för att i andra sekunden säga emot sig själva. De kan inte hålla sig till en sak, utan klagar för att sedan säga att det inte spelar någon roll. Trött på folk som inte kan stå för att de faktiskt i grund och botten gör fel och trött på folk som tror de kan göra som de vill utan att folk faktiskt känner saker och ting. Trött på alla dessa jämnförelser och liknelser som inte ens håller i längden. Eller ursäkter som kommer på tok försent, tänk innan handlingen.

Nej nej absolut, jag är inte så duktig jag själv.

Har ni varit med om när allting kommer på en gång ?  Som ett bombnedslag. Hela ens liv skakas om. Välkomna till mitt liv in that case. Idag vill jag gräva ner mig själv långt ner under jorden där ingen hittar mig, idag vill jag sova igenom hela dagen och låtsas som om ingenting händer utanför mitt fönster. Varför kan man inte göra så? Varför är inte det okej.

Dina jävla ord ekar i mitt huvud, om och om igen. Jag blir bara mer och mer irriterad. Och du, du med dina händer som.. nej jag klarar bara inte av. OCH DU! Du vet inte alls hur jag tänker eller känner, så nej du kan inte säga att du vet, för just nu har du ingen som helst aning om vad som händer. Tro vad du vill, tro exakt precis vad du vill... men du kan sedan inte anta att det är rätt. Det är inte så det funkar.