Konstiga saker händer i mitt liv, och utan att jag märker det själv förändras allting från gott till ont. Jag har på senare tid börjat se allting i grått, någon som kan förklara detta fenomen för mig? Ingenting som direkt har hänt, utan någonting som sakta kryper sig tätt intill mig. Om jag kunde skulle jag vända mig om och göra upp med detta "vad det nu är". Men när jag väl försöker försvinner det lika fort som jag vänt mig om... Vad händer egentligen?

Har precis dragit i mig en god middag gjord på .... sallad. Sitter fortfarande och funderar över det skumma samtalet jag hade idag. Kan man verkligen göra sådär, bara sådär? Bara en enkel fråga... (It goes in and out of my head, forward and back).

Regnet bara faller och jag känner hur allting lider mot sitt slut, hur sommarvärmen bara försvunnit ut i intet och därmed dragit med sig mitt humör. Antingen det eller något annat, vad vet jag inte.  Känner inte att jag hänger med.

Jag och Nadija kikade på hennes gamla dator idag, båda kom fram till att vi vill gå tillbaka i tiden då man inte visste någonting. Då allting var nytt och spännande, när hela livet låg framför fötterna. Allting börjar bli så invant, så vanligt, så naturligt. Ingenting förvånar en längre.

Well, ska kila ifrån datorn nu.. Orkar inte sitta här och deppa.

har precis haft en liten filmkväll tillsammans med Nadija. Först blev det den tecknade versionen av ringaren i notre dame och kort därefter ciderhus reglerna. Båda är på olika sätt sorgliga och såklart föll tårar. Patetiskt. Grät till och med till Girlilicius idag när de grät av lycka. Förstår inte riktigt vad som hänt med mig. Jag har blivit en känsloladdad människa med tårarna bakom ögonen kort sagt jämt.  Därför är väl låten som kommer hädanefter en slags ironi. "you never see me cry". Visserligen har jag gett upp mina utbrott som utspelats bland omgivningen. De senaste gångerna jag gråtit har faktiskt varit i min ensamhet. Mycket beroende på vad som hänt bara det senaste halvåret, mycket pga att Linn varit borta från mig.. jag vet inte vad.. skulle kunna komma på en hel lista med anledningar till varför jag gråtit. I grund och botten finns det bara en nummer 1. Nu vill både jag och Nadija sova, så jag får ge upp mitt skriveri. Hörs imorgon. Puss.