Se upp!
För klockan jagar oss och den tickar så fort nu förtiden
Våra liv den förvrider
Se upp!
För i dessa dagar leva man sällan hinner
Hur fort vi än springer

Så kommer det en dag
Då du och jag inte kan hitta tillbaks
Det blir vårt bakslag

Se upp!
Vi är instruerade och disciplinerade att tvivla på
vårt mänskliga hjärta
Se upp!
Vi har blivit programmerade och manipulerade att följa med
Detta höga tempo

Men det kommer en dag
Då du och jag inte kan hitta tillbaka
Det blir vårt bakslag

Sitter och, tack tack tack Lina, lyssnar på Kultiration. Bara älskar texterna, helt galet mycket. Lyckades lugna ner mig från dagens chock med hjälp av en dusch. Min åsikt/lögn gick igenom och jag kunde andas igen. Ska aldrig låta det hända igen, inte en chans. Urs. Jag vill aldrig hamna i det där chocktillståndet igen. Never.

Går och stör mig på en viss människa, och hur jag än försöker lyckas DENNE dyka upp var jag än går. Det är som om X vill ha en riktig utskällning, vänta du bara! Du ska få smaka på andra bullar. Damn you!

Fick träffa min min min Nadija idag, fast hon verkade lite låg... My babyboo.

Ikväll kommer Linn hit, wao wao wao va längesen det var du och jag älsk. Men i helgen, jag längtar verkligen. Snart är det påsklov och jag känner mig så grymt lycklig.

Blev "mobbad" i skolan idag. Vilket jag kan förstå. Jag totalt SÖG på att spela basket. Visserligen KAN det bero på att de kastade bollen till mig när jag stod och kollade åt ett helt annat håll. Vem är det som säger att jag har snabb reaktionsförmåga? Jag är kanske en av de segaste på sånt där... Gash, tänk på det till nästa gång okej? Känns åtminstone bättre nu. TACK.

Linda WS, WHERE THE HECK ARE YOU!?

Sitter här och åmar mig för vart mitt liv ska ta vägen någonstans. Ändå pallar jag inte klaga, har hört och sett nog för idag. Japp, jag är nedstämd och känner mig som ett nedslag på den här gjorden idag. Allting jag ser är i grå-tonat. Ingen ide att försöka få mig på gott humör idag, ingen ide överhuvudtaget. Som jag sa till Nadijaälsk som förövrigt kommit hem idag, jag kan lika gärna gå och dö. Känner ingen ork. Just för tillfället alltså.

Jag menar... from scratch, vad gör man när det visar sig att en av de som man trodde iallafall fann där vänder ryggen... backstab. Det är så idiotiskt och respektlöst. Som grädde på moset (lina det passade perfekt där) får man inte kommentera detta, inte ens nämna det. Det bara är som det är. Jag är maktlös i det uppenbara, jag står med armarna längs sidorna och kan inte göra en fluga förnär. Egentligen vill jag ta en fucking nål och sticka hål på den mask du bär, jag vill trampa på dig och förstöra någonting du tror du har, skrika ut alla hemligheter du gömmer och bara blotta dig för världen. Men jag tyglar mig själv, handbojor om det så behövs. Jag tänker inte sjunka till din nivå, för jag vill inte visa mig patetisk.

Lina har idag introducerat mig ännu lite mer in i hennes liv och jag har fått höra något av en slags drog. Kultiration - Rikemanghetto spelas för tillfället om och om igen i min Windows Media Player. Tack kära väninna.

Jag dör, seriöst jag dör snart. Fortfarande sitter jag vid den här datorn, samma som förut, och gör absolut ingenting. Ska vi sammanfatta min skoldag kanske? Först kommer jag försent till svenskan där vi ändå bara kollar på någon sjuk film om någon myt, sedan läser vi en krönika. Hmmm, ah okej det var min svenska lektion. Engelska sedan, min grupp är inte här vilket betyder att jag ingenting kan göra... Nu är det medieproduktion där de satt in engelskan istället JUST för att vi ska hinna klart med vårat arbete. Jag är då fortfarande ensam och fattar noll av vad jag ska göra för att våran broschyr ska bli snygg, vi arbetar alltså med photoshop. Nu har jag även fått reda på att Nadija inte kommer hem idag heller, jag kan alltså lika gärna gå hem och lägga mig i sängen och vänta på att solen ska synas lite grann sådär så att iallafall någonting är posetivt, så lär iofs fallet inte bli. Dessutom VET jag att jag kommer få skit så fort jag sätter min fot innanför ytterdörren när jag kommer hem, bara för att jag fick lov att låna en tjuga till bussen imorse. Mamma kommer alltså lacka och påstå att det var för att jag kom hem så sent igår, vilket jag inte gjorde. Men de låg ju och sov så vad vet dom om det egentligen? SÅ är iallafall fallet och hela min måndag kommer vara upp och ner. Helst av allt skulle jag vilja sudda ut den här dagen och bara  glömma dess existens. Inte blir det bättre av att jag måste läsa upp en myt imorgon på morgonen och dessutom låta "spännande" när jag läser upp den. Snälla någon, jag ber om ett mirakel.

