Saknar gamla tider, jag har fastnat i någonting som jag inte vet riktigt vad det är. Ibland inbillar jag mig saker, som om det var som vanligt. Men ingenting är som vanligt, och ingenting kommer någonsin vara som vanligt. Jag måste ta mig förbi den här delen av mitt liv, jag hade bara räknat med att det skulle ha gått lite fortare. Det är inte som om jag har någon vidare lust med att gå runt och känna, tänka, undra, fundera, inbilla, det är någonting som förföljer mig var jag än går.

Saken är väl den att jag vet inte riktigt hur jag hade velat ha det, hade jag haft chansen nu skulle jag verkligen ha tagit den då? Den här tiden har givit mig en bunt med erfarenheter, men även snedsteg. Hade jag verkligen tagit chansen? Och hur hade saker sett ut då... Kanske hade jag mått sämre än vad jag gör idag.

Det här har blivit långtråkigt, jag vill inte ha det såhär. Problemet är att ingen kan hjälpa mig, det är jag som måste ta mig ur den här cirkeln av känslor... jag vet bara inte hur det ska gå till. Någon som har förslag? Någon som vet hur man överlever, eller någon som kan förhäxa andra människor... jag behöver någon slags hjälp.

Hej gott folk..tänkte gästblogga hoss min älskling tänkt på det sens(SINCE) hon brukar liksom garva åt mitt uttal...förstår inte why

hon sa sitt lösenord :) nu står hon i dushen så jag passar på hihi

ja om ni läser det hon skrivit i min blogg ser ni lite av vår historia..

och mer kommer,cornelia är en glad söt prick som förgyller min vardag det gör hon säkert med andra av hennes vänner med :) är så glad att jag tog iniativet att lära känna henne jag menar om min lillebror fasstnade för henne varför skulle inte jag göra det? och jag förstår varför han fasstnade för en tjej som henne..och jaa min mamma e helt galen i denna flicka också ..

och idag ska vi ha världens mysigaste dag har jag bestämmt..min min min neeeeeliiiiiiiaaaa förlåt om jag är dum ibland men jag älskar dig ändå bara så att du vet fjärtis min ior/kanin

och du tjejen jag kommer alltid göra allt och lite till för dig..för du har gjort mig ny :) jag e inte gamla jag längre du fick mig att se det bra i mig själv den Nadijan jag verkligen är ..även om jag är en kärring ibland men jag är ju trots allt gammal:P:P vill inte bli äldre..

tack för dina fina ord jag älskar dig blondi :)

/// Din Nadija cecilia Karhula..

Sitter hemma hos Nadija och har precis gått igenom lite blogg inlägg från min skövde resa som inträffade för cirka 3 år sen, samt min Italien resa tillsammans med konfa-gruppen. Känns som om det skulle ha kunnat inträffa förra året, men så tänker man en gång till och det träffar mig att jag vet precis vad jag sysslade med förra sommaren (ingenting som jag tänker ta upp nu och här).

Jag hade jätte svårt för att somna igår, Nadija vägrade sjunga en vaggvisa för mig så istället försökte jag intala mig själv att inte tänka på någonting... ingenting alls utan bara försöka ställa in mig på att slappna av. Det gick inte så värst bra, för så fort jag blundade dök en väldigt välkänd jacka upp i min inre syn. En jacka jag förlänge sedan glömt bort. Så knasigt hur man kan hänga upp små små minnen på alla möjliga konstiga saker. När jag väl blivit av med min jack-fas så dök någonting annat upp i mitt minne. För ett litet litet tag kände jag en doft som påminde om hur min farmor luktade och framför mig såg jag hur hon kom fram till mig och kramade om mig sådär hjärtlöst som hon brukade göra, skillnaden var att jag denna gång faktiskt kände den lilla kärleken hon gav. Jag kände hur hon såg mig och... nej det är så svårt att förklara såhär på text. Jag kände helt enkelt att jag faktiskt saknade henne... trots allt. Jag kunde inte heller väcka Nadija så jag fick helt enkelt lov att somna.

Vaknade rätt tidigt idag av att det kraffsade på dörren, men jag somnade om. Sedan vaknade jag återigen av att Natta var in till deras rum och hämtade datorn, sedan vaknade jag av att Nadija gick upp och än senare av att hon kom in i rummet. Då var det egentligen ingen ide att ligga kvar och försöka sova, så vi gick upp och åt frukost.

Idag vettesjutton vad som händer, men antagligen ska jag träffa Ida som varit alldeles för långt borta, nämligen på gotland. For so long, have a good time.