Sitter just för tillfället i skolan och har ingen som helst arbetsro. Ska egentligen jobba med engelskan, men i brist på gruppmedlemmar (LINA LIZA) så sitter jag istället här med världens huvudvärk och har ingen aning om vad jag ska pyssla med. Fick världens chock imorse. Var helt klart dödstrött och plötsligt flyger dörren upp och vilka står där? Jo inte mindre än Alex och Alexandra, och jag tänker "WHAT THE *piiip* are they doing here!!!!". Det visar sig att jag totalt försovit mig och att de skulle ta sig tiden att hälsa på mig sådär på morgonkvisten. Well, godmorgon så mycket på er. Helt galet. Trodde jag skulle dö, sådär när livet flyger som revy framför ögonen. Läskigt läskigt var det!

Ida är i skolan idag, det gör mig glad. Jag har saknat henne. Bara hon mår bra är allt okej. I was worried to death förra veckan! ! ! Don´t you ever do that again, bastard! Vi ska hursomhelst vandra hem till Lina vid lunchen och dricka kaffe. Mys pys pys mys! ! ! Nu kommer "Hakon" och ska klaga över att jag inte jobbar, updaate later.

Ibland undrar jag om det är någon som sitter där uppe och bestämmer hur saker ska vara och i vilken följd de ska komma. Som nu tillexempel, jag har suttit och funderat i flera dagar över ett enda ämne och det tar tre minuter ute i världen och jag brister pga jus det ämnet. Det är rätt komiskt samtidigt som det är tragiskt. Somebody tell me why im on my own if there´s a soulmate for everyone.

Sitter här, helt slut efter gårdagen och dagens jobbiga småglin. Visst visst de är söta, men när det går för långt då tröttnar man helt enkelt. Jag har varit hemma i helgen, sett samma väggar från morgon till kväll, och jag säger bara - aldrig mer. Jag har aldrig haft så mycket energi till att göra allt annat än att städa och plugga förut. Aldrig. Jag skulle lätt kunna gå ut och bara springa av mig en massa.

Snart kommer hursomhelst Alexandra hit. Så då lär man få höra en massa saker och tycka ännu syndare om sig själv. Tro mig, jag är en av de största självömkarna som finns. Nu har jag dessutom en anledning. Jag blev, på tal om uttråkad och helt slut, dessutom förkrossad när jag fick reda på att A kommer hit till nästa helg också. GLÖM och DRÖM att jag tänker stanna hemma pga min moderkakas val! Visst visst, han är urgullig, i små doser.

Sitter här och lyssnar på MIKA - happy ending som vanligt och deppar ner mig. Något som varit nyttigt, fast åandrasidan onyttigt, för mig den här helgen är att få tillfället att tänka. Problemet är bara att jag inte kommer någon vart. Tycker att jag får skylla mig själv dock, det är jag själv som startat den här evighetskarusellen. Det skulle kunna vara hur enkelt som helst att bara stoppa allting och gå vidare ut i livet, men någonting håller tillbaka. Urs, Nadija jag saknar dig så fruktansvärt mycket just nu alltså. Kom hem kom hem kom hem kom hem kom hem

Sitter och diskuterar hurvida jag ska bli opererad eller ej med Nadija av Nadija. Kanske är det meningen att jag den långa stigen skall lunka fram, ensam då alltså.  Men jag har den här lilla magkänslan av att jag ska vänta, inte glömma eller tvätta bort utan vänta, om det är på framsteg eller baksteg det vet jag ej.

Nu har även min kära svåger kommit, jag sitter faktiskt och inväntar min adoreable Klara. SÅ söt, det går inte att förklara. Hennes gurglande kanske kan vara min hjälp på mitt lilla hjärteproblem, hennes små knubbiga ben, händer, kinder, armar osv kan få mig att hitta inspirationen. Tack Nadija för att du finns. Du är älskvärd, men det vet du redan.